Årets 21 svenska naturpärlor utsedda av WWF

Under våren och sommaren har allmänheten röstat fram 21 extra vackra och skyddsvärda naturområden i Sverige – ett för varje län – i Världsnaturfonden WWFs sommarkampanj Svenska Pärlor. Detta är platser med en fantastisk natur och som har stor betydelse för naturupplevelser, men som också har många hotade arter och livsmiljöer i behov av skydd.  Några av de vinnande pärlorna är Marsstrandsskärgården i Västra Götaland, Torups bokskog i Skåne, Kagghamraån i Stockholm och Flatruet i Jämtlands län.

 

– Det finns alldeles för många värdefulla naturområden som saknar skydd i Sverige. Med Svenska Pärlor vill WWF öka trycket på politikerna att leva upp till de mål som regeringen och riksdagen har satt upp, säger Håkan Wirtén, generalsekreterare på WWF. 

Enligt Naturvårdsverkets utvärdering 2015 når vi bara två av sexton miljökvalitetsmål. Vi är heller inte i närheten att nå de mål som regeringen har satt upp; att skydda 20 procent av våra land- och sötvattensområden samt 10 procent av våra marina områden till 2020. Idag skyddar vi endast 14 procent av land och sötvatten respektive 6,5 procent av våra hav.

En Sifo-undersökning som WWF har gjort visar att 85 procent tycker det är viktigt att svensk natur och hotade arter skyddas.  En majoritet anser att regeringen måste införa starkare lagar för att öka skyddet av gammal naturskog. Nästan hälften ställer sig positiva till att betala mer i skatt för att stärka skyddet av vår svenska natur och biologiska mångfald.

– Nu är det viktigt att våra beslutsfattare agerar snabbt och kraftfullt. Sveriges natur är älskad och förtjänar det bästa. Vi uppmanar riksdagspartierna att göra upp om naturvårdspolitiken över parti- och blockgränserna för en långsiktig och effektiv naturvårdspolitik.  Det har tagit 100 år att få till stånd dagens skydd och det är bråttom om vi ska hinna uppnå vad Sverige lovat, säger Håkan Wirtén. 

Inom ramen för Svenska Pärlor har en expertjury valt ut tre platser i varje län. Den har bland annat utgått från ett områdes höga bevarandevärde och betydelse för naturupplevelser, samt behovet av skydd. Slutligen har allmänheten röstat fram en vinnare.

 

Om undersökningen:

Undersökningen genomfördes i april - maj 2015 av TNS Sifo på uppdrag av Världsnaturfonden WWF. Den bygger på 1 000 intervjuer i TNS Sifos webbpanel med ett riksrepresentativt urval och med målgruppen allmänhet 18+. Undersökningen finns att ladda ner här: www.wwf.se/sifo-natur

 

För mer info om Svenska Pärlor besök vår kampanjsida

 

 

Bildspel om Svenska Pärlor 2015

 

Vinnande Svenska Pärlor 2015, länsvis:

 

Blekinge län, Hanö

På mytomspunna Hanö växer lövträd, buskar och mängder av blommor. Ön är till hälften täckt av lövskog med avenbok, alm, ask, björk, ek, vildapel och olika videarter. På marken växer mossa vilket ger ett sagoaktigt intryck. På resten av ön finns buskar som hagtorn, slån och nyponros samt cirka 230 olika sorters blommor. Blå- och gulsippa, orkidéer och blåklocka växer här i riklig mängd. Större delen av Hanö är klassat som Natura 2000-område men det finns planer på att göra det till ett naturreservat.

 

Dalarnas län, Ore skogsrike

Ore skogsrike är ett levande skogslandskap i norra Rättvik där flera skyddsvärda naturskogar har kartlagts. Det är ett av de sista och största landskapsområdena i Sverige där det fortfarande finns stora andelar gammal naturskog kvar. Här finns många signal- och rödlistade arter, som brandberoende insekter, både i löv- och tallskog. Området har högt bevarandevärde och flera delar saknar idag skydd.

 

Gotlands län, Hoburgen med vattenomgivningar

Hoburgen i Gotlands sydspets har en helt unik miljö. Här blommar bland annat våradonis, Sankt Pers nycklar och praktbrunört. Här finns ett mycket rikt fågelliv, vilket lockar många fågelskådare. Försök har gjorts att återutsätta grönfläckig padda. Den näringsfattiga alvarmarken breder ut sig med sin unika flora och fauna. Här finns raukar och grottor och även Sveriges näst ljusstarkaste fyr som byggdes 1846. Området har utökat strandskydd. En del är skyddat som Natura 2000-område och ingår under reservatet ”Husrygg naturreservat”. Hoburgen är mycket välbesökt av turister.

