Spårskola
Vem har tassat förbi mellan träden? Lär dig känna igen spåren från några av våra vilda djur.
Vem har tassat förbi mellan träden? Lär dig känna igen spåren från några av våra vilda djur.














Bläddra till nästa bild för mer info.
Björnen använder luktsinnet och sin goda hörsel för att undvika oss människor med god marginal. Ett vanligt samtal räcker för att du ska höras på långt håll. Björnar gör sällan utfall, så länge de inte känner sig hotade. Möter du en björn ska du med lugna rörelser dra dig tillbaka från platsen samma väg som du kom, spring inte!
Tänk på att visa respekt och håll avstånd till alla vilda djur!
Har du sett ett en björn eller spår av björn? Dela din observation på Skandobs.se. Du kan också kontakta Länsstyrelsen om du har sett rovdjur eller spår av dem. Ange vilken art det rör sig om, antal djur, var du gjort observationen samt vilken dag och tid du gjorde den. Det är viktigt att du rapporterar snabbt innan väder och vind förstört spåren.
















Bläddra till nästa bild för mer info.
Det är svårt att skilja mellan vargspår och spåren av en stor hund. Vissa mycket storvuxna hundraser kan ha lika stora tassar som en varg, men då ser ofta själva spårlöpan annorlunda ut. Var därför uppmärksam på detta om du är ute och spanar efter vargspår. Några skillnader mellan hundspår och vargspår kan vara:
Ibland kan det även vara lätt att förväxla vargspår med rävspår. Utsmälta rävspår i blötsnö kan nämligen se dubbelt så stora ut och misstas då för vargspår. Det är därför bra att veta att vargens steg är längre jämfört med räven.
Hur vet du säkert att ett djur smugit förbi dig i skogen? Jo, spår! När det ligger snö på backen blir det extra tydligt var skogens djur har passerat.
Få svenskar har sett en varg i det vilda, eftersom vargar normalt är skygga och undviker människor. Skulle du mot förmodan se en varg, så stannar den kanske till för att få en uppfattning om vem den möter. Hjälp till genom att göra tydliga ljud och gå från platsen. Om du har en hund med dig kan vargen vara nyfiken på hunden och inte riktigt märka dig förrän du ropar eller klappar i händerna. Ha din hund kopplad. Skräm iväg vargen genom att ropa, ta några steg mot den och göra dig stor.
Tänk på att visa respekt och håll avstånd till alla vilda djur!
Har du sett ett en varg eller spår av varg? Dela din observation på Skandobs.se. Du kan också kontakta Länsstyrelsen om du har sett rovdjur eller spår av dem. Ange vilken art det rör sig om, antal djur, var du gjort observationen samt vilken dag och tid du gjorde den. Det är viktigt att du rapporterar snabbt innan väder och vind förstört spåren.














Bläddra till nästa bild för mer info.
Det kan vara en sann utmaning att spåra lodjur! Medan vargar gärna travar längs en grusväg så rör sig lodjuret med lätthet i svår terräng. Den kan göra ett rejält skutt upp på en klipphöjd, balansera på kullfallna stammar och klättra i träd.
Hur vet du säkert att ett djur smugit förbi dig i skogen? Jo, spår! När det ligger snö på backen blir det extra tydligt var skogens djur har passerat.
Lodjuret är skyggt och nästan omöjligt att få syn på. Kanske har ett lodjur legat på en höjd och blickat ner på oss när vi tagit en skogspromenad – utan att vi märkt någonting? Det är så nära de flesta av oss någonsin kommer. Lodjuret undviker människor och är inte farligt, inte ens vid ett möte.
Tänk på att visa respekt och håll avstånd till alla vilda djur!
Har du sett ett lodjur eller spår av lo? Dela din observation på Skandobs.se. Du kan också kontakta Länsstyrelsen om du har sett rovdjur eller spår av dem. Ange vilken art det rör sig om, antal djur, var du gjort observationen samt vilken dag och tid du gjorde den. Det är viktigt att du rapporterar snabbt innan väder och vind förstört spåren.












Bläddra till nästa bild för mer info.
Järven trivs lika bra på fjällhed och tundra som i storskog och på myrar. I Sverige lever järven än så länge mest i fjällvärlden, men börjar komma tillbaka till de skogsmarker där den fanns före 1800-talets stora rovdjursutrotning. Håll utkik efter järv i områden med mycket ren, i fjällkedjan äter nämligen järven i första hand ren.
Det är ovanligt att möta en järv, eftersom de är naturligt skygga och undviker oss människor tack vare utmärkt luktsinne. Det finns inga rapporter om att människor skulle ha anfallits eller skadats av vilda järvar. Om en människa kommer för nära en lya med ungar, så lämnar järvhonan ofta ungarna och återvänder så snart faran är över.
Tänk på att visa respekt och håll avstånd till alla vilda djur!
Har du sett ett en järv eller spår av järv? Dela din observation på Skandobs.se. Du kan också kontakta Länsstyrelsen om du har sett rovdjur eller spår av dem. Ange vilken art det rör sig om, antal djur, var du gjort observationen samt vilken dag och tid du gjorde den. Det är viktigt att du rapporterar snabbt innan väder och vind förstört spåren.










