TOPP VEGOGUIDEN_broccoli

OM VEGOguiden

Till Vegoguiden

Vegoguiden är en guide för konsumenter och matlagare som vill göra bättre val av vegetabilierna som läggs på tallriken. Guiden bedömer inte enbart vegoprotein och grönsaker utan hjälper dig även med bra val av frukt, bär, nötter och spannmål. Med ett trafikljussystem guidas du som konsument till vad som är bra att välja mycket av – och vad som kan vara klokt att bara välja ibland. Helt enkelt: mer och bättre vego!

Varför behövs Vegoguiden?

För att vi ska klara att leva inom planetens gränser behöver betydligt fler människor äta betydligt mer mat som baseras på vegetabilier – och omställningen behöver gå mycket fortare än vad den gör idag!

Självklart finns det hållbarhetsutmaningar även för det växtbaserade, och det är där Vegoguiden kommer in för att göra det enklare för dig som konsument att navigera bland alla val. Tillsammans med WWFs redan etablerade konsumentguider Fiskguiden och Köttguiden hjälper Vegoguiden dig att äta så hållbart som bara möjligt inom ramen för en planet – One Planet Plate! Och kanske kan den bidra med hjälp att svara på frågor från dina mest vegoskeptiska bekantskaper?

Vad är det som bedöms i guiden?

Vegoguiden baseras på ett vetenskapligt underlag framtaget av en forskargrupp på Sveriges Lantbruksuniversitet, SLU, och guiden är skapad av WWF. Guiden tar upp fyra olika hållbarhetsparametrar som är viktiga ur miljösynpunkt för odling av vegetabilier och för planeten: klimat, biologisk mångfald, bekämpningsmedel och vatten. Läs mer om dem nedan.

Vegoguiden tar upp cirka 70 vanliga vegetabiliska råvaror och produkter, indelade i fyra olika grupper: 1) Baljväxter, vegokött, nötter och frön; 2) Spannmål och rotfrukter; 3) Grönsaker och svamp och 4) Frukt och bär. Guiden ger en generell bild av dessa växtbaserade råvaror och produkter i butik, baserat på de större importländerna som är relevanta för Sverige. En sammanvägd bedömning har gjorts utifrån de undersökta länderna och guiden kommunicerar generellt om produkterna och områden i stort.

För mer information om vad det är som bedöms i Vegoguiden, se guidens metoddokument och SLUs underlagsrapport.

Vita och blå kålhuvuden i Sydafrika

Maten vi äter står för omkring en fjärdedel av en persons klimatpåverkan. Det är därför viktigt att göra bra klimatval av livsmedel. Klimatpåverkan mäts här i kilo CO2e per kg produkt. Då ingår schablonvärden för förpackningar och transport till och inom Sverige.

Humla

Biologisk mångfald är nödvändig för att jordens ekosystem ska vara i balans och kunna ge oss människor det vi behöver – som luft att andas, vatten att dricka och mat att äta. Matproduktionen är en av de största orsakerna till att den biologiska mångfalden drastiskt minskat sedan 70-talet. Då markanvändning för jordbruk är en av de viktigaste orsakerna till förlusten av biologisk mångfald bedömer Vegoguiden hur mycket mark det går åt för att odla grödor, och hur känsligt området är där odlingen sker – i områden med många och känsliga arter är riskerna högre. Detta mäts med en indikator som förenklat kan sägas visa antal arter som kan förloras om området odlas upp. Bedömningen sker på landsnivå, och för länder med stor variation blir bedömningen i Vegoguiden generell. Slutligen tas certifieringssystem, som ställer krav på åtgärder i odlingen som gynnar den biologiska mångfalden, med i bedömningen. Ett bra exempel är ekologisk odling, där man ser att artrikedomen på fälten ökar.

