

Vegoguiden är en guide för konsumenter och matlagare som vill göra bättre val av vegetabilierna som läggs på tallriken. Guiden bedömer inte enbart vegoprotein och grönsaker utan hjälper dig även med bra val av frukt, bär, nötter och spannmål. Med ett trafikljussystem guidas du som konsument till vad som är bra att välja mycket av – och vad som kan vara klokt att bara välja ibland. Helt enkelt: mer och bättre vego!
Varför behövs Vegoguiden?
För att vi ska klara att leva inom planetens gränser behöver betydligt fler människor äta betydligt mer mat som baseras på vegetabilier – och omställningen behöver gå mycket fortare än vad den gör idag!
Självklart finns det hållbarhetsutmaningar även för det växtbaserade, och det är där Vegoguiden kommer in för att göra det enklare för dig som konsument att navigera bland alla val. Tillsammans med WWFs redan etablerade konsumentguider Fiskguiden och Köttguiden hjälper Vegoguiden dig att äta så hållbart som bara möjligt inom ramen för en planet – One Planet Plate! Och kanske kan den bidra med hjälp att svara på frågor från dina mest vegoskeptiska bekantskaper?
Vegoguiden ingår i projektet Vego i världsklass som WWF driver tillsammans med Sveriges Olympiska Kommitté. Projektet finansieras av Postkodlotteriet och Vegoguiden är, tillsammans med de andra konsumentguiderna, en viktig komponent i många andra projektet som till exempel Eat4Change, vars mål är att inspirera unga att göra mer hållbara matval.
Vad är det som bedöms i guiden?
Vegoguiden baseras på ett vetenskapligt underlag framtaget av en forskargrupp på Sveriges Lantbruksuniversitet, SLU, och guiden är skapad av WWF. Guiden tar upp fyra olika hållbarhetsparametrar som är viktiga ur miljösynpunkt för odling av vegetabilier och för planeten: klimat, biologisk mångfald, bekämpningsmedel och vatten. Läs mer om dem nedan.
Vegoguiden tar upp cirka 70 vanliga vegetabiliska råvaror och produkter, indelade i fyra olika grupper: 1) Baljväxter, vegokött, nötter och frön; 2) Spannmål och rotfrukter; 3) Grönsaker och svamp och 4) Frukt och bär. Guiden ger en generell bild av dessa växtbaserade råvaror och produkter i butik, baserat på de större importländerna som är relevanta för Sverige. En sammanvägd bedömning har gjorts utifrån de undersökta länderna och guiden kommunicerar generellt om produkterna och områden i stort.
För mer information om vad det är som bedöms i Vegoguiden, se guidens metoddokument, SLUs underlagsrapport och artikel.
Maten vi äter står för omkring en fjärdedel av en persons klimatpåverkan. Det är därför viktigt att göra bra klimatval av livsmedel. Klimatpåverkan mäts här i kilo CO2e per kg produkt. Då ingår schablonvärden för förpackningar och transport till och inom Sverige.
Biologisk mångfald är nödvändig för att jordens ekosystem ska vara i balans och kunna ge oss människor det vi behöver – som luft att andas, vatten att dricka och mat att äta. Matproduktionen är en av de största orsakerna till att den biologiska mångfalden drastiskt minskat sedan 70-talet. Då markanvändning för jordbruk är en av de viktigaste orsakerna till förlusten av biologisk mångfald bedömer Vegoguiden hur mycket mark det går åt för att odla grödor, och hur känsligt området är där odlingen sker – i områden med många och känsliga arter är riskerna högre. Detta mäts med en indikator som förenklat kan sägas visa antal arter som kan förloras om området odlas upp. Bedömningen sker på landsnivå, och för länder med stor variation blir bedömningen i Vegoguiden generell. Slutligen tas certifieringssystem, som ställer krav på åtgärder i odlingen som gynnar den biologiska mångfalden, med i bedömningen. Ett bra exempel är ekologisk odling, där man ser att artrikedomen på fälten ökar.
Att använda syntetiskt framställda kemiska bekämpningsmedel påverkar den biologiska mångfalden och bryter den naturliga växtföljden. Skördarna ökar visserligen men det kan ske till ett högt pris. Det råder mycket stor brist på data när det kommer till bekämpningsmedel, både mängderna som används, hur olika medel påverkar miljön och hur lagstiftningen ser ut och efterlevs. Bedömningen i Vegoguiden är därför strikt och mycket generell. Inom detta område vill vi se mer forskning och dokumentation! I dagsläget baseras bedömningen i Vegoguiden på om grödan odlats ekologiskt, hur stora doser av bekämpningsmedel som använts liksom hur strikt lagstiftningen för bekämpningsmedel är i landet där grödan odlas, baserat på den bristfälliga data som finns. Inne i Vegoguiden beskrivs ”syntetiskt framställda kemiska bekämpningsmedel” förenklat som ”kemiska bekämpningsmedel”. Läs mer om denna bedömning längre ner på denna sida under Frågor och svar.
Rent vatten på planeten är en bristvara, och cirka 70% av världens sötvatten används för att producera mat. Det är därför viktigt att bedöma hur mycket vatten en gröda använder, och det är speciellt viktigt i områden där det råder vattenbrist. I Vegoguiden görs en generell bedömning av hur stort vattenfotavtryck en gröda har, hur mycket bevattningsvatten grödorna kräver och hur stor risken är för att produktionen ska skapa vattenbrist eller vattenproblem i specifika områden. Det senare baserat på hur mycket vatten som efterfrågas där av både människor och natur – i relation till det vatten som finns i området. Bedömningen sker på landsnivå, och i länder där det finns olika typer av områden, till exempel både områden med stor vattenbrist och områden där vatten inte är en bristvara så blir bedömningen i Vegoguiden generell.