Bläddra till nästa bild för mer info.
Om du stöter på en älg är det viktigt att hålla dig lugn och undvika att skrämma eller provocera den. Stanna stilla och ge älgen utrymme att passera. Gå inte nära och försök inte att mata den. Håll dig lugn och låt älgen gå sin väg. Om älgen börjar närma sig, gå lugnt bakåt och lämna området så snart som möjligt. Undvik att göra plötsliga rörelser eller skrika, och undvik ögonkontakt.
Tänk på att visa respekt och håll avstånd till alla vilda djur!
Spåret har en karakteristisk form med två tåspetsar som är breda och avrundade.








Bläddra till nästa bild för mer info.
Renar finns på fjället och i skogen i norra Sverige. Spåren från svenska renar kommer från tamrenar, som betar fritt. De är därför ofarliga och relativt vana vid människor, men renarna springer ofta iväg om man möter dem på fjället.
Tänk på att visa respekt och håll avstånd till alla vilda djur!








Bläddra till nästa bild för mer info.
Rådjur är inte en vanlig syn, då de ofta söker sig till bostadsområden för att lättare hitta föda. Rådjur är skygga och springer oftast iväg om du stöter på ett. Skulle det inte springa iväg direkt behöver du inte vara orolig, eftersom de är ofarliga.
Tänk på att visa respekt och håll avstånd till alla vilda djur!






Bläddra till nästa bild för mer info.
Kronhjortens gångart är vanligen trav – bakfoten placeras ofta i eller strax bakom framfotens avtryck.
Dovhjortens spår (klövar) är typiska för hjortdjur, och liknar rådjurets. Men till skillnad från rådjurets spår är dovhjortens klövar något större och mer trubbiga i formen.






Kronhjortens klöv består av två klövhalvor. Spåren efter dess klövar är stora och kraftiga, cirka 7–9 cm långa.
De två spetsiga avtrycken sitter ofta något isär. I mjuk mark syns ibland även de små bakklövarna.
Bläddra till nästa bild för mer info.
Kronhjortens klövhalvor är egentligen två tåspetsar, vars ytterkanter är förstärkta med ett hornämne av samma slag som våra naglar. Innanför den hårda ytterkanten finns en elastisk tådyna.
Kronhjorten har dessutom två små bakåtriktade lättklövar, som sitter något högre och bara lämnar avtryck under vissa förhållanden. De är resterna av ytterligare två tillbakabildade tår. Avtrycken av lättklövar kan underlätta artbestämningen av ett spår.
Kronhjortens spår är ett hjortdjursspår. Det är därför lätt att förväxla kronhjortens spår med både vildsvin och älg, när storleken överlappar. Men kronhjortens lättklövar är högt placerade på benen, vilket till exempel skiljer från vildsvinet vid spår i mjukt underlag.








Bläddra till nästa bild för mer info.
Vildsvinen finns i södra och mellersta Sverige, söder om Gävleborg samt Dalarna, och är framförallt ute och rör sig tidigt på morgnarna och sent på kvällarna. Det är ovanligt att stöta på vildsvin i skogen men om man skulle göra ska man försöka hålla sig ur vägen, backa och gå därifrån. De följer inte efter dig om du går därifrån. Vildsvin har dålig syn, men bra hörsel- och luktsinne. Man kan därför sjunga eller prata högt för att skrämma bort dem och se till att ha vinden i ryggen så att vildsvinen känner ens lukt innan man kommer för nära.
Tänk på att visa respekt och håll avstånd till alla vilda djur!










Bläddra till nästa bild för mer info.
Rödräven är skygg och ofarlig för oss människor. Det är viktigt att inte mata rävar, då de kan bli väldigt orädda och kommer ofta tillbaka för mer mat.
Tänk på att visa respekt och håll avstånd till alla vilda djur!










Bläddra till nästa bild för mer info.
Det finns bara ett fåtal fjällrävar i Sverige. Det är därför ovanligt att se spår från dem och du har endast chans att se fjällrävsspår i den svenska fjällkedjan. Fjällrävar är dessutom otroligt skygga och det är väldigt ovanligt att få syn på dem. De är små och ofarliga för människor. Om du skulle se en fjällräv: håll avstånd, var tyst och lugn samt stör den så lite som möjligt. Om fjällräven skäller, reser svansen eller rör sig oroligt är den stressad och det är då viktigt att du backar och går därifrån.
Tänk på att visa respekt och håll avstånd till alla vilda djur!








Bläddra till nästa bild för mer info.
Haren är ofarlig och skygg. Den hoppar snabbt iväg om man kommer för nära. Det finns två arter av hare i Sverige. Skogsharen finns i hela Sverige och fältharen finns i södra och mellersta Sverige. Spåren är svåra att skilja åt, men fältharens spår är ofta lite mindre än skogsharens.
Tänk på att visa respekt och håll avstånd till alla vilda djur!








