DEBATT. Det finns de som hävdar att det inte spelar någon roll om Sverige minskar utsläppen. Men de har faktiskt fel. Sverige har en unik chans att kraftsamla för att bli ett nollutsläppssamhälle, skriver företrädare för Världsnaturfonden, WWF.
Publicerad på Veckans Affärer För att vi ska vi leva upp till Parisavtalets mål att hålla den globala uppvärmningen väl under två grader med sikte på max 1,5 grader måste världen halvera utsläppen till 2030 och nå nollutsläpp redan 2050. Sverige bör förstås ha en tuffare målsättning och nå nettonollutsläpp långt före 2050. Sverige har nu delvis en ambitiösare målsättning genom klimatöverenskommelsens mål om nettonollutsläpp till 2045, som sju av våra åtta riksdagspartier står bakom. Det finns de som hävdar att det inte spelar någon roll om Sverige minskar utsläppen, eftersom vi svenskar enbart står för cirka två tiondels procent av de globala växthusgasutsläppen – inräknat utsläppen som vår konsumtion ger upphov till. Men om vi ser hur Sverige kan och bör påverka utsläppen i andra länder är det faktiskt fel. Genom starkare och nya typer av styrmedel skulle vi kunna sprida de lösningar som världen behöver. Men då krävs satsningar på innovation, kommersialisering och export av klimatsmart teknik. Det skulle leda till minskningar större än Sveriges egna utsläpp. På så sätt värnar vi också om vårt näringsliv. Vi är ett litet land som kommer att tappa konkurrenskraft om näringslivets lösningar ska komma från andra länder. Exempelvis storsatsar Kina nu på att ställa om sin fordonsindustri till produktion av både lätta och tunga elektrifierade fordon, som redan har börjat exporteras över världen. Ger vi motsvarande morötter till fordonsindustrin i Sverige minskar risken att den fortsätter med en utdaterad teknik. Ska vi nå Parisavtalets mål måste beslutsfattarna agera snabbt. WWF bidrar genom att vi under flera år har delat ut en utmärkelse – Climate Solver – till företag i Kina, Indien, Sydafrika och Norden. Den går till företag som har en banbrytande innovation, med stor klimatnytta och marknadspotential. Exempelvis hade de fem utvalda innovationerna från Sverige och Finland under 2018 tillsammans en potential att minska koldioxidutsläppen med mer än 100 miljoner ton varje år. Denna metod ska nu utvecklas genom Mission Innovation – ett globalt initiativ från energiministrarna i 23 av världens största ekonomier, för att skynda på miljö- och klimatteknik. Det finns en stor potential för den svenska staten att agera tillsammans med det svenska näringslivet. WWF vill helst se en långsiktig överenskommelse över blockgränserna och mer resurser måste tillföras. Vi måste få våra klimatinnovationer redo för större investeringar, etablera en global marknadsplats mot stora marknadsaktörer, öka stödet till acceleratorer och inkubatorer (dvs aktörer som stöttar startup-företag) så att de kan spela en central roll i omställningen. Vi måste också skapa en förståelse för hur dagens teknik, affärsmodeller och beteendeförändringar kan bidra till klimatutmaningen. Det finns redan ny svensk teknik som kan få stor betydelse. Exempelvis de elektrifierade vägar som svenska staten och svenska företag byggt utanför Sandviken. Dessa pilotvägar har rönt intresse från bland annat Kina, Indien och Brasilien. Om elvägar byggs i stor skala i dessa stora utsläppsländer så leder det till stora utsläppsminskningar. Samma utveckling kan ske när vi satsar på fossilfritt stål, elektrifierar transportsektorn, bygger ut smarta elnät, ställer om våra städer, bygger nollenergibyggnader och så vidare. När resten av världen ökar takten i sin omställning kan Sverige redan ha tekniken för nollutsläpp färdiga. Sammanfattningsvis anser vi inom WWF att svensk klimatpolitik bör vila på tre ben:- Nationella klimatsatsningar för omställning av samhället.
- Åtgärder som minskar de konsumtionsbaserade utsläppen.
- Satsningar som bidrar till global klimatnytta.
