Naturbaserade lösningar

i Moçambique och Kongo-Kinshasa

Klimatförändringarna hotar både människor och natur och drabbar redan i dag samhällen världen över. Särskilt utsatta är länder i det globala syd, där torka och översvämningar blir allt vanligare.

Med stöd från Postkodlotteriet driver WWF och Röda Korset ett gemensamt projekt i Moçambique och Kongo-Kinshasa för att stärka lokalsamhällens motståndskraft genom naturbaserade lösningar.

Projektet förenar Röda Korsets expertis inom humanitärt stöd och katastrofriskreducering med WWFs kunskap om ekosystem, biologisk mångfald och naturvård. Tillsammans utvecklar vi naturbaserade lösningar i tre utvalda områden, där naturens egna funktioner används för att minska risker och skydda liv och försörjning.

Lokalsamhällena har en central roll i arbetet. Genom aktivt deltagande och lokalt ledarskap säkerställer vi att insatserna är relevanta, långsiktiga och hållbara, för både människor och natur.

Målet är att stärka områdenas förmåga att förebygga humanitära kriser kopplade till torka och översvämningar genom att återställa och bevara ekosystemens funktioner. Genom kunskap, praktiska verktyg och utbildning får människor bättre möjligheter att förebygga och hantera klimatrelaterade risker.

För att nå långsiktiga resultat kombinerar vi kunskapsspridning och kapacitetsutveckling med påverkansarbete för bättre infrastruktur och starkare räddningsinsatser. På så sätt skapar vi hållbara lösningar som stärker både samhällen och ekosystem inför framtidens klimatutmaningar.

Namnlös-124 — Flodhästar och krokodiler är två arter som inte sällan hamnar i konflikt med människor i Zambezideltat. Foto: Troy Enekvist / WWF

Moçambique är ett av världens fattigaste länder. Över hälften av befolkningen lever i extrem fattigdom. På grund av Moçambiques läge och geografi är landet särskilt utsatt för översvämningar, cykloner och torka, och anses vara en av de mest sårbara för klimatförändringar i Afrika. Det innebär att befolkningen lever med ständiga risker för vattenbrist, minskad tillgång på mat och ekonomisk instabilitet.

Zambezideltat i Moçambique är ett område där människor och natur är nära sammanlänkade. Här mynnar den mäktiga Zambezifloden ut i Indiska oceanen och skapar ett av södra Afrikas största och viktigaste våtmarksområden. Landskapet består av ett ständigt föränderligt nätverk av flodarmar, översvämningsslätter, gräsmarker, sjöar, träsk, mangroveskogar och kustnära vatten.

När floden svämmar över sprids vatten, sediment och näringsämnen över stora områden. Det skapar produktiva livsmiljöer och fyller på grundvatten, sjöar och våtmarker.

Området är inte bara livsmiljö för otaliga arter, utan också hem för människor som är beroende av naturresurserna. Fiske och jordbruk ger försörjning, medan timmer och vass används för att bygga hus.

Men det är en hård konkurrens av resurserna. Den hotar inte bara ekosystemet utan även människors försörjning och livsmedelsproduktion.

Utöver människans påverkan är klimatförändringarnas effekter tydliga i området. Stigande havsnivåer och kraftigare cykloner bidrar bland annat till ökad erosion.

Genom naturbaserade lösningar arbetar WWF för att skapa förutsättningar för människor och natur att leva sida vid sida, utan att de gemensamma resurserna utarmas.

Fokusområden och resultat

Restaurering

Erosion är en naturlig process i Zambezideltat, men klimatförändringar och avskogning gör att den går allt snabbare. Det utgör ett hot mot människorna som bor i området. WWF planterar därför, tillsammans med lokalsamhällena, träd i utsatta områden. Syftet är att minska erosionen på ett naturligt sätt och skapa en buffert mot klimatrelaterade händelser som svåra översvämningar och cykloner.

Under projektet har fler än 13 500 träd planterats på 17 hektar sårbar mark. I området har 75 hektar sårbar mark kartlagts och det har byggts fyra plantskolor.

