Att skydda natur och djur är minst sagt riskfyllt. Under senaste året mördades 107 parkvakter i Asien och Afrika – en ökning från 101 personer året före. På tio år har cirka tusen parkvakter fått sätta livet till. Det visar en stor WWF-undersökning om parkvakter i Afrika och Asien. Rapporten publiceras inför ett globalt möte om handel med hotade arter 11-12 oktober i London.
Lovisa Hagberg, senior policyrådgivare på WWF
– Det är mycket allvarligt att vi inte når målen för att rädda den biologiska mångfalden till 2020. Men det är positivt att länderna är överens om hur den nya räddningsplanen ska tas fram, att alla ska kunna delta och att man redan nu ser på hur planen ska kunna finansieras, säger Lovisa Hagberg, senior policyrådgivare på WWF, som varit på plats på mötet i Egypten under FN-förhandlingarna
På torsdagen avslutades FN-mötet om biologisk mångfald (COP 14) som hölls i Sharm El-Sheikh, Egypten med representanter för 196 länder. På agendan fanns bland annat att ta fram en färdplan inför nästa FN-möte i Peking 2020, då nästa handlingsplan ska sjösättas (2020-2030). Den ska ersätta de så kallade Aichi-målen som antogs på FN:s mångfaldskonferens i Nagoya 2010.
Globalt miljöproblem
Den minskande biologiska mångfalden är ett globalt miljöproblem. Trycket på arterna ökar, ekosystem skadas och samspelet mellan organismer rubbas. Samtidigt är naturen helt avgörande för människans välmående och välstånd. Arbetet hittills har handlat om att skydda biologisk mångfald och säkra fungerande ekosystem till år 2020. – Exempel på områden där man kommit framåt är klimat och biologisk mångfald och hur man kan integrera biologisk mångfald i beslutsfattande inom andra sektorer som infrastruktur, hälsa, produktion och konsumtion, säger Lovisa Hagberg.Viktiga rättvisefrågor
Det behövs ett stort tryck för att åstadkomma tillräcklig förändring, och ju fler det är som inser lägets allvar, desto större är möjligheterna att få till det, menar WWF. En grundläggande förutsättning för att få fram en stark plan till 2020 är att man hanterar de underliggande rättvisefrågorna. – Positivt är också den stora uppslutningen av icke-statliga aktörer som vill se en stark överenskommelse om biologisk mångfald för perioden efter 2020. Exempelvis har städer och kommuner träffats för att diskutera hur de kan bidra, liksom urbefolkningar och lokalsamhällen som förvaltar många av de mest mångfaldsrika ekosystemen, säger Lovisa Hagberg. Själva förhandlingarna i Egypten handlade mycket om processen framåt, tekniker för rättvis tillgång till och fördelning av nyttan från genetiska resurser och hur man ska finansiera den kommande planen. Framsteg har också nåtts när det gäller att identifiera värdefulla havsområden som bör skyddas.
