LRF förespråkar en ineffektiv modell med påståenden som saknar belägg. WWF förordar en kombination av dagens skyddsmodell, med ett frivilligt initiativ till skydd som komplement och utvecklade frivilliga incitament för naturvård, skriver Världsnaturfonden WWF i en slutreplik.
Skogsstyrelsen bekräftar flera svagheter som vi redan pekat på och menar till exempel att ett strikt krav på samtycke försämrar möjligheterna att bilda stora, sammanhängande områdesskydd. De lyfter också att staten även fortsättningsvis måste kunna ta initiativ till formellt skydd och ha kvar mandat att hindra avverkningar av skyddsvärda miljöer.
Det är inkonsekvent av LRF att motarbeta ökad tillämpning av kunskapskravet samtidigt som man hänvisar till att markägare har högst kompetens avseende naturvärden.
WWF anser givetvis att samtycke till skydd av skog ska eftersträvas. Redan i dag är det fokus på dialog och samtycke och skyddsprocessen kan utvecklas vidare för att öka acceptansen för skydd hos markägare. Tvärtemot vad LRF menar, handlar det i dag sällan om att markägare tvingas bort från skogsmarken. I dag behåller de ofta marken även om den skyddas. WWF anser att det ska bli ökad praxis att markägaren erbjuds att sköta åtminstone delar av området mot ersättning.
Inkonsekvent av LRF
WWF anser att det är viktigt att ta tillvara lokal kunskap om skogen från markägare samt lokal- och urfolk. Markägares kunskap och kännedom om marken kan vara ett värdefullt komplement. Vi ifrågasätter dock att markägarna har mest kunskap om arter och naturvärden eftersom de flesta av dem inte är artexperter.
Prioriteringar av vilka skogar som bör skyddas görs bäst utifrån myndigheters forskningsbaserade analyser och strategier samt krav i EU:s art- och habitatdirektiv. Skogsägare har ett kunskaps- och hänsynsansvar som måste tillämpas med stöd av myndigheter. Det är inkonsekvent av LRF att motarbeta ökad tillämpning av kunskapskravet samtidigt som man hänvisar till att markägare har högst kompetens avseende naturvärden.
LRF kan spela viktig roll
Vi är övertygade om att det bästa är att behålla dagens skyddsmodell med frivilligt initiativ som ett komplement. Vi bejakar dagens frivilliga incitament för naturvårdsåtgärder, skydd av natur och vill gärna se att fler frivilliga styrmedel utvecklas. Det är viktigt att arbeta med skogsägarnas positiva drivkrafter. Här kan LRF spela en viktig roll.
Peter Roberntz, senior rådgivare skog WWF
Emelie Nilsson, Sakkunnig naturvårdspolicy WWF