 

Gävleborgs län, Limön

Ön Limö i Gävles skärgård är ett populärt utflyktsmål. Jorden är kalkrik och här finns arter som olvon, getapel, skogstry, nyponros, spåtistel, blodnäva och stora bestånd av havtorn. Fågellivet i de grunda vattenområdena runt ön domineras av så kallad vitfågel, samt vigg, svärta, roskarl och tobisgrissla och småskrake. Stora delar av Limön är Natura 2000-område och Gävle kommun planerar att göra det till naturreservat.

 

Hallands län, Galtabäck-Lynga

Galtabäck-Lynga består av en långsträckt salt strandäng – det vill säga en äng som översvämmas av saltvatten med jämna mellanrum – samt havsområdet intill. Stranden präglas av grunda havsvikar och strandlaguner, samt sänkor som ofta fylls av havsvatten. Tre större vattendrag har sina utlopp i området. Här finns gott om fåglar, till exempel brun kärrhök, grönbena, kentsk tärna, ljungpipare och myrspov.

 

Jämtlands län, Flatruet

Vackra Flatruet är en vidsträckt platå med en fantastisk rikedom av moränformer. Här finns dessutom en rished med enbuskar som påminner om Ölands alvar. Både fågel- och insektsfaunan är artrik. Här finns Sveriges högst belägna landsväg och här har Mittådalens sameby sina betesmarker och en renskiljningsplats. Vid områdets östra sida, vid Rudändan, finns en av Sveriges största hällmålningslokaler. Området ingår i det europeiska nätverket Natura 2000.

 

Jönköpings län, Skiröområdet

Skirö kallas ofta Smålands trädgård på grund av den rika floran, de vackra trädgårdarna och sjöarna samt den kuperade terrängen. Skiröområdets kulturlandskap är ett mosaiklandskap med unika insekter. Här finns många intressanta ekmiljöer, med gamla grova ekar i sydlänta betesmarker och lövbärande hagmarker med äldre ekar. Här finns även många skalbaggsarter som drar nytta av de ihåliga träden och av nyligen dött ekvirke.

 

Kalmar län, Alsterån

Alsterån är ett av Smålandskustens mest värdefulla vattendrag. Dalgången utgör trots sitt sydliga läge en provkarta på isälvsterrasser, branta sprickdalar, forsnackar och andra isälvsfenomen. Längs stränderna och på sluttningarna ner mot ån finns sällsynta och intressanta växtsamhällen med exempelvis mosippa, ängskära, brudborste, skogsklocka och myrlilja. En del av sträckan kantas av stora våtmarker av varierande slag, som omges av löv- och artrika sumpskogar. Området ingår i det europeiska nätverket Natura 2000.

 

Kronobergs län, Sjön Möckeln i Helgeåns vattensystem

I den upp till tio meter djupa sjön Möckeln simmar gädda, abborre, gös, braxen och mört. Här finns också mal, Sveriges största insjöfisk och Smålands landskapsfisk. Stränderna till den 46 kvadratkilometer stora sjön är steniga och omgärdade med lövskog, blandad med enstaka barrträd. På vissa ställen finns rullstensåsar som bidrar till de speciella sandstränderna. Möckeln har många öar och halvöar, både större och mindre. Runtom sjön finns många värdefulla naturbetesmarker. Vissa delar av området ingår i det europeiska nätverket Natura 2000.

 

Norrbottens län, Karatj-Råvvåive

Karatj-Råvvåive (Karats-Råvvåive) är ett mer än 13 000 hektar (130 kvadratkilometer) stort område fin, fjällnära gammelskog. Här ryms låga kalfjäll, urskogsklädda berg, utbredda klipphällar, hedar med flerhundraårig tallskog, stora myrmarker, bäckar och sjöar. I området har sammanlagt ett 50-tal rödlistade arter hittats. Några exempel är tretåig hackspett, lappmes, pilgrimsfalk, skalbaggen reliktbock, ringlav, liten aspgelélav samt urskogsticka och den starkt hotade smalfotade taggsvampen. Det är i stort sett ett väglöst land i fjällkanten. Flera avverkningar är gjorda under de senaste åren, och ännu fler är planerade. Större delen av området tillhör Jokkmokks allmänning. Det finns ett förslag från länsstyrelsen om att det ska bli ett reservat.

