Övergödning – Östersjön

Övergödningen är ett av de största problemen i Östersjön idag och hela havet visar tecken på storskalig övergödning. Finska viken och Rigabukten är allvarligt drabbade. Övergödning betyder näringsökning – i första hand en ökning av ämnen som fosfor och kväve.

 

Runt Östersjön lever och verkar 90 miljoner människor. mycket av det som händer på land påverkar också havet på ett eller annat sätt. Hela 80 procent av de föroreningar som rinner ut i Östersjön kommer från vattendrag i de nio angränsande länderna.


Tillförseln är cirka 70 000 ton kväve och cirka 30 000 ton fosfor per år. Det motsvarar mer än en fördubbling de senaste 100 åren. Mängderna varierar från år till år bland annat beroende på nederbörd, men har ända sedan 1950-talet varit alldeles för höga.

 

En dödlig kedjereaktion

Näringen hamnar i Östersjön från flera olika källor. Jordbruket står för det största bidraget men också bilismen, orenade avlopp och industrin är medskyldiga. Ökad tillförsel av kväve och fosfor leder till att havets känsliga ekosystem förändras. Många växt-och djurarter kan inte anpassa sig till de snabba förändringarna och drabbas hårt eller går under. Ett fåtal anpassningsbara arter tar då överhand och får extra skjuts av de näringsämnen som tillförs. Resultatet är att den biologiska produktionen skenar. Ett exempel på detta är den onaturligt kraftiga algblomningen.


När den ökade mängden organismer sedan dör faller de ned på bottnen och bryts ner. Denna process förbrukar i sin tur syre, problemen förvärras ytterligare, och havsbottnen dör. Sammanlagt är ett område dubbelt så stort som hela Danmarks yta helt eller delvis drabbat.

 

EUs jordbrukspolitik

Det finns ungefär 34 miljoner hektar jordbruksmark inom Östersjöns avrinningsområde. Hälften av den ytan finns i Polen. Sverige och Litauen delar på andraplatsen. Jordbruket är den främsta orsaken till övergödningen.


Att skylla på den enskilda jordbrukaren är dock för enkelt. Många gårdar kan naturligtvis göra mer för att minska näringsläckagen, men de flesta jordbrukare arbetar inom ramarna för ett gammalmodigt och omodernt bidragssystem: EUs gemensamma jordbrukspolitik.

 

Jordbruket får mest

Grunderna för den nuvarande jordbrukspolitiken skapades 1957 i en tid och en värld som såg helt annorlunda ut än idag. Sedan de baltiska staterna och Polen blev medlemmar i EU har en snabb intensifiering skett. Stödet till jordbruket, inom ramen för EUs gemensamma jordbrukspolitik, är med sina cirka 40 procent EUs största budgetpost. Idag går största delen av denna till produktionsstöd, något som inte är hållbart och som leder till en mängd problem. Får denna föråldrade politik – utan tillräckligt starka miljökrav – fortsätta finns det stor risk för att läckaget ökar igen. 
 

WWFs förslag på lösningar

WWF kräver att EUs jordbrukspolitik förändras så att bidragsmedel kopplas till höga krav på miljöåtgärder. Jordbrukssubventionerna ska gå till miljöstöd och hållbar regional utveckling.

 

WWF vill att:

  • Sverige fortsätter göra nationella, kraftfulla insatser för att minska näringsbelastningen samtidigt som man verkar för åtgärder såväl regionalt som inom EU.
  • såväl Landsbygdsdepartementet som Jordbruksverket blir aktiva pådrivande krafter i arbetet för Östersjöns miljö. 
  • det sker en kraftfull satsning på restaurering av våtmarker, sjöar och vattendrag i odlingslandskapet med syfte att minska övergödningen. 

 

Senast uppdaterad 2013-10-01