Vilka ängsfrön är bäst att använda?
Det billigaste och mest tålamodskrävande är att själv samla frön från svenska ängsväxter. Då vet du att det blir rätt arter. Var noga med att du inte plockar frön från fridlysta växter, och ta hänsyn till allemansrättens regler.
Ängsvädd, åkervädd, backnejlika, tjärblomster, gökblomster, darrgräs, liten blåklocka, malvor (till exempel rosenmalva), humleblomster, rödklint, höskallra och bockrot är några exempel på ängsblommor som är lättodlade. Även vanligt gullris, gulmåra och brudbröd är tips på vilda växter att odla.
Om du vill köpa frön så rekommenderar vi att välja en fröhandlare som säljer fröer av inhemska svenska växtarter. Ängsfröblandningar i den vanliga handeln har ofta mellaneuropeiskt ursprung. Det finns då risk att föra in arter som inte hör hemma i Sverige. Om du ändå väljer sådana ängsfröer bör du så dem på en begränsad och kontrollerad yta utan spridningsrisk.
Läs också gärna innehållsförteckningen för att se vilka blommor som ingår i blandningen. Det är bra om den inte bara innehåller ett-åriga växter, som bara blommar ett år, exempelvis vallmo och klintväxter. Ängsväxter är ofta fleråriga och blommar först efter några år.