Inkluderande naturvård

Projektet samarbetar med lokala så kallade ”MOMS-agenter” (Management Oriented Monitoring Systems), som fungerar som en länk mellan WWF och lokalbefolkningen. Dessa personer har en nyckelroll i projektet eftersom de representerar de olika byarna i området och är personer som har valts och har stort förtroende i sina byar.

De ansvarar för att samla in information om bland annat fiske, erosion och konflikter mellan djur och människor. Information som myndigheter och organisationer sedan kan använda för att rikta insatserna dit de behövs mest.

Spargrupper

Fattigdom kombinerat med klimatförändringarna utsätter lokalsamhällen för stora påfrestningar. En stor risk är att människor tvinga till aktiviteter som både skadar naturen och i längden även deras egen försörjning som skogsskövling.

I spargrupperna bidrar medlemmarna regelbundet med mindre summor till en gemensam fond. Medlemmarna kan sedan ta mindre lån från gruppens besparingar för att investera i hållbara försörjningsmöjligheter. På så sätt hjälper WWF människor att förbättra sina inkomster samtidigt som trycket på naturen minskar.

Under projektet har 10 grupper med 236 medlemmar totalt skapat en årlig kassa på motsvarande drygt 60 000 kronor för lokala och hållbara investeringar.

Hållbart fiske

Ohållbart fiske i Zambezifloden hotar både den biologiska mångfalden och människors försörjning. Ett av problemen är fiske med myggnät. Dessa nät delas ofta ut gratis för att skydda människor mot sjukdomar som malaria. De är så finmaskiga att de inte bara fångar fisk, utan även yngel och rom. De skadar dessutom fiskarnas livsmiljöer.

WWF har utbildat fler än 100 fiskare i området i hållbara fiskemetoder.

Biodling

När vildhonung skördas på traditionellt sätt tänds eldar under träden där bina har byggt sina bon. Röken driver bort bina så att honungen kan samlas in. Det orsakar dock ofta bränder som får förödande konsekvenser för både människor och natur.

WWF har därför skapat möjligheter för lokalsamhällena att hålla vildbin i bikupor. Totalt har 100 bikupor levererats och installerats.

Jordbruk

Fiske bedrivs främst av män, medan både kvinnor och män arbetar inom jordbruket. När jordbruk bedrivs på ett hållbart sätt kan det ge en viktig inkomst utan att orsaka alltför stor skada på naturen.

WWF har hjälpt jordbruksföreningar i åtta lokalsamhällen att införa mer hållbara metoder. Föreningarna har sammanlagt 162 medlemmar, varav mer än hälften är kvinnor.

Cecilia João, jordbrukare

Jag arbetar tillsammans med mina vänner i gruppen. Gruppen finns för att vi ska kunna sälja det vi odlar. När vi har sålt dem kan intäkterna fördelas mellan alla medlemmar i gruppen. Det har förändrat mitt liv. Det har hjälpt mig att tjäna pengar så att jag kan köpa saker till min familj och köpa kläder.
João Alberto João, biodlare

Tidigare använde vi eld för att samla in honung. Vi hade ett allvarligt problem eftersom vi ibland orsakade skogsbränder. Det här sättet är bättre eftersom vi skyddar miljön och inte dödar lika många djur. Vi kommer också att få mer honung än tidigare. Jag säljer den på marknaden i byn, ibland i Luabo och här i området. Det hjälper till med saker i hemmet – till exempel att köpa böcker till barnen i skolan och att köpa kläder.
Tito Vinte Tomo, fiskare

Vi bor här, men vi är fattiga människor. Vädret har förändrats och levnadsvillkoren också. De möjligheter som fanns här tidigare finns inte längre. Jag är fiskare och jordbrukare. Det finns inga andra jobb här. Fisket är mycket viktigt för mig. Tidigare fanns det mer fisk, men nu är det mycket svårt. Det finns många fler fiskare här nu. Tidigare använde han myggnät för att fiska med, men har sedan förra året börjat använda vanliga fiskenät.
Célia Vaz, medlem i spargrupp

Jag är änka med fyra barn. Det första jag gjorde var att låna 1 000 meticais för att köpa ris. Därefter sålde jag riset och använde pengarna för att köpa dubbelt så mycket. Därefter sålde jag även det och köpte fyra gånger så mycket som från början. Det jag tjänat använder jag nu för att köpa kläder och skolmaterial till tre av mina barn.