jordbruk-1-pixabay

Att använda syntetiskt framställda kemiska bekämpningsmedel påverkar den biologiska mångfalden och bryter den naturliga växtföljden. Skördarna ökar visserligen men det kan ske till ett högt pris. Det råder mycket stor brist på data när det kommer till bekämpningsmedel, både mängderna som används, hur olika medel påverkar miljön och hur lagstiftningen ser ut och efterlevs. Bedömningen i Vegoguiden är därför strikt och mycket generell. Inom detta område vill vi se mer forskning och dokumentation! I dagsläget baseras bedömningen i Vegoguiden på om grödan odlats ekologiskt, hur stora doser av bekämpningsmedel som använts liksom hur strikt lagstiftningen för bekämpningsmedel är i landet där grödan odlas, baserat på den bristfälliga data som finns. Inne i Vegoguiden beskrivs ”syntetiskt framställda kemiska bekämpningsmedel” förenklat som ”kemiska bekämpningsmedel”. Läs mer om denna bedömning längre ner på denna sida under Frågor och svar.

Kvinna står i vattenåker, Nepal

Rent vatten på planeten är en bristvara, och cirka 70% av världens sötvatten används för att producera mat. Det är därför viktigt att bedöma hur mycket vatten en gröda använder, och det är speciellt viktigt i områden där det råder vattenbrist. I Vegoguiden görs en generell bedömning av hur stort vattenfotavtryck en gröda har, hur mycket bevattningsvatten grödorna kräver och hur stor risken är för att produktionen ska skapa vattenbrist eller vattenproblem i specifika områden. Det senare baserat på hur mycket vatten som efterfrågas där av både människor och natur – i relation till det vatten som finns i området. Bedömningen sker på landsnivå, och i länder där det finns olika typer av områden, till exempel både områden med stor vattenbrist och områden där vatten inte är en bristvara så blir bedömningen i Vegoguiden generell.

Vad betyder ljusen?

Kriterier

Så här sammanfattas Vegoguidens olika kriterier:

Vegoguidens absoluta kriterier är olika för de olika produktgrupperna i guiden:

1) Vegoproteiner – det vill säga baljväxter, vegokött, nötter och frön
2) Spannmål och rotfrukter
3) Grönsaker, frukt, svamp och bär

Kriterierna i Vegoguiden är satta för att kunna guida till det som är bäst respektive mindre bra val inom respektive grupp. Dessa gränser relaterar också till en generell nivå av hållbarhet – hur stort utrymme maten kan få ta inom planetens gränser. Metoden att ha olika gränser för olika grupper är vald för att det inte säger så mycket att jämföra exempelvis ett vegoprotein med en tomat då de har olika funktion i kosten – och därför inte är utbytbara. För att få fram en användbar Vegoguide och för att underlätta val för en både hållbar och näringsriktig kost, skiljer sig därför gränsvärdena för vissa av parametrarna i de olika grupperna.

Våra bedömningar baserar sig på en metod framtagen av SLU som grundar sig i EAT Lancets rapport om en hälsosam och hållbar kost. Ett hållbart utrymme för varje persons matkonsumtion har beräknats från det globala utrymmet för livsmedelssystemet när det gäller klimat, markanvändning och bevattningsvatten baserat på att alla i världen får samma utrymme (utrymmet delat på globala befolkningen). Detta utrymme är sedan uppdelat på de olika produktgrupperna baserat på produktgruppens procentuella påverkan i en hållbar kost enligt EAT. Därefter är det uppdelat på hur mycket vi i Sverige äter av denna produktgrupp, baserat på en uppskattning av hur mycket vi äter i kilo per person och år. Detta för att uppskatta det hållbara utrymmet per kilo livsmedel. Det ger att till exempel vegoproteiner som är mer resurskrävande när det gäller exempelvis markanvändning har fått en generösare gräns för markanvändning än kolhydrater. För båda måste få ingå i kosten.

När alla de fyra olika parametrarna (Klimat, Biologisk mångfald, Bekämpningsmedel och Vatten) har bedömts för varje produkt, görs en sammanvägning av alla parametrarna. I sammanvägningen väger alla delar lika tungt. Det är sedan denna sammanvägning som presenteras i guiden i form av en färg.

