Röd panda (Ailurus fulgens) även kallad liten panda, mindre panda eller kattbjörnen är en art i familjen halvbjörnar. Det vetenskapliga namnet Ailurus betyder ”flammande katt” och röda pandor är endast något större än en tamkatt. Enligt IUCNs lista över hotade arter är den röda pandan kategoriserad som starkt hotad och har ett starkt rättligt skydd i alla länder där den bor.  

Närmare släkt med tvättbjörnen än med jättepandan

Röda pandan är den enda nu levande arten inom familjen Ailuridae och finns i de fem länderna Indien, Bhutan, Myanmar och södra Kina. Den globala populationen av röd panda uppskattas till mindre än 10 000 individer och populationstrenden är nedåtgående.  

Jättepandan och den röda pandan har en del drag gemensamma och de två arterna har tidigare förts samman till en egen familj. Numera vet man dock att jättepandan och den röda pandan tillhör olika familjer, och att den röda pandan är närmare släkt med tvättbjörnar och mårdar än med pandan. 

Den röda pandan delas upp i två underarter – Ailurus fulgens fulgens och Ailurus fulgens styani. Ailurus fulgens fulgens, som är något mindre i storlek, finns framförallt i Nepal, men även i Indien, Myanmar och Bhutan. Ailurus fulgens refulgens finns huvudsakligen i Kina. 

Utseende

Röd panda har en mankhöjd på 25 cm och en vikt på 3-6 kg, och ett ansikte med vita och rödbruna fält som ger ett randigt intryck. Detta ger ett skyddande kamouflage bland de röda mossorna och vita lavarna i träden där de lever. De är svarta på magen och orangebruna på ryggen och har en lång, yvig svans. Pälsen är lång och tjock och de har päls under fotsulorna också (ett drag som den delar med jättepandan och isbjörnen), vilket skyddar mot kalla och hala underlag. De har korta ben och skarpa klor som är delvis indragbara. Denna egenskap har inte björnar, men är däremot vanlig hos kattdjuren. 

Röda pandan har breda tänder och starka käkar. De har en förlängning av sitt vristben, som en ”falsk tumme”, som de använder till att gripa tag i bambun som de äter, men också om grenarna i träden där de lever och sover. Denna ”falska tumme” har de gemensam med jättepandan. 

Till skillnad från andra arter med unik teckning i pälsen – som tigrar, leoparder, snöleoparder, trädleoparder och många små kattdjur – är det nästan omöjligt att identifiera individer av röda pandor genom kamerafällor. Därför används ofta genetiska studier för att inventera den röda pandan. Genetiska studier är också viktiga för att förstå deras mottaglighet för sjukdomar som kan hota dess överlevnad. 

Solitärt däggdjur

Den röda pandan lever för det mesta ensamma, men de kan också leva i par. Den är främst aktiv under skymning och fram till de tidiga morgontimmarna. Efter en dräktighetstid på ca 130 dagar föder de 1 till 2 ungar på sommaren. I det vilda blir de cirka åtta till tio år gamla. Deras ljudsignaler består av höga skrik, visslingar och ett fågellikt kvittrande. De morrar, fnyser och väser i aggressiva situationer. När den blir trängd kan den ta 1,5 m långa skutt. 

Under dagtid kan de hittas vilande eller slumrande ovan mark, hängande eller hoprullade på trädgrenar beroende på vädret. Deras delvis indragbara klor hjälper dem att enkelt förflytta sig från gren till gren. Röda pandor förlitar sig på sina långa, yviga svansar för balansen när de korsar trädgrenar. De virar även svansen runt sig själv för värme under vintermånaderna. 

Vilka är hoten mot den röda pandan?

Enligt IUCNs lista över hotade arter är den röda pandan kategoriserad som starkt hotad och har ett starkt rättligt skydd i alla länder där den bor. Den omfattas även av det högsta skyddet under Appendix I i CITES (konventionen om internationell handel med hotade arter av vilda djur och växter). 

De stora hoten på den röda pandan är snabb fragmentering och förlust av deras livsmiljöer på grund av intensifierat jordbruk och infrastrukturprojekt. 

Förlusten av boplatsträd och bambu i östra Himalaya, som utgör nästan 50 % av den röda pandans livsmiljö, orsakar en minskning av populationerna över stora delar av deras utbredningsområde. 

Dessutom dödas röda pandor ofta när de fastnar i fällor som är avsedda för andra djur, såsom vildsvin och hjort. De utsätts också för tjuvjakt på grund av sin röda päls som bland annat görs till mössor, men också för att mat, medicin eller för att bli husdjur. 

Förutom tjuvjakt är de överlevande populationerna av röd panda också sårbara för sjukdomar, naturkatastrofer och effekterna av klimatförändringar. En stigande temperatur innebär att den röda pandan behöver flytta till högre höjder.  

Förvildade hundar och herdar i områden där röda pandor lever har också hundar som skyddar deras boskap från potentiella rovdjur. Dessa hundar dödar också röda pandor. Ett bett kan leda till en försvagande parasit eller död på grund av rabies eller valpsjukevirus. 

WWFs arbete

WWF arbetar med lokalsamhällen för att minska människans påverkan på artens livsmiljö. Nedan är några av våra projekt i länder där den röda pandan bor:

• WWF hjälper till att övervaka röda pandor och deras livsmiljöer i Indien, Nepal och Bhutan för att bättre förstå arten. WWF arbetar också med lokala grupper som yakherdar i Nepal för att minska människans påverkan på den röda pandans känsliga livsmiljö.  

• I Indien har WWF bland annat utbildat Red Panda Guardians som träffar studenter, lärare och människor i lokalsamhällen – för att väcka engagemang  för naturvård och skapa förståelse kring hoten mot den röda pandan. Till exempel har användning av brännved minskat genom mer energisnåla spisar och det gör att färre träd huggs ner i pandans livsmiljö. 

• I Sichuan, Kina, lever jättepandor och röda pandor i samma område. Det innebär att WWFs bevarandestrategier för jättepandorna i regionen även i hög grad gynnar de röda pandorna. 

• WWFs arbete i östra Himalaya har bidragit till att bevara livsmiljöerna för arter som röda pandor, snöleoparder och deras bytesdjur – och samtidigt förbättrat människors levnadsvillkor i regionen. 

• I Bhutan har WWF bland annat hjälpt till att ta fram en nationell handlingsplan för den röda pandan.   WWF hjälpte även till med den första nationella inventeringen av röd panda i Bhutan.  

• Under åren har WWF tillsammans med partners arbetat i flera projekt i områden där den röda pandan bor. Projekt som gynnar alla djur som bor i området, så även den röda pandan. Några exempel är att utveckla jordbruksmetoder som är mer motståndskraftiga mot effekterna av klimatförändringar, främja ekoturism, främja en mer hållbar skogsförvaltning och minska konflikter mellan människor och vilda djur (inklusive snöleoparder).