Anders Gustafssons ledare i ATL ger uttryck för en frustration över att älgen lyfts fram som ett exempel på arter i nedgång. Men det är viktigt att klargöra att WWF inte har påstått att älgen är akut hotad som art – däremot att det är dags att reagera om vi vill undvika att det blir så.
Benny Gäfverts replik på Anders Gustafssons ledare i ATL 2025-10-23 här.
Anders Gustafssons ATL ”Är affärsidén jordens undergång är det alltid kris” här.
– Markägare som inte klarar av att hantera viltet utan bara ser det som en uppoffring behöver omvärdera sin syn, framför Benny Gäfvert i en replik.
WWF:s uppdrag är att värna naturen och de arter som lever där. Det behöver inte betyda – som Gustafsson verkar tro – att skogsbruk och lantbruk ska upphöra. De som stöttar WWF delar vår oro för djur och natur - inte för att de ser naturen som en "hobby" som Gustafsson skriver - utan för att de inser att fungerande ekosystem är avgörande för alla verksamheter – inte minst för jord- och skogsbruket.
Att avfärda denna oro som alarmistisk tyder på en ovilja att se helheten: att naturens motståndskraft är en förutsättning för långsiktig produktion, försörjning och beredskap.
Ja, vi har fortfarande en av världens tätaste älgpopulationer men forskningen visar på sjunkande slaktvikter, minskad tillväxt och mer sjukdomar. Det är tydliga varningstecken på att älgen är under press och att livsmiljöerna inte längre ger rätt förutsättningar. Det är inte alarmism – det är vetenskap.
Att vilda djur äter skog är inget konstigt. Markägare som inte klarar av att hantera detta utan bara ser det som en uppoffring behöver omvärdera sin syn på skogsbruk. Genom ett mer viltanpassat brukande kan skogen fortsatt spela en viktig roll i den omställning som Gustafsson själv lyfter fram.
Det är också ett misstag att tro att naturvård står i motsats till produktion. Tvärtom – en adaptiv och flexibel viltförvaltning, som balanserar klövviltpopulationer och behovet av biologisk mångfald, är en förutsättning för att skogs- och jordbruk ska kunna vara hållbart över tid.
I dag är den balansen ojämn. WWF bekräftar i Ulf Aronssons artikel, som Gustafsson skriver sin ledare utifrån, att det finns stora regionala variationer och att förvaltningen måste ta alla värden i beaktande.
Att Gustafsson tycks förespråka ett ensidigt nyttjande av naturresurser – där gran och veteåkrar breder ut sig över hela landet – är ett exempel på den typ av kortsiktigt tänkande som riskerar att underminera både ekosystemens funktion och samhällets långsiktiga försörjning. Hur mycket vilt vi ska ha är inte bara en filosofisk eller politisk fråga, som ledaren påstår, det är i högsta grad en vetenskaplig fråga vilka arter och funktioner som behövs för att ekosystemen ska kunna leverera de tjänster som vi behöver.
Gustafsson förnekar att klimatförändringar, artutrotning och förlust av livsmiljöer har avgörande betydelse för framtiden, något som i sig är alarmerande. Vi håller med om att vi måste tänka om - för naturen och ekosystemens skull. Det handlar om vår framtid.
Benny Gäfvert, Rovdjursexpert WWF