Vill du veta mer om metoden eller bedömningarna? Läs mer i Vegoguidens metoddokument.

Frågor och svar om Vegoguiden

Vilka står bakom Vegoguiden?

Världsnaturfonden WWF står bakom Vegoguiden och det vetenskapliga underlaget är framtaget av en forskargrupp på Sveriges Lantbruksuniversitet, SLU. Guiden är en del av projektet Vego i världsklass, finansierat av Postkodlotteriet. I arbetet med Vegoguiden har vi förankrat och tagit in synpunkter från branschen och konsumentorganisationer men det är WWF som har fattat alla beslut om kriterier, avvägningar och kommunikation.

Vad är det som jämförs med vad i guiden? (Vilken funktionell enhet är det?)

Guiden jämför produkter genom ett livscykelperspektiv med den funktionella enheten 1 kilo produkt i butik i Sverige. Systemgränsen är fram till att produkterna når butik, transport och förpackningar är alltså inräknade genom schablontal. Produkterna jämförs utifrån den form de har vid försäljning i butik, med vissa undantag. Torkade bönor och linser har räknats om till kokad produkt (inklusive energin för kokning) för att på rimligaste vis kunna jämföra produkterna inom gruppen (exempelvis torkade och konserverade bönor). Även kolhydratskällor är omräknade till ätbar produkt för att kunna jämföra produkterna inom gruppen (exempelvis ris och potatis).

Beslutet att använda den funktionella enheten 1 kg/produkt har tagits då det är det vanligaste sättet att kommunicera, och då det inte finns något annat vedertaget sätt som kan användas heltäckande för vegetabilier. Dessutom är det enklast för en konsument att förstå då det handlar en viss vikt av produkten i butik, där det även finns ett kilopris att jämföra med. Sättet tenderar dock att missgynna näringstäta livsmedel som exempelvis nötter. Det finns andra sätt att jämföra produkter med varandra, till exempel genom att jämföra exempelvis proteininnehåll eller energiinnehåll men det skapar också utmaningen att produkter kan användas med olika syfte och att det för vissa grupper är svårt att hitta en funktionell enhet som bäst beskriver den gruppens viktigaste uppgift (såsom för frukt och grönsaker där en viktig aspekt är vitaminer, antioxidanter och spårämnen av olika slag). Ett alternativ skulle vara att titta på ett nutritionsindex då det belyser funktionen av olika livsmedel, det finns dock ingen vedertagen enkel metod för detta i dagsläget, se diskussion i Appendix A4 i underlagsrapporten från SLU.

För att på bästa vis komma runt problematiken med att funktionen inte belyses, har istället en noggrann analys gjorts av grupperingarna av produkterna i guiden så att samma typ av produkter på ett effektivt vis jämförs med varandra. Dessutom är gränserna för bedömning olika för produktgrupperna, se avsnitt 3 i Vegoguidens metoddokumentet.

Bedömer ni produkters hälsopåverkan i Vegoguiden?

Vegoguiden har inget kriterie för produkternas hälsopåverkan, och i guiden bedöms användningen av kemiska bekämpningsmedel utifrån ett miljöperspektiv. Ofta är bra mat för planeten även bra mat för hälsan, men vi uppmanar alla att följa Livsmedelsverkets rekommendationer vad gäller livsmedel.  

Varför är inte ost och ägg med i Vegoguiden?

Ost och ägg kommer inte från växtriket, och bedöms därför inte i Vegoguiden. Dessa produkter finns dock med i WWF Köttguiden. Problemen vi ser i ägg- och mejeriproduktion liknar mycket dem vi ser i annan animalieproduktion, till exempel aspekter som djurvälfärd och användning av antibiotika.

Är förpackningars utsläpp inkluderad i bedömningen?