 

Skåne län, Torups bokskog i Svedala kommun

Vid Torups välbevarade renässansslott ligger den 340 hektar (3,4 kvadratkilometer) stora bokskogen. Det är en tätortsnära, sammanhängande ädellövskog som ägs av Malmö stad men är belägen i Svedala kommun, där den är ett populärt utflyktsmål. Här finns gott om strövstigar, en skogslekplats, vindskydd, eldstäder, en motionsanläggning, ett kafé och en fantastiskt variationsrik natur. I dammen finns grodor och vattensalamandrar, och en del av skogen är en urskog där man kan få en glimt av hur skogen skulle ha sett ut om den aldrig hade avverkats. Många av de gamla träden hyser en exklusiv insektsfauna som inte hittas på många andra ställen i Sverige. Totalt har man hittills funnit 253 olika skalbaggsarter. Här finns också åtta fladdermusarter. Från fågeltornet kan man skåda rödbena, enkelbeckasin, brushane, skedand, kricka, stjärtand och årta.

 

Stockholms län, Kagghamraån

Den vindlande Kagghamraån är en av de viktigaste platserna för reproduktion av havsöring längs Svealandskusten. Här finns även stensimpa och bäcknejonöga. Ån och de cirka 15 sjöar den avvattnar anses nationellt värdefulla ur naturvårdssynpunkt. Ån är naturligt meandrande, det vill säga har en naturligt utvecklad, kraftigt vindlande strömfåra. Det finns goda exempel på aktiv ravinbildning och så kallade korvsjöar, som bildas när en meanderbåge isoleras. Vid sjön Getarens utlopp finns en välbevarad kvarnmiljö från senmedeltid.

 

Södermanlands län, Hartsö marina områden

Omgivningarna kring Hartsö är mycket rika och varierade och utgör ett betydelsefullt område för sjöfågel. Bottnarna skiftar mellan finsand, gyttja samt klipp- och grovsand. Klippstränderna har gott om alger och tång. I vattnen finns gott om strömming, skarpsill och musslor. Området är utpekat av Naturvårdsverket som Baltic Sea Protected Area som ingår i Helsingforskommissionens nätverk av skyddsvärda marina områden i Östersjön, men inget skydd finns i dagsläget.

 

Uppsala län, Årike Fyris

Endast 4 kilometer från Uppsala centrum hittar vi Årike Fyris. Här finns flera naturtyper, som skogspartier med gammal barrskog, liksom gamla ekar och hassellundar. Stora områden utgörs av ängs- och betesmarker samt även produktiv åkermark. Vattnet är närvarande genom Fyrisån och regelbundna översvämningar under våren. Åriket representerar en typ av marker som det råder stor brist på i landskapet; gräsmarker som översvämmas och betas i kombination med torrbackar och äldre löv- och tallskog. Området är även viktigt för häckande och rastande fåglar. Kulturmiljövärdena är betydande och bland annat går två av Linnéstigarna genom området, som utgör en grön oas mellan flera av Uppsalas stadsdelar – samt en grön kil in till stadens centrum. Området är idag helt oskyddat förutom en mycket liten del som är naturreservat och där kungsängsliljorna blommar i stort antal.

 

Värmlands län, Lurön

I Värmlands del av Vänern, i förlängningen av Värmlandsnäs, finns Lurö skärgård som anses vara en av sjöns mest värdefulla och skyddsvärda. Större delen är skyddad som naturreservat, men inte Lurö, den största ön. Tidigare fanns här flera jordbruk och en skola, men nu är ön obebodd. Ruinerna av Lurö kloster är ett fint utflyktsmål liksom en tegelbruksruin. Ur botanisk synpunkt är ön mycket intressant med många arter som är ovanliga i Värmland, bland annat dvärglin, granspira och strandlummer. Här finns dessutom en stäppartad torräng. Ett fint flyttfågelstråk går över öarna.

 

Västerbottens län, Rönnbäcksnäset

Rönnbäcknäset/Dahksnjuana med kringområden strax söder om turistorterna Hemavan och Tärnaby hyser månghundraårig gammelskog. Här finns många rödlistade arter, till exempel tretåig hackspett, ostticka, urskogsticka och skrovellav. Totalt har man hittat 45 olika rödlistade arter och 28 så kallade signalarter, det vill säga arter som används för att bestämma om en skog har höga naturvärden. Här finns också ett rikt djurliv med vilt som björn, lo och fåglar. Området är ett traditionellt samiskt kulturområde, där renar betar. Rönnbäcksnäset med omgivningar har länge stått på Naturvårdsverkets och länsstyrelsens lista över planerade naturskydd. Nu hotas området av planerad gruvdrift.

