I december 2022 möttes världens ledare vid COP15 för FN:s konvention om biologisk mångfald, Convention of Biological Diversity (CBD), i Montreal. Efter fyra år av tuffa förhandlingar antogs slutligen en ny global räddningsplan för den biologiska mångfalden – det så kallade Kunming-Montreal ramverket med det övergripande målet att stoppa och vända förlusten av biologisk mångfald till 2030. Halva tiden har nu gått och Sverige och alla närmare 200 länder som är parter till konventionen måste nu lägga i högsta växel för att nå målet.
Konvention om biologisk mångfald (Convention on Biological Diversity, CBD) är en av tre Rio-konventioner som beslutades på FN:s konferens om miljö och utveckling, Earth Summit, i Rio de Janeiro, Brasilien 1992. De andra två Rio-konventionerna är FN:s konventioner om klimatförändring (UNFCCC) och bekämpning av ökenspridning (UNCCD).
Konventionen om biologisk mångfald har tre övergripande mål: att den biologiska mångfalden ska bevaras, används på ett hållbart sätt och att vinster av användning av genetiska resurser fördelas rättvist. Alla länder som har undertecknat och ratificerat konventionen, idag 196, har åtagit sig att arbeta för att uppnå konventionens mål. COP står för Conference of the Parties (partsmöte) och siffran står helt enkelt för antalet gånger parterna till konvention har samlats.
I oktober 2026 sker det 17:e toppmötet om biologisk mångfald i FN, COP17. Mötet hålls i Yerevan, Armenien.
COP 17 blir otroligt viktig. Halva tiden har nu gått från att det globala ramverket antogs till 2030 då målet att stoppa och vända förlusten av biologisk mångfald ska vara uppnått. Fokus för COP17 kommer att vara att göra en första global översyn av hur det går med ländernas genomförande.
Den globala rapport som tagits fram inför mötet visar tydligt att det länerna gjort hittills är långt ifrån tillräckligt. Även om alla utlovade insatser, i ländernas nationella handlingsplaner, genomfördes fullt ut skulle målen inte nås.
Det innebär att länderna måste öka takten i genomförandet och skala upp insatserna. De resurser som krävs för att nå målen måste också säkras – både i form av pengar och kapacitetsuppbyggnad.
COP16 hölls i oktober 2024 och fortsatte mellan 25-27 februari 2025 (COP 16.2). Ett viktigt fokus under både COP16 och COP16.2 är att utifrån de mål som sattes upp vid COP15 enas om genomförandet och de förutsättningar som behövs i form av t.ex. finansiering och uppföljning.
COP15 hölls i December 2022. Under mötet fastställdes ett nytt globalt ramverk för biologisk mångfald, med målet att stoppa och vända förlusten av biologisk mångfald till 2030.
Under CBD COP15, i december 2022, enades världens ledare alltså om ett nytt globalt ramverk, en historisk räddningsplan för den biologiska mångfalden. Planens övergripande mål är att stoppa och vända förlusten av biologisk mångfald till 2030 – ett globalt mål som kan ses som motsvarigheten till 1,5 graders målet i Parisavtalet för klimatet.
Det nya ramverket innehåller fyra tillståndsmål som ska uppnås till 2050 och 23 åtgärdsmål som ska nås till 2030. Ett av målen handlar om att skydda 30 procent av jordens land, vatten och hav till 2030. Det finns även mål med krav på åtgärder för att bevara arter och stoppa artutrotningen. Ett annat handlar om att 30 procent av alla utarmade ekosystem ska restaureras. Målen vänder sig också till de olika ekonomiska sektorerna, efterlyser ett hållbart nyttjande av naturresurser och uppmanar till en hållbar produktion och konsumtion. Planen inkluderar även mål om att öka de ekonomiska resurserna för naturen och att de rika länderna ska stötta utvecklingsländerna med resurser för att bevara den biologiska mångfalden, liksom åtaganden om att stoppa eller styra om subventioner som är skadliga för den biologiska mångfalden. Det finns även mål om att säkerställa jämställdhet vid genomförandet, tydliga formuleringar kring mänskliga rättigheter och urfolks rättigheter, och om att säkra fullt och effektivt deltagande i genomförandet. För att säkerställa uppföljning av att de uppsatta målen nås antogs även en uppföljningsmekanism som beskriver hur länder bör arbeta med och följa upp genomförandet på nationell nivå med nationella planer och återrapportering.