Ja, det är medräknat i bedömningarna. Det är dock viktigt att komma ihåg att det inte är den viktigaste aspekten när vi pratar om mat och klimat. Merparten av klimatpåverkan sker i själva produktionen. Men för produkter som redan från början har en ganska låg klimatpåverkan, som de flesta vegetabilier, står förpackningarna för en större del av produktens klimatpåverkan än för produkter som har en högre klimatpåverkan. I Vegoguiden räknas utsläpp från förpackningarna genom en övergripande schablon. Givetvis kan utsläppen skilja sig mycket åt beroende på material osv. Läs mer om dessa schablontal i SLUs underlagsrapport, tabell 3.

Hur stor påverkan har transporter i bedömningen av klimatpåverkan?

Generellt sett står transporter för en liten del av matens klimatpåverkan. Merparten av klimatpåverkan sker i själva produktionen. Men för produkter som redan från början har en ganska låg klimatpåverkan, som de flesta vegetabilier, står transporterna för en större del av produktens klimatpåverkan än för produkter som har en högre klimatpåverkan.

I Vegoguiden räknas transporterna genom en övergripande schablon. Givetvis kan utsläppen skilja sig mycket åt beroende på drivmedel, kylsystem och så vidare. Läs mer om dessa schablontal i SLUs underlagsrapport, tabell 2 och 24.

Att transportera mat med flyg ger betydande klimatgasutsläpp i jämförelse med transport på väg och med sjöfart som är de vanligaste transportsätten för våra livsmedel. I de fall som vegetabilier transporteras med flyg större delen av året står det utmärkt i guiden och det ger ett tydligt utslag på bedömningen av klimatpåverkan.

Vilka länder ingår i bedömningarna?

Vegoguiden ger en generell bild av de vanligaste växtbaserade råvarorna och produkterna i butik baserat på de största importländerna, och i vissa fall de länder med störst export av grödan (export, minus import). Oftast har omkring tre importländer granskats per produkt. När stora skillnader i resultat har upptäckts för någon av hållbarhetsparametrarna har ytterligare två länder lagts till. Optimalt hade naturligtvis varit att titta på alla relevanta exportländer för alla produkter. Detta har dock inte varit möjligt, bland annat på grund av att den tillgängliga importstatistiken är osäker. Exempelvis ser mycket av Sveriges import ut att komma från Nederländerna och Danmark i statistiken trots att det ofta rör produkter som inte kan produceras i dessa länder (som tropiska grödor). Även om ursprungsland ofta, men inte alltid, går att se på förpackningar eller hyllkant i butik finns det heller ingen samlad databas över detta.

Därför lyfter Vegoguiden oftast inte fram enskilda länder. Istället har en bedömning gjorts utifrån de undersökta länderna och guiden kommunicerar generellt om produkterna och områden i stort. I många fall är resultaten ganska lika från de olika undersökta länderna, och där resultaten skiljer sig åt i de olika hållbarhetsparametrarna har en sammanvägd bedömning gjorts där det huvudsakliga importlandet oftast väger tyngst. Läs mer om detta i SLUs underlagsrapport och i metoddokumentet.

Vad bedöms i kriteriet för bekämpningsmedel i Vegoguiden?

Att bedöma effekterna av användning av syntetiskt framställda kemiska bekämpningsmedel i livsmedelsproduktion är en stor utmaning. Främst på grund av att det råder en enorm brist på data när det gäller användning av bekämpningsmedel – i synnerhet kopplat till olika livsmedel. Det finns också en brist på metoder för att bedöma ekotoxicitet och mänsklig toxicitet, det vill säga de faktiskt negativa effekterna på ekosystem och på människor, för det stora antalet bekämpningsmedel som finns på marknaden. För att jämföra alla produkter på den svenska marknaden behövs statistik över bekämpningsmedel för alla länder som exporterar till Sverige. För närvarande finns inga sådana uppgifter tillgängliga, i synnerhet för länder utanför EU. Dessutom har ett flertal organisationer under många år flaggat för att cocktaileffekterna sällan tas i beaktande – det vill säga hur mindre doser av en mängd olika bekämpningsmedel egentligen påverkar både oss människor och den omgivande miljön.

