Nya hot mot Afrikas noshörningar. Under 2011 och 2012 har tjuvjakten åter ökat och bara i år(2012) har över 380 noshörningar dödats i Sydafrika. Bättre skydd av arten krävs.
WWF firade 12 årsdagen av noshörningsprojekten i Afrika i mars 2009. När projektet startade 1997 fanns det ca 2 600 spetsnoshörningar i Afrika. Idag har antalet ökat till ca 4800. Främst finns arten i Sydafrika, Namibia, Kenya och Zimbabwe. Även för trubbnoshörningen gick det bra fram till det senaste årets ökande tjuvjakt. Antalet är numera 20 000. Ca 80% av Afrikas noshörningar finns i Sydafrika.
Noshörningar har funnits på jorden i 60 miljoner år. Under miocentiden (för ca 20 miljoner år sedan) fanns hela 30 noshörningsarter. Idag finns det fem arter och alla är utrotningshotade. Tre arter lever i Asien (indisk noshörning, javanoshörning och sumatranoshörning) och två i Afrika (trubbnoshörning och spetsnoshörning).
Trubbnoshörningen är den största av dagens noshörningsarter. Den kallas också "vit noshörning", trots att den inte alls är vit. Vit kommer från holländska widje vilket betyder vid och syftar på den breda överläppen som är anpassad till att beta gräs. På 1890-talet trodde man att trubbnoshörningen var utrotad, men sedan hittade man några få i Natalprovinsen. Tack vare omfattande skydd finns idag ca 20 000 exemplar, merparten i Sydafrika. Men under senaste åren (2009-2012) har tjuvjakten ökat kraftigt främst i Sydafrika.
Den sydliga underarten ökar stadigt. Via den handel där man sätter ut noshörningar som nu är tillåten, men under hård kontroll, så sprids den från sitt kärnområde i Sydafrika till andra länder, bland annat Kenya. Den nordliga underarten är däremot extremt hotad. I Garamba nationalpark i nordöstra Republiken Kongo är underarten av trubbnoshörning troligen utrotad i det vilda. Området har härjats av krig och oroligheter i många år.
De första européer som utforskade Afrika berättade om slätter som myllrade av spetsnoshörningar. För knappt hundra år sedan fanns de över större delen av Afrika söder om Saharaöknen. Spetsnoshörningen kallas ibland svart noshörning och den är mycket hårt drabbad av de senaste decenniernas tjuvjakt. Idag finns det ca 4800 djur kvar. En ökning de senaste åren efter 1980-talets slakt. WWF jobbar med noshörningsprojekt i många länder: Kenya, Namibia, Tanzania, Zambia och Zimbabwe. Dock är spetsnoshörningar som lever i Kameruns norra delar troligen helt borta. Mer om spetsnoshörningen och de senaste årens hot.
Javanoshörningen är idag den sällsyntaste arten bland noshörningarna. WWF försöker genom sina projekt i Ujung Kulon på ön Java i Indonesien och i Cat Tien National Park i Vietnam att rädda de som finns kvar. Så vitt man vet finns det idag cirka 50 javanoshörningar kvar i Ujung Kulon och tidigare runt 10 i Vietnam, men 2011 förklarades den utdöd i Vietnamn då det sista exemplaret tjuvjagades. I Indonesien finns det hopp se bilder från 2011 här.
Sumatranoshörningen är den minsta av alla noshörningsarter.
Idag räknar man med att det endast finns högst 300 sumatranoshörningar kvar i världen. Tjuvjakten är ett ständigt hot men också att skogarna där den "lilla" noshörningen lever krymper snabbt.
Om sumatranoshörningen ska överleva krävs stora insatser för att skydda skogarna där arten lever och stopp för handeln med noshörningshorn och andra produkter.
WWF möter dessa problem på flera sätt, bl a genom att aktivt försöka stoppa handeln med noshörnignshorn, protected area management, utbildning och upplysning. På bilden till vänster en sumatranoshörning i regnskogen på norra Sumatra.
Den indiska noshörningen går det bra för! Tack vare strikta skyddsåtgärder har populationen ökat från 600 individer 1975 till ca 2 900 individer (2011). Men det är fortfarande en hotad art som jagas för sina horn. De skyddade områden i Indien och Nepal där den indiska noshörningen lever omringas allt tätare av byar som är ett resultat av en växande befolkning. Det är därför totalt avgörande för noshörningens överlevnad att se till att lokalbefolkningen som lever intill dem kan få fördelar av att den hotade arten lever i området. Även utbildning och informationsinsatser görs av WWF. I Nepal arbetar WWF med lokala organisationer med att återinföra noshörningar från nationalparken, Royal Chitwan National Park till andra reservat.
Tjuvjakten pågår för fullt på många platser och eftersom noshörningen ser mycket dåligt är de också lätta att komma åt. Det största hoten mot noshörningen är efterfrågan på noshörningshorn, som främst används i orientalisk medicin men också som skaft på knivar mm. Trots att internationell handel med noshörningshorn är förbjuden och att vissa praktiserande läkare idag använder alternativa mediciner så fortsätter efterfrågan på noshörningshorn att vara hög.
Ett annat hot är befolkningsökningen främst i syd-ost Asien och i Indien som innebär att noshörningens utbredningsområden minskar. Ända sedan WWF bildades 1961 har organisationen arbetat aktivt för noshörningens överlevnad. Arbetet går bl a ut på att skydda noshörningen där den lever, samt att informera på de marknader där efterfrågan på noshörningshornen är stor.
