Ekologiska kycklingar ska sommartid ha möjlighet till utevistelse på bevuxen mark så de kan söka mat och sysselsätta sig. Fåglarna äter ekologiskt foder som till stor del odlas på den egna gården utan mineralgödselkväve och kemiska bekämpningsmedel. Ekologiska kycklingar föds upp långsammare än konventionella kycklingar och slaktas efter cirka 10–12 veckor.
Växthusgasutsläppen kommer framför allt från foderodlingen där det bildas lustgas i marken, samt att användning av fossila bränslen i till exempel traktorer släpper ut koldioxid. Det sker också utsläpp av växthusgaser vid lagring och spridning av gödsel, och från energianvändning i stallar. I svensk konventionell kycklingproduktionen går det åt cirka 4 kg foder för att producera 1 kg benfritt kött.1 Klimatavtrycket för kyckling hamnar således på 2–4 kg CO2 per kg benfritt kött och det blir grönt ljus. Ekologiska kycklingar gör av med mer foder än konventionella på grund av att de lever längre, och utsläppen av växthusgaser per kg kött blir således högre för ekologisk kyckling än för konventionell kyckling.3
Ur ett globalt perspektiv utgör animalieproduktion ett av de allvarligaste hoten mot många växt- och djurarter på grund av de stora ytor jordbruksmark som krävs för bete och foderproduktion och således tränger undan naturlig vegetation.4 I Sverige finns många av de hotade växt- och djurarterna i jordbrukslandskapet. Om köttproduktionen gynnar eller missgynnar arter beror i stor utsträckning på hur fälten och den omgivande miljön ser ut och hur produktionen sker. Flertalet svenska och internationella studier har visat att antalet växt- och djurarter är större på ekologiska gårdar jämfört med konventionella gårdar,5 varför ekologiskt kycklingkött får gult ljus.
I ekologisk produktion används inga syntetiska bekämpningsmedel. Ett fåtal kemiska bekämpningsmedel är tillåtna även i ekologisk produktion men de används mest i odlingen av frukt och grönsaker. I ekologisk odling av grödor som används som foder är användningen mycket liten. Det blir alltså grönt ljus i denna kategori.
Grönt ljus för KRAV, gult ljus för svenskt EU-ekologiskt, rött ljus för importerat EU-ekologiskt. Kycklingar och värphöns inom KRAV-certifierad produktion ska ha möjlighet till utevistelse på bevuxen mark så de kan söka mat och sysselsätta sig (för EU-ekologiskt endast utevistelse vilket kan ske på hårdgjord yta vilket ger gult ljus). Ekologiska värphöns får inte hållas i burar utan måste kunna röra sig fritt. Importerade EU-ekologiskt kycklingkött får rött ljus på grund av att det EU-ekologiska regelverket inte reglerar slakt, så obedövad slakt kan förekomma.
Kycklingar som föds upp under ekologisk certifiering är inte behandlade med antibiotika i tillväxtfrämjande syfte, veterinär ordinerar alltid antibiotika och användningen dokumenteras väl. Om hög användning upptäcks så utreds detta också inom ramen för regelverket. Det gör att ekologiskt kycklingkött får grönt ljus för antibiotika i Köttguiden.
Ljussignalerna rött, gult och grönt hjälper dig att välja rätt kött till middag. Köttguiden granskar olika köttslag utifrån fem kategorier – klimat, biologisk mångfald, bekämpningsmedel, antibiotika samt djurvälfärd och bete – och visar även på andra proteinkällor som kan ersätta kött på tallriken.
Påverkan på planeten är alldeles för hög.
Utmaningar finns inom miljö och/eller djurens välfärd.
Om du äter kött, välj ur denna kategori.
De raser av kyckling som används inom ekologisk produktion i Sverige är vanligtvis de samma som används inom konventionell produktion. Dessa raser har avlats med fokus på hög tillväxt av muskler på kort tid. Inom den konventionella produktionen slaktas de efter 5–6 veckor, till skillnad från de ekologiska kycklingarna som får slaktas tidigast vid 81 dagars ålder.
Regelverket för ekologisk kycklinguppfödning är anpassat för uppfödning av kycklingraser som växer långsammare. Det kan vara svårt att anpassa det ekologiska fodret till de snabbväxande raserna och de svenska ekologiska kycklingarna riskerar att bli för tunga och få benproblem. Genom att använda andra mer långsamväxande raser, vilket görs i andra länder, skulle dessa problem undvikas.6 Produktionen av ekologisk kyckling är dock liten i Sverige, mindre än 1 procent av kycklingproduktionen, och det finns inte underlag för uppfödning av dessa långsamtväxande raser. En ökad efterfrågan på ekologiskt kycklingkött kan göra det möjligt att använda dessa raser i Sverige. Även många konventionella kycklingar får problem med benen. Hälsoproblemen inom ekologisk och konventionell uppfödning av kyckling bedöms generellt som ungefär lika stora.7
Kycklingarnas mat består till cirka 70 procent av svenskt spannmål, framför allt vete. Resterande del utgörs av fodermedel med hög proteinhalt. Det vanligaste proteinfodret är soja (15–20 procent av totala foderstaten) som har en mycket bra sammansättning av aminosyror för att kycklingarna ska växa och må bra. Soja odlas i framförallt i Sydamerika, ofta med mycket bekämpningsmedel. Stor efterfrågan på soja som fodermedel ökar trycket på ny jordbruksmark som kan leda till skogsskövling. Det finns möjlighet att byta ut sojan mot inhemskt odlade proteingrödor som till exempel åkerböna, ärtor och rapsmjöl.
Ekologiska djur utfodras också med soja, men den måste vara ekologisk och odlas oftast i Europa, där inte trycket på ny odlingsmark är lika stort. Dock handlas all soja på en global marknad, och det finns risk för att ökad efterfrågan på all typ av soja (och även andra fodermedel) i slutändan riskerar uppodling av gräs- och skogsmarker i känsliga områden.
Varför ger WWF ut Köttguiden och vad betyder färgerna? Varför presenterar ni kriterier för antibiotika?
Du som konsument kan bidra till en mer hållbar köttkonsumtion genom att göra kloka matval som tar hänsyn till naturen, klimatet och djurens välfärd. Köttguiden gör det lätt att välja rätt.
Ny forskning, ny kunskap, förändrade regelverk och en föränderlig verklighet gör att Köttguidens kriterier och bedömningar behöver utvärderas och uppdateras kontinuerligt. Mejla därför gärna tips och synpunkter till oss på kottguiden@wwf.se