På grund av dessa stora databrister och svårigheter att bedöma hur olika bekämpningsmedel faktiskt påverkar vår miljö har en hård linje valts för bedömning i Vegoguiden. I princip ges allt som inte kan verifieras att det odlas utan syntetiskt framställda kemiska bekämpningsmedel (det vill säga ekologisk produktion) den sämsta bedömningen för just denna parameter. Undantaget är produkter som är odlade inom EU (där lagstiftningen kring bekämpningsmedel generellt bedöms som hårdare än resten av världen och efterlevnaden bättre) som samtidigt använder en mindre mängd aktivt ämne (kilo aktiv substans) per hektar. Detta ges ett snäpp bättre bedömning än den sämsta. Mängden syntetiskt framställda kemiska bekämpningsmedel som används kan ge en indikation på miljökonsekvenseffekterna från produktionen av olika grödor även om det givetvis är en bristfällig metod då olika typer av medel påverkar den omgivande miljön olika. Tyvärr är den senaste statistiken för användning av bekämpningsmedel för europeiska produktgrupper mer än 10 år gammal men det är den statistiken som finns. Där ingen data finns, vilket ofta är fallet, ges alltid den sämsta bedömningen.

Det vore mycket önskvärt att på ett mer kvalificerat sätt kunna guida till bättre och sämre produkter och ursprungsländer ur ett bekämpningsmedelsperspektiv – tyvärr finns det i dagsläget utmaningar med alla metoderna. Bedömningen i Vegoguiden är därför strikt och mycket generell. Inom detta område vill vi se mer forskning och dokumentation. För att undvika syntetiskt framställda kemiska bekämpningsmedel helt som konsument – välj KRAV eller EU-ekologiskt!

Guiden gör grova förenklingar – hur kan ni göra det?

Syftet med guiden är att konsumenten ska kunna få en uppfattning av hur hållbar en vegetabilie är och att man ska kunna ta till sig informationen på ett lättöverskådligt sätt. Vegoguiden kartlägger inte hela marknaden utan är en guide som ger en fingervisning om vilka produkter som generellt sett tar mycket eller lite mark i anspråk, har låg eller hög klimatpåverkan baserat på tidigare studier eller hur den troliga påverkan på vattenresurser eller biologisk mångfald ser ut baserat på hur naturen ser ut i respektive ursprungsland. Guiden ger en generell bild av det du som konsument hittar i butik – för att guida till bättre och sämre val utifrån det som faktiskt går att hitta.

Det finns givetvis produktionssystem och produktionssätt som är bättre än vad resterande produktion är i landet, och det är möjligt att produktion i andra länder än de som Vegoguiden granskat är bättre. Men att skapa en enkel informationsbas för konsumenterna som går ned till enskilda producenter eller kartlägger alla länder i guiden blir oerhört svårt. Dels för att det finns oerhört många producenter, dels för att producenter också skiftar ägarskap och namn och dels för att importstatistiken är osäker. Vi utgår från tillgängliga data och forskning för respektive område och råvara/produkt och anser att det går att dra generella slutsatser om råvaror med flera parametrar i åtanke. Man ska inte heller underskatta betydelsen av att synliggöra hur produktion av olika råvaror går till och WWF uppmanar därför producenter och försäljare i mellanleden att göra det enklare för konsumenterna att se hur produktionen av olika råvaror och produkter går till.

Kan livsmedelsföretag följa guiden i sina inköp?

