Forskning
WWF har medfinansierat forskningen på järv i Sverige sedan 90-talet.
De senaste åren har antalet järvar ökat i Sverige. De expanderar från fjällkedjan och sprider sig nu till skogsområden söderut, där vi ser populationer växa i södra Dalarna och norra Värmland. Forskning visar nu hur järven anpassar sig i nya områden, där snötäckning är mindre och tillgången på ren är begränsad.
Med WWF:s bidrag till järvforskning kan vi få veta mer om hur järven lever i skogslandet.
Under projektets gång har nästan 300 järvar försetts med GPS-halsband och då kan forskarna analysera hur järvarna rör sig, vilka platser de väljer för sina lyor, var de etablerar sig, hur stora revir de har och vilka bytesdjur de föredrar. Dessutom undersöker forskningsprojektet hur man kan inventera järv i skogsområden när spårsnö uteblir.
Järvforskaren från SLU Jens Persson och hans kollegor har kommit fram till att järvhanar har betydligt större hemområden än honor – ofta 3 till 10 gånger så stora. När järvarna bygger sina lyor föredrar de svårtillgänglig, kuperad terräng på hög höjd över havet, vilket gör att de kan hålla sig utom räckhåll för mänsklig aktivitet och större rovdjur.
I takt med att järven sprider sig söderut till skogslandskapet anpassar den sina matvanor. För järven innebär detta att födan ofta kommer från kadaver och slaktrester av älg som vargareller människor har lämnat efter sig. Under försommaren har man även funnit rester av älgkalv, rådjurskid, trana, mård, hare, bäver och skogsfågel som järvarna sannolikt tagit själva.
– Järven har ofta så kallade matgömmor för att kunna äta vid ett senare tillfälle. Vår forskning visar att järvarna har lärt sig att använda matgömmor på naturliga platser med lägre temperaturer, vilket bättre bevarar föda när klimatet blir varmare. Lite som en frysbox, förklarar Jens Persson.
Lyssna på Malin Aronsson som berättar om järvarnas liv och vad hennes forskning kommit fram till.
Senast ändrad 30/04/25
