Sillgrissla

 

WWFs projekt ”havsfåglar i Östersjön” på Stora Karlsö 

Redan 1912 ringmärktes de första sillgrisslorna på Stora Karlsö och WWFs projekt på ön sedan år 1997 har medverkat till att närmare 60 000 ungar idag är märkta i Sverige.

Miljögiftsanalyser på sillgrisslornas ägg har utförts sedan slutet av 1960-talet. Med hjälp av informationen från de här världsunika studierna har sillgrisslorna på Stora Karlsö ett stort vetenskapligt och allmänt värde för att vi ska förstå förändringar i havsmiljön. Inom projektets forskning har även visats hur sillgrisslan påverkas av ekosystemförändringar, som till exempel skarpsillens utveckling, och hur arten kan användas som en tidig indikator. 

 
Stora Karlsö är den viktigaste häckningsplatsen för en rad havsfågelarter i Östersjön. Förutom sillgrissla och tordmule har östersjöns silltrut sin viktigaste häckningsplats här. Den har minskat kraftigt sedan 1960-talet och är klassad som nära hotad på den svenska rödlistan över hotade arter.


Även gråtruten har börjat minska i Östersjön. Arten har dessutom varit utsatt för den så kallade fågeldöden som efter forskning visat sig bero på brist på tiamin. Grundläggande ekologiska studier av de här arterna har därför påbörjats inom projektet.

Mellanskarven, den i Östersjön häckande rasen av storskarv, har sedan början av 1990-talet haft en dramatisk populationsuppgång i hela Västeuropa. På Stora Karlsö har de första studierna av populationen i Östersjön påbörjats och analyser pågår kontinuerligt för att i framtiden kunna se exempelvis hur skarven påverkar lokala fiskbestånd och om vilken konkurrens som kan finnas med andra arter i närområdet.

Läs mer om projektet på Stora Karlsö 

 

Jämlikt föräldraskap

På Stora Karlsö finns Östersjöns största koloni med sillgrisslor. Drygt 9 000 par häckar här.


I månadsskiftet april-maj lägger honan sitt enda ägg direkt på berget. Det kan verka chansartat på en smal klipphylla 40 meter ovan marken, men äggets form med ena änden mycket spetsigare än den andra gör att det rullar runt sin egen axel när det får en knuff. Fast ett och annat ägg störtar förvisso ändå ned i avgrunden, inte minst när det hettar till grannar emellan.


Paret delar jämlikt på ruvningen och hjälps åt att mata ungen när den kläckts. Den vill ha fisk, främst skarpsill som föräldrarna hämtar ibland miltals ut till havs. Men att flyga fram och tillbaka kostar i längden alldeles för mycket föräldraenergi. När ungen är omkring tre veckor gammal övertygas den med lock och pock att hoppa ner från hyllan, och simma med ut till fiskevattnen där hanen fortsätter att mata ungen. I början av augusti gapar sillgrisslornas bohyllor tomma och tysta. Då har fåglarna lämnat sina häckplatser och flyttat ner till södra Östersjön för att övervintra.


 

Drunknar i fisknät

Våren 2000 presenterades en omfattande rapport om sillgrisslorna i Östersjön. Studien som delvis finansierades av WWF baseras på 2500 återfynd av de totalt 43 000 sillgrisslor som ringmärktes på Stora Karlsö under åren 1912-1998. Analysen visar att bifångst i fisket är det enskilt största hotet mot sillgrisslorna. Hälften av de ringmärkta fåglarna hade hittats i fiskeredskap, främst i drivnät från det kommersiella laxfisket.

Av rapporten framgår dessutom att dödligheten hos Östersjöns sillgrisslor har ökat. Överlevnaden för vuxna fåglar var tidigare ca 90 procent men har under 1990-talet sjunkit till knappt 80 procent. Detta beror knappast på sämre tillgång på föda, tvärtom har mängden skarpsill i Östersjön ökat under samma period. Skälet till den observerade minskningen skulle kunna vara att fler grisslor drunknar i fiskeredskap, senare studier har dock visat på högre överlevnad och laxdrivgarnsfiske är förbjudet i Östersjön sedan 2008 vilket troligen kommer minska dödligheten ytterligare.


