Senaste magasinet
Nr 2 2025
Text: Gustaf Lind, generalsekreterare
Det är fantastiskt att vi, mitt i den ständigt expanderande huvudstaden, har vår nationalstadspark. Skogar, blomstrande hagar, flera hundra år gamla ekar, fyra kungliga slott, promenadstråk, skärgård och skönhet. I år fyller nationalstadsparken trettio år och vi är många som vill fira. Det här är Stockholms mest besökta rekreationsområde, ovärderligt för oss som bor här, för besöksnäringen, för huvudstadens värde och attraktionskraft.
WWF var en av initiativtagarna och genom åren har vi arbetat för att värna och utveckla området. Idag kan vi glädja oss åt att hägrar åter häckar vid Isbladskärret, att bävrar bygger hyddor längs stränderna, grågässen är tillbaka, för att bara nämna några av parkens tusentals arter. De accelererande klimatförändringarna understryker dessutom hur mycket vi behöver stadsnära natur. Grönområden sänker temperaturen i staden och suger upp extremregnens vattenmassor på ett sätt som hårdgjorda ytor inte klarar.
Det hindrar inte att parken gång på gång varit hotad. I en storstad är det ett starkt kommersiellt tryck på att bygga vägar, bostäder, kontor och andra fastigheter. Oräkneliga förslag på intrång har presenterats genom åren. Om inte Nationalstadsparken haft sitt lagstadgade skydd hade den knappast funnits kvar idag.
Det vi kanske glömmer är att denna lagstiftning också kan appliceras på andra städer. Vi behöver skydda mer natur i Sverige och just den stadsnära naturen är också ofta den mest hotade.
Här kan vi ta intryck av vårt grannland på andra sidan Östersjön – Finland har nu hela tio nationalstadsparker. Något för oss i Sverige att ta efter?
