Havsörn

Ett lyckat exempel på naturvård

"Svart mot en gyllene sky" är en rad taget ur Evert Taubes Havsörnsvals och idag är det inte längre omöjligt att få uppleva detta. Från att ha varit utrotningshotad är havsörnen (Haliaeetus albicilla)nu en vanlig syn på många håll i Sverige och runt stora delar av Östersjön. Denna magnifika rovfågel som har en vingbredd på nästan 2,5 m ses allt oftare jaga änder mitt i vintern inne vid Stockholms ström.

Nära kollaps

För några hundra år sedan fanns havsörnen i hela Sverige. Eftersom den är beroende av vatten var koncentrationerna störst längs kusterna och vid de större sjöarna. Det bör ha funnits minst 500 par, kanske mångdubbelt fler innan människan satte igång och förfölja havsörnen i stor skala. Först var det jakten som var nära att utrotade vår största rovfågel. När den fridlystes 1924 fanns det kanske endast 45-50 par kvar i Sverige. Skyddet gav resultat och fram till 1950-talet hade havsörnen öka till det dubbla. Men nu kom miljögifter som DDT och PCB in i bilden och reproduktionsförmågan minskade drastiskt hos havsörnarna. Kulmen var på 1970-talet då ungproduktionen var endast en femtedel mot det normala och populationen höll på att kollapsa.

Vändpunkten

Trots förbudet mot användningen av miljögifter som metylkvicksilver, DDT och PCB dröjde det länge innan situationen förbättrades för havsörnarna. Ett sätt för att akut hjälpa unga örnar att överleva var att utfodra dem vintertid vid olika åtlar. Det var och är fortfarande många frivilliga krafter som hjälper till med detta. Utan Björn Helanders insatser hade nog havsörnen runt Östersjön varit i ett sämre läge. Björn var motorn i allt arbete, förutom alla kontakter med de frivilliga låg han bakom mycket av de vetenskapliga resultaten som behövdes för att övertyga myndigheterna att hjälpa örnarna.

Under de senaste tjugo åren har havsörnarna ökat snabbt och många gamla häckningsplatser är åter besatta. Idag finns det 320-400 par i Sverige( 2008).

 En intressant upptäckt är att bestånden i södra delen av Sverige och Lappland är genetiskt skilda åt.

Håller ihop livet ut

Bona byggs nästan uteslutande i stora gamla tallar. Anledningen är att havsörnens bo kan bli två meter brett och väga bortåt ett ton. Paren håller normalt ihop hela livet och de börjar häcka först efter fem års ålder. Vid Ostkusten läggs äggen redan i mitten av mars (tre veckor senare i Lappland) och ungarna lämnar boet först i mitten av juli (i Lappland i augusti). Havsörnsparet överger sällan sitt revir men de kan alternera mellan olika bon inom reviret. De flesta äldre havsörnar på Ostkusten är stannfåglar, medan yngre örnar och de i Lappland flyttar.
 

Färre ungar i Lappland

Födan består under sommaren utav lika delar fågel som fisk. Däremot under vintern ökar andelen fågel och en tredjedel av dieten består utav däggdjur, troligen från kadaver. Däremot i Lappland lever havsörnarna av en större andel renkadaver. Örnarna vid Ostkusten lyckas normalt få ut fler ungar än de i Lappland. Troligen beror detta på att tillgången på mat är sämre i norra Sverige.
Havsörnen finns hela vägen från Europa till Asiens kust i öster. Dessutom häckar de på Grönland.

Positivt

Nu när havsörnarna ökar i antal har ett problem uppstått i Sverige och det är bristen på lämpliga boträd. Skogsbruk lämnar sällan träd som är mer än 150 år gammalt och de träd som finns tillgängliga är ofta för klena för att hålla upp havsörnens stora bo. Tyvärr dödas årligen flera havsörnar av människor, antingen genom jakt eller indirekt via trafikolyckor. Häckningar har också misslyckats när paret blivit störda vid boplatserna. Även vindkraftvek som placeras för nära häckande havsörnar kan vara en dödlig fara.

Men det ser mycket positivt ut för havsörnens framtid och allt fler människor kommer att få uppleva havsörnens imponerande siluett mot skyn.