Att denna räddningsplan finns på plats är mycket viktigt för arbetet med den biologiska mångfalden. Men det som är avgörande för om vi i framtiden kommer att se det som en framgång är att planen också genomförs fullt ut. Länderna måste nu satsa på genomförande på hemmaplan. Det kräver att hela regeringen och hela samhället agerar och ger detta högsta prioritet.
Världen står mitt i en dubbel kris för den biologiska mångfalden och klimatet. WWFs Living Planet Report 2026 visar att de studerade populationerna av ryggradsdjur- fåglar, fiskar, däggdjur, groddjur och kräldjur-, i genomsnitt minskat med hela 73 procent mellan 1970 och 2022. Vårt välmående och överlevnad är beroende av en rik biologisk mångfald, fungerande ekosystem och natur i balans. För att vända förlusten av biologisk mångfald senast 2030 krävs ökade naturvårdsinsatser, så som att skydda och återskapa värdefull natur, i kombination med kraftfulla insatser för att ta itu med drivkrafterna bakom förlusten av biologisk mångfald. Det behövs genomgripande samhällsförändringar för att åstadkomma en hållbar produktion och konsumtion inom sektorer som har stor påverkan på den biologiska mångfalden och klimatet.
Det nya globala ramverket, som ofta omnämns som ett parisavtal för naturen, ger tydlig riktning för agerande från alla samhällets aktörer och håller länder ansvariga. Det ger en unik möjlighet att skapa en god framtid för naturen och kommande generationer.
Enligt det globala ramverket ska alla länder ta fram en nationell strategi och handlingsplan s.k. National Biodiversity Strategy and Action Plan (NBSAP) för hur det ska genomföras på hemmaplan. Dessa planer skulle ha presenterats senast vid COP16, i oktober 2024.
Sverige lämnade in sin handlingsplan i februari 2026, mer än ett år för sent. WWF anser att Sveriges plan har stora brister, Den är i mångt och mycket ompaketering av redan befintliga insatser och motsvarar inte ambitionen i det globala ramverket. I en granskning – WWFs NBSAP tracker – av Sveriges och andra länders planer får Sveriges NBSAP överlag låga betyg. Särskilda när det gäller planens ambition och att den inte presenterar vare sig tillräckliga etappmål, åtgärder och styrmedel för att Sverige ska leva upp till det globala åtagandet.
Det är viktigt att dessa planer blir ambitiösa, att de genomförs och leder till omedelbara åtgärder för att vända naturförlusten. Det finns ingen tid att spilla – vi närmar oss 2030 med stormsteg!
Läs mer om WWFs granskning av Sveriges och andra länders NBSAPs
Sverige behöver en ambitiös nationell strategi och handlingsplan (NBSAP) som uppfyller våra åtaganden . Eftersom nuvarande plan inte håller måttet anser WWF att Sveriges nya regering måste ta fram och genomföra en reviderad nationell handlingsplan som fullt ut lever upp till ambitionen i det globala FN-ramverket,
Sveriges NBSAP måste vara heltäckande och motsvara ambitionen i de globala målen och innehålla nationella mål, strategier, styrmedel och åtgärder som tillsammans adderar upp till det övergripande målet att ”stoppa och vända förlusten av biologisk mångfald till 2030”.
WWF anser bland annat att regeringen ska:
Läs WWFs skriftliga inspel till Naturvårdsverket med de nyckelelement som WWF ser som helt nödvändiga i Sveriges NBSAP – se inspel 1 (maj 2023) och inspel 2 (aug 2023) .
Senast ändrad 08/10/26
