Foto: Cat Holloway / WWF-Canon

Fiskemetoder

Olika typer av fiskeredskap används beroende på fiskart, vattendjup och bottenförhållanden. Få av dessa fiskemetoder är utan påverkan och många gånger fångas andra djur än de som avses. Här ges en översikt över de vanligaste fiskemetoderna.

© WWF-Canon / Yifei Zhang

Trålfiske

Trål är ett trattformat nätredskap som dras genom vattnet efter en båt. Öppningen är bred, men avsmalnar i en bakre påse där fisken samlas. Bottentrålar har stor inverkan på de övre bottenskikten, vilket ofta innebär mängder av bifångster som följd. För att minska dessa har selektiva redskap tagits fram för att sortera bort oönskade fångster.

 

Trål med sorteringsrist är en modell som separerar fisk från havskräftor. Man kan också byta ut den vanliga diamantformade maskan i trålen mot en fyrkantig "fast" maska. Den dras inte åt på samma sätt då man drar trålen efter båten vilket tillåter små fiskar eller skaldjur att försvinna ut mellan maskorna.

 

Flyttrål fiskar på önskat djup mellan botten och ytan. Denna fiskemetod används främst inom industrifiske av foderfisk, exempelvis skarpsill och sillfiske, som inte används för direktkonsumtion.

  

Krokfiske

Krokfiske utgörs av en lina med en eller flera krokar som ofta läggs ut på ställen där det inte går att tråla. Krokredskap kan inte kontrollera vilken fiskart som hugger på agnet.

Linfiske utförs med långrevar eller backor vilka består av linor som är 100-200 meter långa. På linan sitter krokar med 1-3 meters mellanrum som agnas. Ofta binder man samman flera backor till en enda länk som då kan bli flera kilometer lång.

 

Ränn- eller släpdörjsfiske och trollingfiske är fiskemetoder där linan/linor bogseras efter båt. Makrill och lax är exempel på arter som fiskas på detta sätt.

 

"Pole and Line" (en sorts grovt metspö) är en vanlig metod för att fånga tonfisk. Vid industriellt fiske varierar både form och storlek på spöna samt antalet fiskare ombord på båtarna.

 

Cirkelkrokar är en speciell sorts krokar som kan minska mängden bifångst av havssköldpaddor med så mycket som 90 procent.


Nät- eller garnfiske

Dessa används för att fånga de flesta matfiskar. Eftersom maskstorleken styr storleken på fisken som fångas kan garnfisket vara mer selektivt än många andra fiskemetoder. Samtidigt kan den också orsaka oavsiktliga fångster av t.ex. marina däggdjur och dykande sjöfåglar. 

Bottengarn eller sättgarn är förankrade på havsbotten. De används på grunt vatten inom fisket. De består av ledarm med nätduk fastsatta på botten med pålar, där fisken leds in i en fålla, som kallas huvudet, genom en trattformad ingång.

 

Snörpvad är ett stort nät som läggs kring ett fiskstim varefter nätets underkant snörps samman och lyfts upp med fisken inuti. Redskapen är stora och kan fånga mer än 1 000 ton i en enda lyft. Man fångar i första hand foderfisk som sill och skarpsill.

Snurrevad ser ut som en bottentrål till formen, men trålen sätts ut och halas in mot fartyget som ligger stilla under fisket. Snurrevadsfiske bedrivs endast av ett fåtal båtar på svenska västkusten, speciellt för fångst av plattfisk som rödtunga.
 

Drivgarn är garn som sätts med flöten i vattenytan och får driva med strömmen. Dessa redskap används som en nätvägg för fångst som simmar förbi och kan vara flera kilometer långa. Drivgarn är förbjudna i Östersjön sedan 2008.

 

Ryssjor eller tinor

Fångstredskap som placeras på botten i grunt vatten och kan ge bifångster av andra arter.

Ryssjan består av en nätstrut som hålls utspänd av ett antal bågar. En ledarm i form av nät leder fisken in i struten vars ingång är trattformad. Trattformen gör det svårt för fisken att ta sig ut igen.

Tinor är cylinderformade burar med en fångstöppning i varje ända. Tinor har flyktöppningar för att småfisk ska kunna ta sig ut.

  

Dynamitfiske eller cyanidfiske

Fiskemetoder som inte är selektiva och som används främst i tropiska vatten vid korallrev, orsakar direkta skador på de livsviktigta ekosystemen och flera fiskarter dör för varje fångsttillfälle.

Dynamitfiske består av sprängmedel som kastas mot rev och exploderar vid vattenytan. Vågen från sprängningen dödar alla fiskar i närområdet samt korall bitar som sedan plockas upp för hand vid ytan.


I cyanidfiske används cyanidgiftet för att bedöva och samla in stora mängder levande fiskar för akvariefiskindustrin. Tragiskt nog leder fisket till att många fiskar dör innan de når köpare. 

 

© WWF-Canon / Jürgen Freund

Dynamitfiske sker i flera områden av Asien. Här ser man hur sprängmedel exploderar vid vattenytan i Filippinerna. © WWF-Canon / Jürgen Freund

 

Senast uppdaterad 2013-10-15

 

 

Illustration: Jürgen Asp

 

Vid all form av bottentrålning störs botten i större eller mindre omfattning.
Illustration: Jürgen Asps
 

 

Illustration: Jürgen Asp

Trål med sorteringsrist gör det möjligt att få en mer selektiv fångst.
Illustration: Jürgen Asps

 

WWF om bottentrålning