Bläddra till nästa bild för mer info.
Ekorrar kan vara ganska orädda och rör sig ofta nära människor, men de är små och ofarliga.
Tänk på att visa respekt och håll avstånd till alla vilda djur!






Bläddra till nästa bild för mer info.








Bläddra till nästa bild för mer info.
Grävlingen är relativt ofarlig och attackerar inte människor. Den kan dock säga ifrån genom att bitas om man kommer för nära och den känner sig trängd. Men oftast springer den bara därifrån.
Tänk på att visa respekt och håll avstånd till alla vilda djur!








Bläddra till nästa bild för mer info.
Bävern är inte lika skygg som många andra djur, då de ofta är ganska vana med människor. Bävrar är ofarliga så länge de inte känner sig hotade eller blir trängda. Då kan de försvara sig själva genom att bitas. Försök därför att hålla avstånd till bävrars revir.
Tänk på att visa respekt och håll avstånd till alla vilda djur!










Bläddra till nästa bild för mer info.
Uttern är inte farlig, utan flyr ganska snabbt undan från oss människor. Som alla rovdjur har den vassa tänder och klor.
Tänk på att visa respekt och håll avstånd till alla vilda djur!
Testa vad du har lärt dig i Spårskolan. Quizet passar både nyfikna nybörjare och vana naturvandrare!

Visa hänsyn när du rör dig i naturen. Färska spår ska alltid bakspåras, dvs spåras åt det håll djuret kom ifrån, annars finns det risk att skrämma djuret.
Gå aldrig i spåret, gå vid sidan om. Trampa inte i spåret, så kan andra efter dig också få upptäcka det spännande orörda spåret.
Om du hörs när du går i skogen är det mycket svårt att komma nära ett rovdjur. Det sannolika är att den har lämnat platsen långt innan du hinner dit. Rovdjur är skygga.
Ha hunden kopplad och gör tydliga ljud. Gå från platsen om du råkar se ett rovdjur.
Vill du spåra i en grupp, kolla med lokala avdelningar hos Svenska Rovdjursföreningen, Naturskyddsföreningen eller Biotopia.
Tassavtryck (kallas även spårstämplar) är lättast att se i snö, men även i lera. Tjocka snötäcken kan göra det svårare att känna igen spåren eftersom dom försvinner ner i snön.
Det perfekta läget för att spåra rovdjur är när ett täcke av nysnö fått ligga över natten, några centimeter tjockt. Då är det fantastiskt att ge sig ut tidig morgon och följa rovdjurens nattliga promenader!
Bra att komma ihåg att töväder gör att spårstämplarna smälter ut och ger intrycket av större tassar. Då kan man lätt missta ett rävspår för ett vargspår!
Tassavtryck bör fotograferas så rakt ovanifrån som möjligt.
Glöm inte storleksreferensen. Lägg alltid en storleksreferens intill, tex en linjal, en telefon, ett bankkort, tändsticksask eller snusdosa.
Ta exempelvis två bilder av spårstämpel (fram- och bakfot) och ett av spårlöpa.
Bilder av spårlöpor ska alltid tas i samma riktning som djuret har gått.
Du kan också undersöka hur djuret rört sig i landskapet. Däggdjur har fyra olika gångarter, de kan man lära sig att se efter lite träning.
1. Gång: fötterna förflyttas inte samtidigt utan ena bakfoten placeras tätt intill framfoten (ibland mitt i spårstämpeln).
2. Trav: höger framben och vänster bakben lyfts samtidigt, en jämn takt. Bakfoten sätts ofta ner i framfotens spårstämpel.
3. Galopp: ser mer ut som att djuret skjuts framåt av alla fyra benen.
4. Språng: djuret tar ett kraftigt skutt framåt med båda bakbenen och landar med båda frambenen, bakbenen landar då antingen på samma plats som frambenen eller en bit framför.
Avståndet mellan höger och vänster benpar kallas skrevning och kan ge en bild av hur brett djuret i fråga är.
För att kunna identifiera arter, ska du försöka se flera signalelement: spillning, tassavtryck, gångart och annat.
Det är viktigt att rapportera spår! Har du sett varg, lo, järv eller björn – eller spår av dem? Dela dina observationer och se andras observationer över hela landet på Skandobs hemsida.
Vill du lära dig mer om rovdjur och spår? Läs ”Spår och spårning av stora rovdjur” av Åke Aronson (Viltskadecenter 2011).
Senast ändrad 17/03/26
Besök Frågor och svar om du har några frågor.
Besök vårt pressrum där du hittar pressmeddelanden, debattartiklar, rapporter, pressbilder samt WWFs talespersoner.
Telefon pressjour: 08-54657500
E-mail: press@wwf.se
Den här modalen visar en bild. Du kan ladda ner bilden eller stänga modalen.
Ladda ned bild
Jag bidrar med en gåva/månadsgåva och intygar samtidigt att jag är över 18 år och samtycker till WWFs villkor.