(c) WWF / Fritz PÖLKING

Historisk möjlighet till förändring

2009-12-04 (publicerad i ETC) 

För att vi ska få ett klimatavtal värt namnet måste industriländerna minska sina koldioxidutsläpp med minst 40 procent till 2020, skriver Världsnaturfonden WWF.

Under drygt hundra år har jordens klimat påverkats till följd av ökande växthusgasutsläpp. Tydliga exempel är den dramatiska minskningen av havsisarna på Arktis, väderförändringarna som drabbar de fattigaste, öknarna som breder ut sig och de tropiska skogarna som avverkas i en alarmerande takt. Världens fattigaste människor står för bara tre procent av växthusgasutsläppen. Men de är samtidigt de som drabbas värst.

 

Vi står inför en trippel utmaning: utsläppen av växthusgaser måste minska snabbt och nå en topp före 2017 för att hålla temperaturökningen under 2 grader – redan idag har temperaturen ökat cirka 0,76 grader. Samtidigt måste miljarder människor lyftas ur fattigdom och få bättre tillgång till mat, bostäder och energi. De måste också få hjälp att hantera klimatförändringarna som drabbar dem. Vår ekonomiska utveckling måste frånkopplas användandet av fossil energi. Vi måste in i en ny ekonomisk era med radikala effektiviseringar baserad på förnybar energi. Naturen sätter gränser som vi inte kan förhandla bort.

I media har vi bevittnat klimatförhandlingarnas berg- och dalbana som kastat åskådarna mellan hopp, trötthet och ilska. Efter en rundresa till USA och Indien i början av november började Fredrik Reinfeldt spela ner förväntningarna. Danmarks statsminister åkte senare på blixtvisit till Singapore för att få med länderna på ”politiska löften” i Köpenhamn stället för bindande avtal.


Att EU tillsammans med tongivande utvecklingsländer skulle kunna forma en kraftfull allians som kan ta ledarrollen fanns plötsligt inte alls med på agendan. Inställningen ”sist ur fossilsamhället vinner” verkade vinna. Som grädde på moset sa Sverige nu att bara en femtedel av minskade fossilutsläpp inom EU – som ska gå från 20 till 30 procent till 2020 – ska göras inom EU. En femtedel! Inte att undra på att många afrikanska länder är på väg att lämna förhandlingarna och kräver korten på bordet. Vilken ambition har industriländerna och hur ska minskningarna gå till?


Vi är många som gläds åt att Obama nu beslutat sig för att komma till Köpenhamn. Ett 70-tal statsöverhuvuden är hittills anmälda och fler lär komma. Nu behövs fortsatt press på USA att inte komma dit tomhänt. Vi tror inte sista budet är lagt från vare sig Kina, EU eller USA om vi ska under två graders uppvärmning genom ett globalt klimatavtal.


För ett klimatavtal värt namnet kräver WWF bland annat följande:

  • Industriländerna måste som grupp måste minska sina koldioxidutsläpp med minst 40 procent till 2020 jämfört med 1990 års nivåer. Målet är att klara oss under 2-graders uppvärmning och på sikt få ner koldioxidhalten i atmosfären under 350 ppm
  • För att fattiga länder ska kunna få en hållbar utveckling krävs en ny internationell finansieringsmekanism. På så sätt ska utvecklingsländerna kunna anpassa sig till klimatförändringarna, satsa på hållbar energi, stoppa skogsskövlingen till 2020 och skapa ett system för att finansiera detta (kallas REDD)
  • Den rika världen har ett mycket stort ansvar för finansieringen mot bakgrund av sin betalningsförmåga och sina stora utsläpp.
  • EU:s åtagande, som måste ske utöver biståndet, bör ligga på minst 35 miljarder euro per år med start 2013 när Köpenhamnsavtalet träder i kraft.


Det finns inga skäl att kasta in handduken och ge upp kraven på ett bindande, rättvist och ambitiöst avtal. Det är först den sista veckan och de sista timmarna det verkligen bränner till. Det är då de tre ”stora” vid bordet måste ta varsitt steg till. Om EU vill vara en riktig ledare måste vi gå från 30 till 40 procents koldioxidminskningar till 2020. Då kan vi få med USA och Kina och med dem resten av världen. Nu när även Kina och USA har börjat lägga fram sina kort gäller det att koncentrera oss på vad som är möjligt istället för att peka finger på det som inte fungerat tidigare.

 

Den politiska klimatdebatten har aldrig varit hetare på statsministernivå. När världens ledare finns med så finns en historisk möjlighet till förändring. Sverige och EU kan se till att alla vill vara med och göra det där lilla extra. Annars riskerar vi att det bara ”nästan” blir ett historiskt avtal i Köpenhamn som bara ”nästan” har ambitionen att klara oss under två grader.

 

 

Lasse Gustavsson
Generalsekreterare, Världsnaturfonden WWF

 

Stefan Henningsson,  
Klimatchef, Världsnaturfonden WWF


 

 

Senast uppdaterad 2011-06-07

 

 

Presskontakt WWF

Kontakta WWFs pressteam!

Pressnummer: 08 - 546 575 00
E-post: press@wwf.se