Vegoguiden riktar sig främst till konsumenter och matlagare eftersom den endast ger en indikation på vad som är bäst att basera måltiden på – och vad som är bäst att välja lite mindre av. Guiden ger en generell bild av vad som importeras till Sverige, baserat på några utvalda importländer, och är därmed ingen inköpsguide. Men även om Vegoguiden inte är komplett för dagligvaruhandeln kan den bidra med värdefull kunskap till medarbetarna och vara en tillgång i kommunikationen med kunderna. Guiden vill alltså inte främst få dagligvaruhandeln att sluta köpa in det som hamnar på orange – utan snarare få den att lyfta fram de saker som får grönt ljus i sin kommunikation med kunderna. Den kan också uppmärksamma inköpare på grödor där det kan finnas problem och där det därför kan vara extra viktigt att ställa relevanta frågor till leverantörer. Och kanske våga ta steget att helt strunta i flygimporterade grödor?

Varför har ni orange i Vegoguiden och rött i de andra guiderna?

I Vegoguiden ges orange ljus till de råvaror som har en högre påverkan på planeten. Det finns två anledningar till att det inte finns något rött ljus i guiden.

För det första så finns det inga vegetariska råvaror som vi vill avråda så hårt ifrån, vilket rött ljus indikerar. Vegoguiden vägleder både till de vegetabilier som har riktigt låg påverkan på planeten, som gärna får ta en stor plats på tallriken – och till de som har lite högre påverkan, som är bra att äta lite mer sällan. Vego har generellt sett en låg klimatpåverkan och kräver mindre mark än animalier och det är viktigt att komma ihåg!

För det andra är Vegoguiden vår mest generella konsumentguide, guiden tittar på ett fåtal importländer och produktionssystem och ger en allmän beskrivning utifrån det. Det går helt enkelt inte att totalt avråda från en hel gröda när vi vet att det i verkligheten ser väldigt olika ut i olika länder.

Viktigt att också poängtera är att ljussignalerna inte betyder samma sak i de olika guiderna.

Kan jag jämföra WWFs olika guider med varandra?

Kriterierna för varje guide är satta för att vara så relevanta som möjligt utefter respektive guides innehåll. Det går inte att jämföra fisk, kött och vegetabilier rakt av då framtagandet av produkterna ser så olika ut och guiderna bör därför inte ställas mot varandra. Inom köttindustrin är till exempel användningen av antibiotika i vissa fall hög och därför ser vi ett värde av att ha med den aspekten i utvärderingen av olika köttslag, något som inte blir aktuellt inom produktion av vegetabilier. I Fiskguiden bedöms bland annat hur beståndet av arten ser ut, det vill säga hur många fiskar av en viss art som lever i ett bestämt område, en fråga som inte heller blir jämförbar mot vegetabilier och i köttindustrin.

Då vegetabilier i allmänhet har ett lägre avtryck på planeten än animalier, har Vegoguiden en extra nivå av grönt – grönt med en stjärna – för att markera att detta är det allra bästa valet att göra om man ska konsumera den råvaran. Att vego generellt sett har ett lägre avtryck än animalier illustreras också av att Vegoguiden inte innehåller något rött ljus. Gult ljus i Vegoguiden betyder “Ät ibland”, för att nå samma betydelse i Köttguiden behöver produkten ha grönt ljus.

Kan man jämföra klimatavtrycket mellan produkterna i Vegoguiden och Köttguiden?

Kriterierna för klimat är samma för Köttguiden och proteingruppen i Vegoguiden (det vill säga Baljväxter, vegokött, nötter och frön) och är således jämförbara. Tydligt är att allt i denna grupp i Vegoguiden får grönt ljus. För övriga produktgrupper i Vegoguiden (spannmål, rotfrukter, grönsaker, svamp, frukt och bär) är det inte relevant att jämföra med kött eftersom det inte är utbytbara livsmedel. Att jämföra exempelvis ris och kyckling är inte relevant eftersom de har helt olika roller på tallriken. Däremot fyller det en funktion att kunna visa att ris faktiskt har en högre klimatpåverkan än pasta och potatis. Läs mer hur kriterierna är satta här.

Varför tittar ni inte på samma aspekter som i Köttguiden när det kommer till biologisk mångfald?