För sillgrisslor och andra långlivade arter som blir könsmogna sent i livet och fortplantar sig långsamt är de vuxna fåglarna mycket betydelsefulla för beståndets fortlevnad. Ett räkneexempel: Om dödligheten bland vuxna sillgrisslor ökar med fem procent på grund av att fler drunknar i fisknät, skulle resterande fåglar behöva föda dubbelt så många ungar för att beståndet inte ska minska på sikt.

En annan riskfaktor är oljeutsläpp från fartyg. Omkring 5 procent av de återfunna sillgrisslorna hade dött av oljeskador. När ungarna lämnar Stora Karlsö simmar de söderut i farvattnen mellan Öland och Gotland, ett område som trafikeras av drygt 40 000 fartyg varje år. En oljeolycka på sensommaren i dessa vatten skulle få stora konsekvenser.

 

Hotfylld historia

På smala klipputsprång i kalkstens-

branterna på Stora Karlsö trängs

sillgrisslor i tusental. 
Foto: Jan Pedersen/Naturbild

Skoningslös jakt ledde till att Östersjöns sillgrisslor var nära utrotning i slutet av 1800-talet. År 1880 fanns det bara 20 fåglar kvar på Stora Karlsö. Fåglarna fridlystes och beståndet började sakta öka.

 

På 1970-talet upptäckte man att skalen på sillgrisslornas ägg var kraftigt förtunnade. Äggen brast när föräldrarna ruvade och många par misslyckades med häckningen. Skalförtunningen orsakades av miljögifterna PCB och DDT som fåglarna fick i sig via fisken de fångade i Östersjön. Sedan dess har gifthalterna successivt minskat och skaltjockleken börjar nu närma sig normala värden.

 

På 1980-talet var det dags för nästa miljölarm. På kort tid tiodubblades halterna av sk bromerade flamskyddsmedel i sillgrisslornas ägg. Dessa ämnen finns i bl.a datorer och mobiltelefoner. Under senare år har halterna minskat, men de ekologiska följderna av bromföreningarna är ännu okända.

 

Visste du ...

  • att det finns ca 45 000 sillgrisslor i Östersjön. Av dessa är 30 000 vuxna fåglar som häckar, dessutom finns ytterligare ca 15 000 ungfåglar.
  • att en sillgrissla kan bli 30 år gammal. Den häckar för första gången när den är ca 5 år. 
  • att sillgrisslor äter fisk, i Östersjön främst skarpsill och strömming.
     

Vad gör WWF?

Projektet "Havsfåglar i Östersjön" stöds sedan 1997 av Världsnaturfonden WWF.

 

Inom projektet studeras sillgrisslor och ytterligare fyra Östersjöfåglar. Man försöker bland annat bedöma hur olika mänskliga aktiviteter påverkar bestånden på lång sikt. Forskarna ringmärker fåglar, analyserar återfynd av de ringmärkta fåglarna, studerar häckningsbiologi och långsiktiga populationstrender och länkar ihop information om fåglarna med förändringar som sker under ytan i Östersjöns ekosystem.

Projektet med sillgrisslor på Stora Karlsö utvecklas kontinuerligt.

 

Senast uppdaterad 2014-05-28

 

På smala klipputsprång i kalkstens-branterna på Stora Karlsö trängs sillgrisslor i tusental. Foto: Jan Pedersen/Naturbild

 

Läs mer

"Long-term study of mortality in the common guillemot in the Baltic Sea - Analysis of 80 years of ringing data. Swedish Environmental Protection Agency Report 5057 report".
Författare är Olof Olsson, Torbjörn Nilsson och Thord Fransson.

 

Rapporten kan beställas från Naturvårdsverket
MiljöBokhandeln, Naturvårdsverket Förlag
106 48 Stockholm
tfn 08 - 698 12 00
fax 08 - 698 15 15
www.miljobokhandeln.com  
miljobokhandeln@environ.se

Havsfåglar

Webbplats om havsfåglar

Projektet "Havsfåglar i Östersjön" bedriver forskning på sillgrissla, tordmule och silltrut för att kartlägga problem och föreslå åtgärder. Läs mer på projektets egen hemsida: www.balticseabird.com