---

 

Med en yta tre gånger större än Sveriges, men med en befolkning på bara drygt två och en halv miljon människor, kan det tyckas att Mongoliet borde vara befriat från miljöproblem förorsakade av människan. Så är det tyvärr inte och djur och växter hukar under trycket. De stora rovdjurens verklige "doldis" - den mytomspunna snöleoparden är en av de hotade arter som WWF nu satsar på.

Stora delar av landet är oberörda av utvecklingen, men när en förändrad livsstil nu också närmar sig Mongoliets stäpper och vilda berg så ökar också trycket på landets få naturresurser.

Stora delar av befolkningen lever fortfarande som nomader och mängden tamboskap är nu så stort att betestrycket från tamdjuren på flera håll blivit alldeles för högt. Det gäller speciellt getterna, vars antal på senare år ökat mycket kraftigt.

Mycket tamboskap betyder också mat för snöleoparden, vilket naturligtvis bäddar för konflikter mellan boskapsägare och leoparder. Den kraftmätningen vinner, som så ofta, människan och den olagliga jakten på snöleopard är utbredd.

 

Snöleoparden är den mest okända av alla de stora rovdjuren. Den lever i otillgängliga bergsområden i Altaibergen, Hindukush och Himalaya där den oftast bara gör sig synlig några korta sekunder - och då bara för det byte som den tänker slå! Att den dessutom mest är nattaktiv bidrar förstås till att den är så sällan sedd. Den lever på bergsstäpper och i de låglänta barrskogar som finns på höjder från ca 1 500 meter. Under sommarmånaderna kan den jaga ända uppe på 6 000 meters höjd.

En snöleopard blir 120-160 cm lång. Till detta kommer svansen som mäter ca 90 cm. Den har en päls som är gråare i tonen än vanlig leopard. På vintern blir den något ljusare. Eftersom temperatur-äxlingarna är mycket stora ändras snöleopardens päls också mycket i tjocklek mellan årstiderna. Även tassarnas undersida är klädda med hår. Det har två fördelar. Dels isolerar det mot kyla, dels hjälper det till att fördela tyngden bättre i lös snö.

Snöleopardens bytesdjur är flera, bl a argalifåret, som är världens största vilda fårart. Den jagar också stenbockar högt upp i bergen, samt hjortar, gaseller och diverse smådjur. Snöleoparden är en mästare i att hoppa och den jagar oftast genom att smyga sig fram mot bytet, varefter den fäller bytet i ett jättesprång från sex till femton meter. Eftersom det ofta är långt mellan bytesdjuren har snöleoparden stora revir, troligen upp emot 10 kvadratmil.

I fångenskap har snöleoparder levt upp till 15 års ålder.

Snöleoparden räknas till de stora kattdjuren, som lejon och tiger, men har samtidigt det gemensamma med små kattdjur att den inte kan ryta.

För närvarande finns bara mellan 4 000 - 7 000 snöleoparder kvar i de 12 länder i Asien där snöleoparden lever. Antalet i Mongoliet uppskattas till ca 1 000 djur.

Den vackra pälsen i kombination med att snöleoparden också tar tamboskap gör att tjuvjakten är omfattande. Tjuvjägarna har också den fördelen att det finns för få poliser, nationalparksvakter och andra övervakande instanser som kan övervaka de stora områden där tjuvjakten pågår.