Berättelser från projektet

Louisa Antonio i sitt risfält. Louise arbetar för att hennes by ska stå bättre rustad i framtiden och stå emot klimatförändringarnas effekter.

Louisa kämpar för att skydda sin by från klimatförändringarna

Läs artikeln

Klimatanpassning på naturens villkor i Moçambique

Läs artikeln

Zambezi – hårt pressad flod

Läs artikeln

Träd drivs upp för att planteras vid flodbanken för att hindra erosion.

Vad är naturbaserade lösningar?

Naturbaserade lösningar innebär att stärka och återställa ekosystem som spelar en viktig roll för att minska effekterna effekterna av extremväder som orsakar torka och översvämningar. Genom att bevara, återställa och skydda skogar, floder, våtmarker och kustnära mangroveskogar kan vi stärka samhällens motståndskraft och samtidigt gynna både människor och natur.

Det handlar exempelvis om att skydda och plantera växter som förekommer naturligt i området, vilket kan minska erosion av flodstränder och därmed minska risken för översvämning. Vid torka är det avgörande att odla grödor som både tål torka och kan stå emot intensiva regn och översvämningar.

Läs mer om naturbaserade lösningar

Projektområden

Drönarbild av Zambezideltat i Mocambique

Moçambique: Zambezideltat

WWFs del av projektet genomförs i Zambezideltat, som ligger nedströms en av världens största floder och den stora vattenkraftsdammen Cahora Bassa. Zambezi-deltat är ett mycket viktigt område för biologisk mångfald och spelar samtidigt en avgörande roll för den lokala, regionala och nationella ekonomin i Moçambique. Deltat har viktiga våtmarksområden och landets längsta sträckning av mangroveskog. Här finns en rik mångfald av skogar, savanner, betesmarker och kustdyner som är hem till en mängd olika arter.

Zambezi-deltat är dock sårbart för klimatförändringarnas effekter. Extremväder som regnstormar, cykloner, översvämningar, höga temperaturer och torka utgör stora hot. Befolkningstillväxten i Moçambique, och i Zambezi-flodens avrinningsområde i synnerhet, ökar trycket på naturresurserna. Markomvandling, fragmentering, förorening och överexploatering av vilda djur är ytterligare hot. Projekt genomförs i Zambezi-provinsen, med fokus på 10 lokalsamhällen inom distriktet.

Människor står på ett fält i Mozambique.

Mozambique: Manicaprovinsen

Röda Korset kommer att fokusera sitt arbete till Manicaprovinsen, där de redan driver ett annat projekt. Detta gör det möjligt att dra nytta av erfarenheter och resultat som projektet genererat hittills. Samhällena i området drabbas återkommande av översvämningar, cykloner, torka och sjukdomsutbrott. För att klara sin försörjning hugger människor ner träd för försäljning, odlar i flodområdet, bränner skogar för jakt och söker arbete i andra områden. Detta har resulterat i bland annat erosion av jordar och flodbankar samt minskade vattenkällor.

Utöver att arbeta med katastrofhantering kommer projektet också att identifiera relevanta naturbaserade lösningar, såsom återplantering av växter, erosionskontroll och stabilisering av flodbankar, användning av förnybar energi samt skapa alternativa försörjningsmöjligheter för lokalbefolkningen.

Ett fält med grödor i anslutning till en flod.

Demokratiska republiken Kongo: Kinshasa, N’Djili-floden

Röda Korset kommer också att genomföra aktiviteter i samhällen vid N’Djili-floden i Kongo-Kinshasa (formellt Demokratiska republiken Kongo). Här kommer fokus ligga på att bidra till lösningar för de återkommande problemen med översvämningar och erosion med hjälp av naturbaserade lösningar i två områden i huvudstaden Kinshasa.

Arbetet inleds med att fastställa den mest effektiva metoden för att hantera problemen. När forskningsstudierna är genomförda, förväntas en åtgärd vara att återställa floden till sin ursprungliga form och bygga sandbankar utrustade med dränering för att skydda gatorna från översvämning.