Det går inte att jämföra produktionen av animalier och vegetabilier rakt av. En fråga som är avgörande för den biologiska mångfalden inom köttproduktionen är hur fodret påverkar den biologiska mångfalden, WWF har identifierat odlingen av soja som en av de viktigaste globala grödorna som genom sin snabba expansion mest bidrar till snabb avskogning och omvandling av unika naturområden. Denna utveckling är helt driven av den ökade köttkonsumtionen och därmed av största vikt att beakta i Köttguiden. Dessutom är frågan om betesdrift och hur den är upplagd i produktionen viktig för att utvärdera om kreaturen bidrar till en ökad biologisk mångfald. I de svenska naturbetesmarkerna finns det stor biologisk mångfald med många djur- och växtarter, och dessa marker hotas av igenväxning om de inte betas. Om de växer igen försvinner alltså en stor del av den biologiska mångfalden som vi har här i Sverige. Därmed är det en högst relevant fråga att titta på i Köttguiden.

För odling av vegetabilier blir denna fråga inte relevant eftersom det inte är en insatsvara i primärproduktionen. Där är istället utbredning av odlingar på värdefull natur och där känsliga arter existerar viktiga att beakta. Det mäts med en indikator som förenklat visar antal hotade och förlorade arter i regionen samt om det finns certifieringssystem som ställer krav på odlingen med syfte att värna den biologiska mångfalden.

En aspekt finns med i båda guiderna – markanvändning. Här är kriterierna samma mellan proteingruppen i Vegoguiden och Köttguiden och således jämförbara.

Hur skiljer sig utvärderingen av kriteriet för bekämpningsmedel för Vegoguiden jämfört med Köttguiden?

Att bedöma effekterna av användning av syntetiskt framställda kemiska bekämpningsmedel i livsmedelsproduktion är en stor utmaning. Främst på grund av att det råder en enorm brist på data när det gäller användning av bekämpningsmedel – i synnerhet kopplat till olika livsmedel. I både Köttguiden och Vegoguiden ges all ekologisk produktion grönt ljus (i Köttguiden vanligt grönt ljus och i Vegoguiden den bästa gröna nivån). För övriga nivåer har en generell bedömning gjort för att kunna visa på någon form av skillnad i produktionen – men båda metoderna är mycket generella.

I Köttguiden baseras bedömningen på att djurslag som betar generellt ger upphov till en lägre användning av kemiska bekämpningsmedel än andra djur då de äter en mindre mängd kraftfoder. Och odlingen av kraftfoder ger generellt en högre användning av kemiska bekämpningsmedel. Detta ger att kyckling och gris får rött ljus, medan kor och lamm får gult ljus på detta kriterium.

I Vegoguiden har istället bedömningen gjorts i två steg, dels vad gäller lagstiftning där EU-lagstiftning generellt bedöms som hårdare än annan. Således får allt från tredje land orange ljus. Dels görs en bedömning av mängden syntetiskt framställda kemiska bekämpningsmedel som används. Om en lägre mängd används (av produktionen inom EU) så ges gult ljus. Mängden bekämpningsmedel som används kan ge en indikation på miljökonsekvenseffekterna från produktionen av olika grödor även om det givetvis är en bristfällig metod då olika typer av medel påverkar den omgivande miljön olika. Tyvärr är den senaste statistiken för användning av bekämpningsmedel för europeiska produktgrupper mer än 10 år gammal men det är den statistiken som finns. Där ingen data finns, vilket ofta är fallet, ges alltid den sämsta bedömningen. Det är viktigt att konsumenter ska kunna få en uppfattning om hur hållbar en produktion är, därför är avsaknad av data och information mycket problematiskt och en fråga som WWF tycker är viktig att belysa i fallet med bekämpningsmedel.

Bedömningen av vad som är högre och lägre användning i båda dessa guider är satta för att markera ut skillnaderna inom respektive guide och är inga absoluta hållbarhetsgränser för syntetiskt framställda kemiska bekämpningsmedel. Båda dessa metoder är oerhört generella och vi önskar att mer data på både användningen av bekämpningsmedel, och påverkan på miljön, kommer möjliggöra en bättre bedömning i båda guiderna i framtiden.

