Vargen är våra hundars närmaste släkting – och har en naturlig plats i vår skog. En gång i tiden fanns vargen i tusental över hela Sverige, förutom på Gotland. Men den jagades till utrotningens gräns och fridlystes 1966, med färre än 10 individer kvar. Vargar har rätt att finnas i Sverige, enligt både riksdagsbeslut och EUs art- och habitatdirektiv. Så hur hittar vi vägar framåt för att dela på livsrum och skogens bytesdjur?
Canis lupus lupus
Kroppslängd: 90–150 cm
Mankhöjd: 60-90 cm
Vikt: 30–55 kilo (skandinaviska vargar)
Livslängd: sällan längre än 10 år (i det vilda)
Inget kunde vara mer felaktigt än uttrycket ”ensamvarg”. Vargar trivs inte alls ensamma, utan är sociala flockdjur med familjeband som påminner om vårt eget sätt att leva. En vargflock är nästan alltid en familj som består av mamma, pappa och ungar. Valparna brukar stanna i familjen ett år, innan de ger sig iväg för att hitta sitt eget hemområde – och förhoppningsvis en livskamrat. Men ibland stannar unga vargar ytterligare något år och hjälpa föräldrarna ta hand om den nya valpkullen.
Föräldraparet brukar kallas ”alfapar” och håller normalt ihop tills någon av dem dör. En svensk studie från 2016 som följt vargpar under en 14-årsperiod bedömer att de främsta orsakerna till föräldraparens splittring varit skyddsjakt och verifierad tjuvjakt, och inte naturliga orsaker som sjukdom eller ålder.
Få svenskar har sett en varg i det vilda, men ändå väcker djuret ofta starka känslor. Historiskt kan man konstatera att vargen ställt till problem genom att ta människans boskapsdjur, och den fick tidigt rollen som ”ond” i sagornas värld. Samtidigt har vargen spelat en viktig roll för människan: Genom att tämja vargar fick vi tidigt hjälp att vakta våra bostäder och att jaga – och vi fick alla de hundraser vi har idag.
Vargen verkar alltid ha omgivits av ett rykte och en kulturell betydelse som är större än djuret självt. I Sverige har människan ägnat de senaste århundradena åt att få bort vargen – och nästan utrotat arten.
Idag kan de vargar vi har orsaka problem för tamdjursägare, och en del jägare upplever konkurrens om klövvilt och känner oro för att jakthunden ska möta varg i skogen. Vargen har i vissa fall också blivit en laddad symbol för ”landsbygd” kontra ”storstad”, och vem som ska bestämma i frågor som är lokala och samtidigt är av nationellt intresse.
Samtidigt växer intresset för rovdjursturismen i Sverige – både hos svenskar och internationellt. De stora rovdjuren spelar en viktig roll i skogens fungerande ekosystem, och många vill få en chans att se djuren i sin naturliga miljö. Det finns gott om exempel där exempelvis varg-, järv- och björnskådning skapar inkomster och gynnar lokalsamhällen.
Vargens existens i Sverige lyder under EUs art- och habitatdirektiv. Därtill finns riksdagsbeslut om att vi ska ha livskraftiga rovdjursstammar i Sverige, och vi har förbundit oss till detta i internationella åtaganden. Sedan råder det delade meningar kring antalet vargar för en gynnsam bevarandestatus. Så frågan är inte om vi ska ha varg eller inte, utan snarare hur vi kan hitta vägar framåt för att tolerera varandras närvaro. Vargens möjligheter att överleva i Sverige beror på om vi människor vill dela med oss av livsrum och skogens bytesdjur.
Den svenska vargstammen ligger idag på 365 djur (enligt inventeringen 2019/2020), totalt sett oroväckande nära gränsen för gynnsam bevarandestatus, som är 300 individer. Det gör vargstammen sårbar och känslig, och forskning menar att den svenska vargstammen inte är livskraftig på lång sikt. Våra vargar är för få och för nära släkt. Inavel och illegal jakt är det som bedöms vara det största hotet mot vår vargstams långsiktiga överlevnad.
Vargen ylar för att hålla kontakt inom familjen, som ofta är utspridd i smågrupper. Ylandet kan ofta höras en mil bort, och praktiskt nog talar det samtidigt om för andra vargar att området är upptaget.
Vargen ylar för att hålla kontakt inom familjen, som ofta är utspridd i smågrupper. Ylandet kan ofta höras en mil bort, och praktiskt nog talar det samtidigt om för andra vargar att området är upptaget.
