DEBATT. FN:s och EU:s målsättning är att skydda 10 procent av havet till 2020 och Sverige har uppnått målet med god marginal (13,6 procent). Men ett effektivt skydd kräver också reglering och kontroll av verksamheter som kan skada den marina miljön eller innebära ohållbar exploatering av havets resurser. Idag saknar många skyddade områden effektiva förvaltningsplaner, och kontrollen är bristfällig.
Publicerad på GP Debatt
Ekot gick i förra veckan ut med nyheten att minst 100 fall av olovlig trålning bara det senaste halvåret kan ha förekommit i några av Sveriges mest känsliga och skyddsvärda havsområden – Kosterhavets nationalpark, Väderöfjorden och Bratten. Detta motsvarar mer än ett fall av olovlig trålning varannan dag, i områden som hyser sällsynta hotade arter och därtill Sveriges enda korallrev.
Att inget tillstånd dragits in de senaste åren är oroväckande med tanke på det stora antalet misstänkta överträdelser det senaste halvåret. Havs- och vattenmyndigheten (HaV) kan inte säga hur många av de 100 fallen som inneburit faktisk trålning. Att det råder så stora osäkerheter kring omfattningen av överträdelser är mycket allvarligt och pekar på stora brister i kontroll och uppföljning av fisket. Bara misstanken om brott ska föranleda ansvarig tillsynsmyndighet, i det här fallet HaV, att anmäla ärendet till åklagare, vilket gör det uppseendeväckande att anmälningar nu kan ha uteblivit.
Fisket har en särställning inom marina skyddade områden som är värd att observera och uppmärksamma. Till skillnad från annan marin verksamhet som kan påverka miljön negativt så sker ingen tillståndsprövning av fisket. Vi kräver att HaV tar sitt ansvar på fullaste allvar för att minska fiskets negativa påverkan i våra mest skyddsvärda områden. För att skyddet inom alla svenska skyddade områden ska få effekt vill vi se att:
1) Kommersiellt fiske i skyddade områden tillståndsprövas enligt miljölagstiftningen för att säkerställa att fisket inte har negativa effekter på bevarandevärden, likt annan marin verksamhet.
2) Striktare kontroll införs i form av kameraövervakning på båtarna för att komplettera fjärrövervakningen och på så sätt bekräfta potentiella överträdelser.
3) Möjligheterna till striktare sanktioner vid överträdelser utreds.
4) Större skyddade områden med fiske- och bottentrålningsförbud etableras, med väl tilltagna buffertzoner för att minska oavsiktlig negativ inverkan på särskilt känsliga miljöer.
Karin Lexén, Generalsekreterare Naturskyddsföreningen
Håkan Wirtén, Generalsekreterare Världsnaturfonden WWF