Det märks ingen skillnad i svenska och utländska grödors klimatpåverkan, varför inte?

I de allra flesta fall är det mest avgörande för en grödas klimatpåverkan hur den produceras. Transporten spelar oftast en mindre roll. Det viktigaste är alltså hur odlaren bedriver sin odling.

I det vetenskapliga underlaget till Vegoguiden framgår det i många fall att svensk produktion kan ha lägre klimatpåverkan, det kan bero både på kortare transporter, en renare elproduktion och bättre odlingsmetoder. Att det inte syns som en egen färg i guiden handlar oftast om att metoden är generell och att flera olika aspekter vägs samman till ett ljus. I text står det istället utskrivet om klimatpåverkan för svenska produkter troligen är lägre.

Det finns dessutom många bra initiativ – som exempelvis klimatcertifieringen i Svenskt Sigill – som ger en palett av åtgärder som odlaren kan göra. Detsamma gäller de regler kring klimat som KRAV har satt upp. I Vegoguiden går vi dock inte in på denna nivå, utan bedömer generellt enligt befintliga livscykelanalyser. När det gäller transporterna så baseras det på ett schablontal beroende på avstånd, så odlas produkten i Sverige blir det lägre påverkan från transporten än om den producerats långt bort. Detta räknas sedan in i den totala klimatpåverkan för produkten, men eftersom odlingen oftast påverkar mer än transporten så förändras ofta inte ljuset produkten får i Vegoguiden.

Hur kan grödor som besprutas få en grön eller gul bedömning?

Det är flera olika aspekter som bedöms i Vegoguiden – klimat, biologisk mångfald, vatten, och bekämpningsmedel. Vilket ljus som produkten till sist får beror på en sammanvägd bedömning. Så även om många konventionellt odlade grödor får den sämsta bedömningen på just bekämpningsmedel så kan de andra aspekterna som klimatpåverkan eller markanvändning väga upp. Vill du undvika syntetiskt framställda kemiska bekämpningsmedel – välj KRAV eller EU-ekologiskt!

Varför ger ekologiskt bättre utvärdering i guiden än konventionell odling trots att det tar upp mer mark?

I ekologisk produktion är skördar och avkastningen ofta ojämn och i snitt något lägre, det framgår också av den skördestatistik som ligger till grund för bedömningen av markanvändning i Vegoguiden. Samtidigt använder man mindre insatsmedel, som kemiska bekämpningsmedel och konstgödsel (som har betydande klimatpåverkan), vilket är gynnsamt för den biologiska mångfalden och våra jordar. Det finns inte heller några bevis för att maten inte skulle räcka till alla om vi odlade mer ekologiskt, snarare har studier visat att det finns stort utrymme att öka ekologiska odlingsmetoder, framför allt i länder där man har ett ineffektivt jordbruk. Men detta gäller även för industrialiserade länder. Den biologiska mångfalden är högre på gårdar som brukas ekologiskt, något som tyder på att det är positivt att minska mängden bekämpningsmedel som används.

Varför bedömer ni inte övergödning?

Initialt fanns det tankar på att inkludera även övergödning i guiden men det visade sig tidigt vara mindre relevant för vegetabilieproduktionen. Resultatet blev mycket likartad för de olika produktgrupperna. Övergödning täcks även till viss del in av vattenkriteriet (grått vatten). Med det sagt så kan guiden i framtiden komma att täcka ytterligare kriterier.

Kontakt

Mejla gärna dina frågor och funderingar om Vegoguiden till oss på mat@wwf.se.

Dela gärna:

Senast ändrad 14/10/20

Stäng sök

Har du frågor?

Besök kontakt.wwf.se om du har några frågor.

För press

Besök vårt pressrum där du hittar pressmeddelanden, debattartiklar, rapporter, pressbilder samt WWFs talespersoner.

Telefon pressjour: 08-54657500
E-mail: press@wwf.se