Matguiden app
Ny app med alla WWFs tre konsumentguider samlade:
Köttguiden, Vegoguiden och Fiskguiden.
Appen finns att ladda ner både i Appstore och i Google Play.
Vad betyder ljusen?
Kriterier
Så här sammanfattas Vegoguidens olika kriterier:
Vegoguidens absoluta kriterier är olika för de olika produktgrupperna i guiden:
1) Vegoproteiner – det vill säga baljväxter, vegokött, nötter och frön
2) Spannmål och rotfrukter
3) Grönsaker, frukt, svamp och bär
Kriterierna i Vegoguiden är satta för att kunna guida till det som är bäst respektive mindre bra val inom respektive grupp. Dessa gränser relaterar också till en generell nivå av hållbarhet – hur stort utrymme maten kan få ta inom planetens gränser. Metoden att ha olika gränser för olika grupper är vald för att det inte säger så mycket att jämföra exempelvis ett vegoprotein med en tomat då de har olika funktion i kosten – och därför inte är utbytbara. För att få fram en användbar Vegoguide och för att underlätta val för en både hållbar och näringsriktig kost, skiljer sig därför gränsvärdena för vissa av parametrarna i de olika grupperna.
Våra bedömningar baserar sig på en metod framtagen av SLU som grundar sig i EAT Lancets rapport om en hälsosam och hållbar kost. Ett hållbart utrymme för varje persons matkonsumtion har beräknats från det globala utrymmet för livsmedelssystemet när det gäller klimat, markanvändning och bevattningsvatten baserat på att alla i världen får samma utrymme (utrymmet delat på globala befolkningen). Detta utrymme är sedan uppdelat på de olika produktgrupperna baserat på produktgruppens procentuella påverkan i en hållbar kost enligt EAT. Därefter är det uppdelat på hur mycket vi i Sverige äter av denna produktgrupp, baserat på en uppskattning av hur mycket vi äter i kilo per person och år. Detta för att uppskatta det hållbara utrymmet per kilo livsmedel. Det ger att till exempel vegoproteiner som är mer resurskrävande när det gäller exempelvis markanvändning har fått en generösare gräns för markanvändning än kolhydrater. För båda måste få ingå i kosten.
När alla de fyra olika parametrarna (Klimat, Biologisk mångfald, Bekämpningsmedel och Vatten) har bedömts för varje produkt, görs en sammanvägning av alla parametrarna. I sammanvägningen väger alla delar lika tungt. Det är sedan denna sammanvägning som presenteras i guiden i form av en färg.
Vill du veta mer om metoden eller bedömningarna? Läs mer i Vegoguidens metoddokument och SLUs artikel.

Frågor och svar om Vegoguiden
Kontakt
Mejla gärna dina frågor och funderingar om Vegoguiden till oss på mat@wwf.se.

Dela gärna:
Senast ändrad 09/11/22