Det som vi brukar kalla för en ”vargflock” är faktiskt en vargfamilj. Där finns mamma, pappa och ungar. Valparna brukar stanna i familjen ett år innan de hittar ett eget revir.
Det som vi brukar kalla för en ”vargflock” är faktiskt en vargfamilj. Där finns mamma, pappa och ungar. Valparna brukar stanna i familjen ett år innan de hittar ett eget revir.
Alla hundar härstammar från vargen – från chihuahua till grand danois. Det var troligen för 30.000-15.000 år sedan som vi tämjde de första vargarna och fick hjälp med att vakta och jaga tillsammans. Hundar och vargar är fortfarande så nära släkt att de kan para sig med varandra och få valpar.
Alla hundar härstammar från vargen – från chihuahua till grand danois. Det var troligen för 30.000-15.000 år sedan som vi tämjde de första vargarna och fick hjälp med att vakta och jaga tillsammans. Hundar och vargar är fortfarande så nära släkt att de kan para sig med varandra och få valpar.
På 13 år – mellan åren 1827 och 1839 – dödades 6.790 vargar i Sverige. Bara i Stockholms län dödades 271 stycken. Då fanns vargen i alla landskap utom på Gotland.
På 13 år – mellan åren 1827 och 1839 – dödades 6.790 vargar i Sverige. Bara i Stockholms län dödades 271 stycken. Då fanns vargen i alla landskap utom på Gotland.
Få svenskar har sett en varg i det vilda. Om du hörs när du går i skogen är det mycket svårt att komma nära en varg. Det sannolika är att den har lämnat platsen långt innan du hinner dit. En varg är normalt inte aggressiv mot en människa – inte ens om du har en hund i koppel.
Skulle du mot förmodan se en varg, så stannar den kanske till för att få en uppfattning om vem den möter. Hjälp till genom att göra tydliga ljud och gå från platsen. Om vargen går efter dig, så fortsätter du gå. Du kan stanna till och skrämma den genom att ropa, ta några steg mot den och göra dig stor.
Om du har hund med dig kan vargen vara nyfiken på hunden och inte riktigt märka dig förrän du ropar eller klappar i händerna. Ha din hund kopplad. Skräm iväg vargen genom att låta, ta några steg mot den och göra dig stor.
Vargar är normalt skygga och undviker människor. En svensk studie från år 2020 analyserade 44 vargpars rörelsemönster genom att de hade sändare. Studien visade att vargarna undvek både hus och vägar. Men norrut i studieområdet såg det annorlunda ut, liksom på natten och under vintern. Då kom vargarna närmre hus och vägar. Den troliga förklaringen är att vargar råkar hamna nära bebyggelse när de följer efter älgar, som inte är lika skygga som vargen.
De vargar som passerar bebyggda platser kan också vara ungvargar, som lämnat sin familj för att vanda mot nya skogar där de kan skapa sitt eget vuxna liv. Det är också möjligt att de lockats av slaktrester eller tamdjur. Oavsett anledning, så upplever vissa att det känns otryggt att ha varg inpå knuten. För andra är det en häftig känsla att veta att det finns varg där man bor.
SPÅRSKOLA: varg
Så långt tillbaka vi kan se har vargen jagats i Sverige – och till sist utrotades den nästan helt. På 1200-talet krävde de svenska landskapslagarna att bönderna höll sig med fångstverktyg för varg, och tillsammans med torpare var de ofta tvungna att delta i drevkedjor i jakt på varg. Den som inte deltog fick böta. Jakten handlade inte bara om att begränsa antalet rovdjur, utan var samtidigt ett sätt för adeln och kungen att utöva makt och träna stridsteknik.
Att jaga rovdjur kunde också ge extra inkomster, både genom pälsarnas värde och genom den skottpeng som infördes år 1647. Trots att vargen jagades så hårt, så fanns det sannolikt flera tusen vargar i Sverige på 1700-talet.
Tidigare hade bara kungen och adeln haft rätt att jaga klövvilt, men år 1789 fick även allmänheten rätt att jaga klövvilt på egen mark. Nu minskade antalet klövdjur kraftigt. Som exempel så fanns det bara rådjur kvar på några enstaka gods i Skåne på 1840-talet, och älg var sällsynt i hela Sverige. För vargen innebar det här svårigheter att överleva på vilda djur. Samtidigt fanns ett par miljoner boskap i de svenska skogarna, som sannolikt blev ett viktigt inslag i vargens diet – åtminstone under sommarhalvåret. Många familjers boskap drabbades hårt av vargangrepp.
