
Skyggt och nästan omöjligt att få syn på. Men ändå har lodjuret vid flera tillfällen röstats fram som svenska folkets mest populära djur. Det är lätt att känna fascination för Nordens enda vilda kattdjur, vårt ensamlevande skogsdjur som trivs särskilt bra i bergig och brant terräng.
- Vetenskapligt namn
Lynx lynx
- Storlek och livslängd
Kroppslängd: 80-130 cm
Vikt: 15-25 kg (vuxna djur)
Livslängd: 12–14 år i det vilda- Utbredning
- i Sverige – alla landskap utom Öland och Gotland
- LC
- NT
- VU
- EN
- CR
- EW
- EX
- DD

Pressmeddelande februari 2023
Största lodjursjakten på över 10 år – WWF beklagar licensjakten
Den 1 mars startar den svenska lodjursjakten som kan bli den största sedan 2010. Bara i södra och mellersta Sverige kommer 164 individer av denna fridlysta och sårbara art att få skjutas. Det kan man jämföra med 88 stycken i samma område i fjol. Totalt i landet får 201 lodjur skjutas.
Läs hela pressmeddelandet
Hur gör man för att få se ett lodjur?
Chansen är störst mellan skymning och gryning. Men lodjur är skygga och tar hjälp av sitt luktsinne, sitt mörkerseende, tysta tassar, kamouflage och en otroligt bra hörsel för att undvika människor. En visselsignal, som en hund kan höra på 3 km, kan ett lodjur höra på 4,5 km.
Det sällsynta mötet – det händer om ni möts
Lodjur är nyfikna och kan ta promenader och passera marker som omformats till villaområden och vägar. Skulle ni mötas och få ögonkontakt, så stannar lodjuret kanske till för att få en uppfattning om vem det möter. Därefter kommer lodjuret snabbt ge sig av. Så ge det utrymme att avvika när det tittat klart – och njut av den sällsynta naturupplevelsen. Lodjur är inte farliga för oss människor.
Liknar våra tamkatter
Lodjuren känner sig också trygga när de är högt upp, och kan titta ner på sina omgivningar. Att ta dagsvilan uppe på ett berg är toppen. Lodjur tvättar sig genom att slicka pälsen, precis som tamkatter. De har klorna indragna, utom vid jakt och klättring. Och precis som våra tamkatter, så kan de spinna, jama, yla och fräsa.
Bli fadder
Rovdjursforskaren och lodjursungarna
Det finns inga dokumenterade fall av lodjursangrepp på människor i Sverige. Inte ens forskare som regelbundet gått in till platser där lodjurshonor haft sina ungar har blivit anfallna. Det berättar Olof Liberg, som är en av Sveriges mest erfarna rovdjursforskare, för WWFs samarbetspartner Rovdjurscentret De 5 stora.
Däremot kan modern verka oerhört orädd och aggressiv när den morrande rör sig fram och tillbaka bara några tiotal meter bort, medan vi undersöker hennes ungar. Man kan ju knappast tänka sig en mer provocerande situation för ett lodjur, och ändå attackerar den inte. Det torde vara det yttersta beviset för att lodjur är ofarliga för människor.
SPÅRSKOLA: lodjur
Allt du vill veta om lodjuret!

Lodjuret i Sverige
Under 1800-talet minskade lodjuret och de övriga rovdjuren i Sverige på grund av jakt. I slutet på 1830-talet var lodjuret borta från södra Sverige. Knappt hundra år senare, 1925, fanns bara en spillra av beståndet kvar, huvudsakligen i Jämtlands och Västerbottens inland. Som en reaktion på detta fridlystes lodjuret år 1928. Stammen återhämtade sig, och vid 1980-talets början fanns det lodjur i nästan hela Sverige. Lodjursstammen regleras de senaste åren av licensjakt med motivation att minska angrepp på tamdjur och att minska koncentrationen av lodjur i områden med många renar.
Populationen klassas fortfarande som sårbar enligt artdatabanken och illegal jakt är en starkt bidragande orsak till detta.
WWF om lodjur
WWF om jakt på lodjur
Lodjursstammen är fridlyst och klassad som sårbar, men licensjakt på lodjur är tillåten baserat på att populationen samtidigt är över gränsvärdet för gynnsam bevarandestatus. Naturvårdsverket delegerar möjligheten att besluta om licensjakt på lodjur till de länsstyrelser det berör.
WWF anser att populationen ska hanteras med stor försiktighet. Lodjurens population är liten och klassas som sårbar, spridningen går långsamt och det finns en illegal jakt att ta hänsyn till.
Lodjur kan ställa till problem för renägare och tamdjursägare. Ibland kan skyddsjakt på individer som tar mycket boskap vara nödvändig som en sista åtgärd.
WWF om jakt på rovdjur
i Sverige
WWF accepterar att jakt är en del i den svenska förvaltningen av djur under förutsättning att den är långsiktigt hållbar, och etisk. Jaktbeslut ska ta hänsyn till populationsstorlekar, bevarandestatus och olika intressen. Jakten ska ske under bästa möjliga etiska former, både för de vilda djuren som jagas och för eventuella jakthundar.
illegal jakt
WWF tar starkt avstånd från alla former av illegal jakt. Den illegala jakten är ett hot mot våra stora rovdjur. Den illegala jakten på rovdjuren i Sverige är omfattande och det enskilt största hotet mot rovdjuren idag och WWF vill se omedelbara krafttag mot den illegala jakten i Sverige.
Licensjakt på stora landlevande rovdjur
Om kriterier för gynnsam bevarandestatus är uppfyllda (som minimum) och populationen är tillräckligt stor, livskraftig och långsiktigt tryggad, samt att jakten är långsiktigt hållbar, då kan WWF acceptera en strikt reglerad licensjakt.
Läs mer om lodjur

NATURFADDER
Hjälp oss skydda hotade arter och rädda svensk natur genom att:
-
Skydda minst 30 % av svensk natur till år 2030
-
Arbeta för ett hållbart skogs- och jordbruk
-
Återskapa naturtyper