Debatt I dag släpper FN en rapport som visar hur det är ställt med våra isar och hav. Resultaten är illavarslande. Om vi inte vidtar åtgärder sätts mänsklighetens framtid på spel och en miljon arter riskerar att utrotas. Men än är det inte för sent att agera, skriver Håkan Wirtén och Tom Arnbom, WWF.
Publicerad i Göteborgs Posten
FN:s klimatpanel (IPCC) släpper nu rapporten ”Special Report on the Ocean and Cryosphere in a Changing Climate (SROCC)”, om hur klimatförändringarna påverkar haven och kryosfären, alltså miljöer som består av fruset vatten som glaciärer, is, snö och permafrost. Rapportens budskap är tydligt; vi måste agera nu, annars kommer den värld vi är vana att leva i förändras för alltid, bland annat med höjda havsnivåer som konsekvens.
FN har redan publicerat två andra illavarslande rapporter nyligen. IPCC:s ”Special report on Climate Change and Land” visar tydligt vikten av att bromsa klimatförändringarna till 1,5 grader, eftersom konsekvenserna annars blir ödesdigra, och FN:s vetenskapliga expertpanel för biologisk mångfald, IPBES, släppte i maj en rapport om det kritiska tillståndet för jordens biologiska mångfald med det skrämmande budskapet: En miljon arter riskerar utrotning.
Krävs drastiska åtgärder
Om inget drastiskt görs för att minska utsläppen av växthusgaser och stoppa artutrotningen riskerar vi mänsklighetens framtid, med minskad matproduktion, sämre tillgång till sötvatten, dränkta kustområden och värmeperioder med extrem hetta och annat extremväder.
Förödande bränder observeras allt oftare i exempelvis Amazonas, Indonesien, Ryssland, USA och Arktis. Förutom faran för de livsmiljöer som förstörs och de människor som drabbas, bidrar de till att utsläppen av växthusgaser ökar. Arktis är också extra känsligt då det finns mer kol lagrat i permafrosten, än allt kol i luften. Därför är det avgörande att permafrosten inte tinar. Klimatförändringarna i vissa delar i Arktis sker nu mer än dubbelt så snabbt jämfört med för tio år sedan.
SROCC-rapporten visar med all sannolikhet att avsmältningen från glaciärer och inlandsisar är den främsta orsaken till havsnivåhöjningen. Når vi en temperaturökning på två grader kan havsnivåhöjningen slå ut många av världens kustnära städer och driva hundratals miljoner människor, många fler än som är på flykt i dag, från sina hem.
I Antarktis upptäckes nyligen ett hål inne i Thwaitesglaciären, som är 300 meter djupt och lika stort som Manhattan. Om den och omliggande glaciärer försvinner ökar havsnivån med tre meter.
Flera arter i riskzonen
I Arktis öppnas ett nytt hav upp när havsisen smälter bort i allt högre takt. Investerare och politiska makthavare har fått upp ögonen för detta geopolitiskt känsliga område där klimatkrisen ses som möjligheter inom sjöfart, fiske, nya gruvor och exploatering av olja och gas. Här finns ett stort behov av regler för att denna ”guldrush” inte ska drabba växter, djur och de urfolk som lever här.
Valrosshonorna i Stilla Havet kämpar för att deras ungar ska överleva när det inte finns havsis att vila på, de går iland och många trampas ihjäl av artfränder. En halv miljon ungar av arten Grönlandssäl drunknar och fryser ihjäl varje år då de ramlar ned i det iskalla havet när havsisen bryter upp tidigare på året.
Niila Inga, renägare från Laevas sameby sammanfattar klimatförändringarna enligt följande: ”renarna får svårare att finna föda och överleva när snö- och isförhållandena ändras”. Klimatförändringarna förändrar spelrummet här och nu.
Regeringen måste agera nu
Vi kan inte förhindra en dramatisk förändring i Arktis de kommande 30 åren. Men vi kan påverka vad som kommer att ske efter 2050. Sveriges regering kan göra mycket mer:
- Öka takten i det nationella klimatarbetet och uppfyll klimatlagen. Regeringen med stöd av riksdagen behöver se till att Sverige levererar på Parisavtalets mål. Närmast genom att leverera en klimathandlingsplan enligt den nya klimatlagen, med åtgärder som snabbt minskar Sveriges utsläpp, så att vi når och helst överträffar netto-nollmålet till 2045.
- Fortsätt att investera mer i nationella klimatåtgärder och till internationell klimatfinansiering. Genom att ta fram de lösningar som resten av världen behöver, kan vi bidra till utsläppsminskningar utöver de vi gör på hemmaplan. Här är insatser inom transportsektorn och den tunga industrin viktiga. Sverige bör även stödja omställningen i resten av världen, särskilt de som har sämre ekonomiska förutsättningar. Regeringen meddelade glädjande i dagarna att de dubblerar Sveriges bidrag till FN:s gröna klimatfond.
- Restaurera natur. Att restaurera natur hjälper både den biologiska mångfalden och klimatet. Cirka 20 procent av de årliga svenska klimatutsläppen, kommer från dränerade våtmarker. Man skulle med små insatser kunna återskapa många av Sveriges våtmarker, och därmed minska klimatutsläppen och samtidigt säkra grundvatten, minska övergödning och gynna biologisk mångfald.
- Ta en ännu mer aktiv roll i EU för en tuffare klimatpolitik och gör åtaganden för den biologiska mångfalden. Sverige ska fortsätta ha en pådrivande roll för att EU ska sätta ett netto-nollmål till 2050 och snabbt minska utsläppen genom en utfasning av fossila bränslen och införande av förnybara energislag samt göra en kraftfull energieffektivisering.
- Ta täten inför nästa års globala miljöbeslut. WWF vill se ett kraftfullt nytt ramverk med mål för biologisk mångfald inom konventionen för biologisk mångfald, stärkta åtaganden för naturbaserade lösningar i de uppdaterade klimatplanerna som ska lämnas till klimatkonventionen och ett nytt avtal för haven bortom nationell jurisdiktion.
Jorden förlorar sin kryosfär och Arktis är ground zero för planetens klimatkris.
Vi står vid ett vägskäl: Vi kan välja en hållbar väg mot en global uppvärmning på max 1,5 grader, eller vår nuvarande, ohållbara mot tre grader.
Håkan Wirtén, generalsekreterare WWF
Tom Arnbom, expert Arktis och hav, WWF
