Fossila bränslen

Kol, olja och naturgas har länge varit fundamentala för världens energiförsörjning och byggt upp de samhällen vi har idag, men förbränningen släpper ut stora mängder växthusgaser som driver den globala uppvärmningen. Detta bidrar till klimatförändringar och driver på behovet av en snabb omställning till förnybara alternativ som är bättre för natur och människa.

De globala koldioxidutsläppen från fossila bränslen har ökat stadigt under de senaste decennierna och vi håller snabbt på att förbruka den återstående koldioxidbudget som finns för att hålla den globala temperaturhöjningen under 1,5 °C. Detta lämnar mycket begränsat utrymme för utsläpp från förbränning av fossil olja, kol och gas. Kolförbränning är fortfarande den enskilt största källan till utsläpp. En snabb utfasning av all fossilbränsleanvändning är nödvändig för att Parisavtalets temperaturmål ska kunna klaras.

Utöver de direkta effekterna av växthusgasutsläpp har exploatering och produktion av olja och gas samt relaterad infrastruktur påverkan på förlust och förstörelse av naturmiljöer. Dessa risker uppstår vid oljespill, olyckor och transporter, föroreningar, ljusföroreningar, utsläpp av kemikalier vid produktion, exploatering av naturmiljöer, fragmentering av landskapet genom infrastruktur och oljud vid seismiska aktiviteter.

Att hantera den snabba omställningen bort från fossila bränslen är den mest avgörande faktorn för att uppnå Parisavtalet. Vid klimattoppmötet COP28 i Dubai 2023 enades världens länder för första gången om en global omställning bort från fossila bränslen – ett historiskt steg mot att minska beroendet av fossila bränslen och öka användningen av förnybar energi. Utmaningarna framöver inkluderar att säkerställa tillräcklig finansiering, teknisk utveckling och social Aptos.

Vätgas

Idag är vätgas en etablerad resurs som främst produceras via fossila bränslen och används som råvara i bl.a. oljeraffinaderier och kemiindustri. Vätgas framställd av förnybar energi – även kallad ”förnybar” eller ”grön” vätgas – kan ersätta fossil gas i många av dagens användningsområden. Förnybar vätgas får därför global uppmärksamhet från regeringar och industrier som en energibärare framför allt för energilagring och inom industrin.

För att beräkna klimatpåverkan för vätgas är det viktigt att inte bara titta på utsläpp ”från avgasröret” utan längs hela kedjan. Förnybar vätgas som produceras via elektrolys och drivs av 100 % förnybar el har nära nollutsläpp och är därför den enda formen av vätgas som kan ligga i linje med globala klimatmål. Viktigt att lyfta är att vätgasmolekylens klimatpåverkan är i nivå med metanmolekylens, vilket behöver beaktas vid hantering, riskanalys etc.

Vätgas som produceras med små eller inga utsläpp finns ännu inte i stor skala. Två kritiska frågor som fortfarande är obesvarade är vilka produktionsvägar som kommer att användas för att skapa vätgas för utfasning av fossila bränslen i stor skala, samt var i ekonomin vätgas ska användas. Den nuvarande kostnaden för produktion av förnybar vätgas är vanligtvis högre än dess fossila motsvarighet oavsett produktionsväg, men de senaste åren har detta börjat ändras på grund av kostnadsökningar för fossil gas och kostnadsminskningar för förnybar energiproduktion.

Det krävs mycket energi och vatten för att framställa förnybar vätgas. Det är därför avgörande att produktionen av förnybar vätgas ”tar” förnybar energi från mer effektiv utfasning av fossila bränslen och placeras på ett sätt som inte påverkar sötvattenekosystem, dricksvattenresurser eller havsmiljöer negativt.

Det finns goda förutsättningar för att tillverka förnybar vätgas och elektrobränslen i Sverige, med låg klimatpåverkan, men exakt hur och när är fortfarande svårt att säga. Förnybar eller ”grön” vätgas efterfrågas av flera viktiga svenska industrier, t.ex. stålindustrin. Flera svenska aktörer pekar på avsaknad av regelverk, standarder och styrmedel som ett hinder för vätgasens utveckling. Det saknas långsiktig politisk styrning. Hur framtiden för vätgas i Sverige blir beror bl.a. på utbyggnaden av elsystemet, infrastruktur för vätgas och elektrobränslen, regelverk och policys som styr produktion, lagring och distribution av vätgas, teknikutveckling och samhällets acceptans.