 

Västernorrlands län, Mjältön med omgivande vatten

Mjältön utanför Skuluskogens nationalpark är Sveriges högsta ö, 236 meter över havet, med en yta av cirka 1 000 hektar (10 kvadratkilometer). En liten del av ön är redan skyddad som naturreservat. Utsikten från toppen och över Mjältösundet ger storslagna naturupplevelser. På ön finns grottor, klapperstensfält, sandstränder, branta stup och vikar. Växtligheten består av gles tallskog och fuktigare delar med en rik flora. Den gamla fäbodplatsen Sundsbodarna, som ligger utanför reservatet, har en rik ängsflora med sydliga arter som backtrav, skogsklöver, backsmörblomma, smånunneört och vårförgätmigej. På klippstränderna kan man hitta fjällnejlika och strandtrav.

 

Västmanlands län, Hedströmmen

Hedströmmen har format Bergslagens vackraste dalgång, med steniga forsar och dramatiskt lövskogsklädda sluttningar, branter och raviner. Runt Baggådalen och Bernshammar finns speciellt värdefulla områden. I strömmen som är ett populärt fiskevatten finns den hotade flodpärlmusslan, stensimpa samt ett öringsbestånd som är självproducerande. Här finns även fåglarna kungsfiskare, mindre hackspett och forsärla. Vegetationen varierar från barr- till ädellövskog med lundväxter. Delar av Hedströmmen är skyddade som naturreservat.

 

Västra Götaland län, Marstrandsskärgården

Marstrandsskärgården är redan utpekad som ett område som bör skyddas från framtida exploateringar, men den saknar idag skydd. På exponerade öar är landskapet öppet, medan skyddade öar i innerskärgården domineras av träd- och buskrika marker samt skog. Här finns klippor, korta partier med sand- eller blockstränder liksom sammanhängande vegetationsbälten med vass och havssäv. Området har många olika naturtyper, som kraftigt vågexponerade hårdbottnar med algsamhällen i söder och väster.

 

Örebro län, Hackvad

I Hackvad i Lekebergs kommun finns höjdryggar av morän, som kallas drumliner. Drumlinerna, som är ovala och långsträckta till formen, bildades när inlandsisen drog sig tillbaka för 12 000 – 13 000 år sedan. Dessa höjdryggar användes tidigare som färdvägar och boplatser. I området finns dessutom gott om vidkronade hagmarksekar med ett rikt växt- och djurliv. Många av växterna i Hackvad är sådana som gynnas av betande djur; blekstarr, blåsuga, bockrot, gråfibbla, gökärt, harstarr, hirsstarr, liten blåklocka, nattviol, prästkrage, rödkämpar, stagg, vårbrodd, ängsviol och ängsvädd är några exempel. Hackvads ovanliga geologi och kulturmiljö gör att det är av riksintresse.

 

Östergötlands län, Sturefors eklandskap

Söder och öster om Linköping samt mot Åtvidaberg finns ett herrgårdspräglat landskap, Eklandskapet. Nära 10 procent utgörs av ekdominerade skogar och hagmarker. Koncentrationen av ekmiljöer är troligen större här, än på något annat håll i Sverige. Här finns också ovanligt gott om riktigt grova och gamla ekar. Landskapet är av riksintresse för naturvården och sammanfaller till stora delar med värdefulla kulturmiljöer. Här finns sällsynta insekter som dårgräsfjäril, ekoxe och läderbagge.

Senast uppdaterad 2015-08-04

 

Framröstade pärlor län för län

Blekinge län

Hanö

 

Dalarnas län

Ore skogsrike

Gotlands län

Hoburgen med

Gävleborgs län

Limön

Hallands län

Galtabäck-Lynga

Jämtlands län

Flatruet

Jönköpings län

Skiröområdet

Kalmar län

Alsterån

Kronobergs län

Sjön Möckeln i Helgeåns vattensystem

Norrbottens län

Karatj-Råvvåive

Skåne län

Torups bokskog i Svedala kommun

Stockholms län

Kagghamraån

Södermanlands län

Hartsö marina områden

Uppsala län

Årike Fyris

Värmlands län

Lurön

Västerbottens län

Rönnbäcksnäset

Västernorrlands län

Mjältön med omgivande vatten

Västmanlands län

Hedströmmen

Västra Götaland län

Marstrandsskärgården

Örebro län

Hackvad

Östergötlands län

Sturefors eklandskap

Undersökningen

Undersökningen genomfördes i april - maj 2015 av TNS Sifo på uppdrag av Världsnaturfonden WWF.

 

Del 1 - Svenskarna och naturen

Del 2 - Skydd av svensk natur