Ett år med fjällräven

ett år med fjällräven

Fjällräven har en lång historia i vår norsk-svenska fjällvärld, men en mycket oviss framtid. Om arten ska överleva i våra fjäll måste den få hjälp från oss människor. WWF har arbetat med fjällrävens bevarande i över 40 år. De senaste åren har ett omfattande samarbete med svenska och norska myndigheter och EUs Interreg-projekt lett till betydande framgångar.

Fjällräven är en av fjällets äldsta och kanske mest kända invånare. Ett sagolikt litet rovdjur, stor som en fullvuxen katt ungefär och perfekt anpassad till ett liv i ett arktiskt tufft klimat. Fjällräven har en lång historia i vår norsk-svenska fjällvärld, men en mycket oviss framtid.

Klimatförändringar påverkar fjällräven på flera sätt

Fjällrävens vackra päls har alltid varit eftertraktad. Redan i mitten av 1800-talet var jakttrycket så hårt att antalet fjällrävar i Sverige minskade drastiskt. Arten fridlystes 1928, men trots det har populationen aldrig lyckats återhämta sig.

Antalet lyor skvallrar om att det förr kan ha funnits upp emot 4000 fjällrävar i den svensk-norska fjällkedjan. Idag återstår bara en liten spillra, knappt 350 vuxna djur. Fjällrävarna är få och glest utspridda i små, bitvis isolerade grupper.

Nu har klimatförändringarna tillkommit som ytterligare ett hot. Med mildare vintrar flyttar trädgränsen allt högre upp på fjället – och rödräven följer efter. Den är dubbelt så stor som fjällräven och konkurrerar om både mat och boplatser. Rödräven kan även sprida sjukdomar. Brist på lämlar har dessutom drabbat fjällrävarna hård, lämmeln är fjällrävens viktigaste föda.

Gränsöverskridande samarbeten hjälper arten att växa

Fjällräven är alltså fortfarande beroende av hjälp från oss människor för att överleva. WWF har varit engagerat i fjällrävsbevarandet i över 40 år. Under de senaste fyra åren har WWF deltagit aktivt i det omfattande EU Interreg-projektet Felles Fjellrev II. Målet har varit att hjälpa arten att öka i antal och sprida sig till nygamla områden i den svensk-norska fjällkedjan, så kallade Stepping stone-områden. Inom projektet har WWF arbetat på flera olika nivåer, med åtgärder i fält, med forskning kring effekterna av fjällrävsturism och med kommunikation till olika målgrupper i samhället.

WWF arbetar också tillsammans med Länsstyrelser i fjällrävslänen, med Svenska Fjällrävsprojektet vid Stockholms universitet och på norsk sida tillsammans med Miljödirektoratet, Statens naturoppsyn och NINA (Norsk institutt for naturforskning).

Trygga framtiden

För att trygga fjällrävens framtid behövs både kortsiktiga och långsiktiga insatser. Här är några exempel på det arbete som gjorts och görs:

Över 300 foderstationer har placerats ut i den svenska-norska fjällkedjan. Flera ton hundpellets fylls på, året om. Stödutfodringen är livsviktig särskilt under stränga vintrar och under somrar med födobrist.

Både vintertid och sommartid har fjällrävarna inventerats, bland annat med hjälp av kamerafällor. Under vintern är det framför allt aktivitet på lyorna som undersöks medan sommaren handlar om att ta reda på hur många valpkullar som fötts.

Rödrävsnärvaron begränsas på fjället, särskilt i områden som är betydelsefulla för fjällrävarna. Detta för att förhindra sjukdomsspridning och konkurrens från den mycket större rödräven.

En lika viktig insats i bevarandearbetet handlar om kommunikation och information. Stort fokus har lagts på att informera om fjällrävarna och deras roll i ekosystemet men även för att främja hållbar fjällvandring. Fjällvandrare som lämnar skräp eller matrester kvar på fjället lockar till sig rödrävar.

Fjällrävarna är fortfarande få och sårbara, men utvecklingen verkar gå åt rätt håll. Sommaren 2019 upptäcktes valpar i flera Stepping stone-områden och trots brist på lämmel så räknades över 100 valpkullar i Sverige och Norge!