Opinionen för att utrota vargen helt och hållet fick sig en rejäl skjuts när en ensam varg åren 1820-21 dödade nio barn i Gysinge. Den så kallade ”Gysinge-vargen” var med stor sannolikhet en varg som tidigare hållits i fångenskap och släppts ut, utan att ha lärt sig att jaga. Efter det har ingen människa dödats av vild varg i Sverige.
1827-1839 dödades 6.790 vargar i Sverige. Bara i Stockholms län dödades 271. Under de följande tjugo åren 1840-1860 skedde sedan den snabbaste nedgången i vargstammen.
De sista vargarna trängdes upp i fjällkedjan i norr och på 1960-talet ansågs vargen i princip vara utrotad i Sverige.
1966 fridlystes vargen. På slutet av 1970-talet och början av 80-talet vandrade finsk-ryska vargar in i Sverige. 1983 föddes en valpkull som överlevde i Nyskoga i Värmland, och det här föräldraparet lade grunden till den vargstam som vi har idag i Norge och Sverige. Spridningen skedde från dessa skogar, och det är anledningen till att Sveriges vargar framförallt finns i mellersta Sverige idag.
Hela den skandinaviska vargstammen härstammade fram till år 2008 från ett mycket litet antal invandrande vargar från den finsk-ryska populationen. Med andra ord är inaveln mycket hög.
Idag finns det fler vargar än för 100 år sedan, men den skandinaviska vargstammen klassas som starkt hotad enligt Artdatabankens svenska rödlista.
Inavel och illegal jakt bedöms vara de största hoten mot vår vargstams långsiktiga överlevnad. Enligt en ny studie från SLU 2020 uppgick den omfattande tjuvjakten under perioden 2011–2017 till 60–70 vargar årligen. I licensjakten 2021 tilldelades 28 vargar i 4 revir, varav 27 fälldes.
För att minska inaveln behövs valpar med vargar från andra länder. Vi måste också låta vargstammen växa till en storlek där den inte förlorar den genetiska variationen alltför fort, så att vargarna blir mer motståndskraftiga mot till exempel sjukdomar.
Under hösten 2020 fördjupades det nordiska vargsamarbetet genom ett nytt gemensamt ramverk mellan Sverige, Norge och Finland. Målet är att främja den långsiktiga överlevnaden för de skandinaviska och finska vargpopulationerna.
Man ska bland annat försöka säkra kontakten mellan de skandinaviska och finsk-karelska vargarna. Det skulle öka chansen för en livskraftig vargpopulation i Sverige, utifrån kriteriet att vi behöver minst en invandrad varg per generation för att minska inaveln.
Vargar från Finland och Ryssland brukar i och för sig vandra in i Sverige, men få lyckas sprida sina gener vidare eftersom de aldrig når Mellansverige, där de flesta vargar finns. De har en lång sträcka att förflytta sig och ska passera renskötselområdet. Om de angriper renar beviljas i regel skyddsjakt, och deras resa tar slut där. Att försöka underlätta invandrande vargars passage genom renskötselområdet är därför av hög prioritet. Om det inte lyckas kan det återigen bli aktuellt att prova att flytta vargar.
Vargstammen är fridlyst och klassad som ”starkt hotad” av Artdatabanken, men licensjakt på varg är tillåten. Det förekommer en betydande illegal jakt på varg.
WWF anser att populationen ska hanteras med stor försiktighet. Artdatabanken skriver följande om sin bedömning: ”För varg föreligger två stora hot, nämligen försämrad genetisk status till följd av inavel samt illegal jakt. Vargen rödlistas på grund av en liten population.”
Varg kan ställa till problem för renägare och tamdjursägare. Ibland kan skyddsjakt på individer som tar mycket boskap vara nödvändig som en sista åtgärd.
WWF accepterar att jakt är en del i den svenska förvaltningen av djur under förutsättning att den är långsiktigt hållbar, och etisk. Jaktbeslut ska ta hänsyn till populationsstorlekar, bevarandestatus och olika intressen. Jakten ska ske under bästa möjliga etiska former, både för de vilda djuren som jagas och för eventuella jakthundar.
WWF tar starkt avstånd från alla former av illegal jakt. Illegal jakt är ett av de stora hoten för våra vilda djur. Den illegala jakten på rovdjuren i Sverige är omfattande och det enskilt största hotet mot rovdjuren idag och WWF vill se omedelbara krafttag mot den illegala jakten i Sverige.
Om kriterier för gynnsam bevarandestatus är uppfyllda (som minimum) och populationen är tillräckligt stor, livskraftig och långsiktigt tryggad, samt att jakten är långsiktigt hållbar, då kan WWF acceptera en strikt reglerad licensjakt
Senast ändrad 03/06/21
