Foto: Cat Holloway / WWF-Canon

Fångsredskap och fiskemetoder

Hur fungerar en trål? Varför blir det bifångst? Och hur lång är egentligen en långlina? Här kan du läsa om de vanligaste fiskemetoderna!

 

© WWF-Canon / Yifei Zhang

Garn- eller nätfiske

Dessa fiskredskap används för att fånga många olika matfiskar. Storleken på maskorna gör att man kan undvika att fånga för små, för unga eller för stora fiskar. Men trots sin selektivitet kan dessa redskap orsaka oavsiktliga bifångster av till exempel sälar, delfiner och dykande sjöfåglar som trasslar in sig.


Ett annat stort problem är det så kallade spökfisket, där förlorade fisknätdriver runt i haven fortsätter att fånga fisk under lång tid. Detta på grund av att de syntetiska fibrerna inte bryts ner.

 

Ringnot. Visby ringmur är placerad inuti ringnoten för att visa reskapets storlek.Ringnot eller snörpvad, som det också kallas, är det största redskapet inom garn- och nätfiske. Snörpvad är ett stort nät som läggs kring ett fiskstim, så dras nätets underkant samman och lyfts sedan upp med fisken inuti. Redskapen är stora och kan fånga mer än 1 000 ton i ett enda lyft. Ringnot används vid fiske av tonfisk, sill, skarpsill och makrill.

Drivgarn till höger i bild

Drivgarn är nät som sätts ut med flöten i vattenytan och får driva med strömmen. De kan vara flera kilometer långa och bildar en nätvägg för fisk som simmar förbi. Drivgarn används vid sill-, lax- och makrillfiske ute till havs, men är förbjudna i Östersjön sedan 2008.  Drivgarn orsakar ofta stora bifångster av sjöfågel, småvalar, sköldpaddor och hajar.

Snurrevad

Snurrevad ser ut som en bottentrål till formen, men sätts ut och halas in mot fartyget som ligger stilla under fisket. För halning av snurrevaden används långa rep. Snurrevadsfiske bedrivs endast av ett fåtal båtar på svenska västkusten, där det används för fångst av plattfisk som till exempel rödtunga.

Bottengarn

Bottengarn eller sättgarn används vid fiske av till exempel rödspätta, piggvar, havskatt och torsk. De består av ledarmar med nätdukar fastsatta med pålar på botten eller med hjälp av tyngder. Fisken leds in i en fålla, som kallas huvudet, genom en trattformad ingång.

 

 

Krokfiske

KrokfiskeKrokfiske utgörs av en lina med en eller flera krokar som ofta läggs ut på ställen där det inte går att tråla. Krokredskap kan inte kontrollera vilken fiskart som hugger på agnet.
 
Linfiske utförs med långlinor eller långrevar/backor som de också kallas. På linan sitter krokar med agn, med 1–3 meters mellanrum. Ofta binder man samman flera backor till en enda länk där totallängden kan variera från några hundra meter vid kustfiske till mer än fem mil i storskaliga, mekaniserade fisken. Långrev kan sättas längs med botten eller strax under ytan.
 
"Pole and Line" (ett sorts grovt metspö) är en vanlig metod för att fånga tonfisk. Vid industriellt fiske varierar både form och storlek på spöna samt antalet fiskare ombord på båtarna.
 
Cirkelkrokar är en speciell sorts krokar som kan minska mängden bifångst av havssköldpaddor och hajar med så mycket som 90 procent.

 

Trålfiske

Demersal trål är ett trattformat nätredskap som utformat för att fånga arter som lever på eller nära botten. Öppningen är bred, men avsmalnar i en bakre påse där fisken samlas. Trålen dras genom vattnet efter en båt. 

Bottentrål
Bottentrål dras fram över havsbotten med vajrar fästa i en eller flera fiskebåtar. Trålen spänns ut i sidled och på översidan finns stora flöten som håller trålmynningen öppen på höjden. På undersidan finns tyngder, exempelvis kättingar, som håller trålen nere

 
FlyttrålFlyttrål är ett mycket vanligt redskap som kan ställas in på önskat djup mellan botten och ytan. Trålen dras av en eller två fiskebåtar. Denna fiskemetod används främst inom industrifiske av foderfisk, exempelvis skarpsill och sillfiske.

Bottenskrapa: Skrapan är ett säckformat redskap med en robust metallram monterad i öppningen. Den släpas längs botten för att fånga skaldjur och musslor och kan göra stor skada på bottnarnas livsmiljöer.

 

Ryssjor, tinor och burar

Ryssja till vänster, Tinor till högerDessa fångstredskap placeras på botten i grunt vatten och kan ge bifångster av andra arter. 

 

Ryssjan (till vänster i bild) består av en nätstrut som hålls utspänd av bågar. En ledarm i form av nät leder fisken in i struten, och den trattformade ingången gör det svårt för fisken att ta sig ut igen. Ofta sätts flera ryssjor ihop till en längre länk. Ryssjor används vid ålfiske.

Tinor (till höger i bild) är cylinder- eller kubformade burar som används vid fångst av kräftor, hummer och krabba. Burarna är oftast tillverkade av nät eller spjälor. Tinor har flyktöppningar för att småfisk ska kunna ta sig ut.
 

  

Senast uppdaterad 2015-02-16

WWFs Fiskguide

Fiskguiden 2015
 

Fiskguiden 2015 i miniformat

> Fiskguiden 2015 i lång version

(Kommer inom kort)

 

Nyhet! Fiskguiden som app 

Fiskguiden 2015  finns nu även som mobilapp för Android och iPhone.

Ladda ner Fiskguidens app

 

Bottentrålning

Illustration: Jürgen Asp

 

Vid all form av bottentrålning störs botten i större eller mindre omfattning.
Illustration: Jürgen Asps
 

 

Illustration: Jürgen Asp

Trål med sorteringsrist gör det möjligt att få en mer selektiv fångst.
Illustration: Jürgen Asps

WWF om bottentrålning