Många konsumenter förstår inte att det kan gå cirka 18 kycklingar på en kvadratmeter i den konventionella svenska produktionen. Vi undrar om det är såhär vi vill ha det, skriver företrädare för WWF i en replik.
Debattartikel publicerad 10 december 2021 i SvD.
Fyra forskare från SLU ifrågasätter på SvD Debatt 3/12 WWF:s bedömningar i den uppdaterade Köttguiden. Vi vill bemöta deras påståenden. För det första kan vi konstatera att vi är överens om att det behövs mer oberoende forskning om djurvälfärden i den svenska kycklingproduktionen.
Att det inte finns sådan aktuell forskning är allvarligt. Vi har i vårt arbete använt den senaste data som finns och det är många år sedan oberoende forskningsresultat togs fram gällande djurvälfärden. Sådan information skulle vara till hjälp för alla aktörer, inte bara för Världsnaturfonden WWF, i arbetet för ett mer hållbart livsmedelssystem.
Vad gäller djurvälfärd så tar Köttguiden hänsyn till tre områden i bedömningen: frånvaro av smärta, stallmiljö och skötsel, samt utevistelse. WWF har, på forskarnas inrådan, inkluderat krav på mer långsamväxande raser i guiden för att minska risken för smärta hos kycklingarna. De snabbväxande kycklingraserna får ofta problem med sina leder och får svårt att gå och får därför ett sämre betyg för djurvälfärd. SLU-forskarna i SvD konstaterar liksom vi att det finns problem med djurvälfärden kopplat till snabbväxande raser och att detta inte studerats i Sverige. De refererar till dansk forskning i närtid som visar att benproblemen vi lyfter fram fortfarande finns kvar men att skötsel och utfodring har förbättrat situationen. Detta välkomnar vi, men det behöver bli ännu bättre.
Vi tycker, som många med oss, att djurens välfärd är viktig och att jakten på billigt kött, som dagens produktion faktiskt innebär, skapar problem. Vi vill gärna se mer oberoende forskning och tar gärna till oss resultat av sådan forskning.
För det andra vill vi bemöta forskarnas oro för att konsumenter framöver kommer att välja billigare importerad kyckling i stället för svensk, nu när WWF ger den konventionella svenska kycklingen rött ljus i den sammanlagda bedömningen. Det här tror vi är fel tänkt. I dagligvaruhandeln, där de flesta vardagliga beslut om matval fattas, finns framför allt svensk kyckling och det är endast i undantagsfall man hittar billig importkyckling. Det är i stället hos lunchrestauranger, snabbmatställen och skolmatsalar vi finner den billigare importkycklingen och vi är överens med forskarna om att denna kyckling bör undvikas. Köttguiden visar också att svensk kyckling får bättre bedömning på flera punkter än den importerade. Det gäller för biodiversitet och i flera fall även antibiotika eftersom vi ger svensk kyckling grönt ljus för ansvarsfull antibiotikaanvändning. Intresserade konsumenter och de som jobbar med mat kan lätt se att svensk kyckling är bättre än importen genom att kolla i Köttguiden. Vi välkomnar initiativ där matansvariga i kommuner med flera kan sprida denna information till personal i restauranger, snabbmatställen och skolmatsalar.
För det tredje vill vi bemöta forskarnas synpunkt om att djurvälfärden är bättre i svensk kycklingproduktion. Det är sant att det finns branschregler som ger lägre antal kycklingar per kvadratmeter än vad EU-lagstiftningen tillåter. Men det finns flera länder som går längre än Sverige i praktiken. Det visar inte minst en rapport från EU-kommissionen från 2017. Vi tror att många konsumenter inte förstår att det kan gå cirka 18 kycklingar på en kvadratmeter i den konventionella svenska produktionen och undrar om det är såhär vi vill ha det. Det är intressant att det samtidigt finns svensk produktion av kyckling som bygger på mervärden i form av certifierat lägre klimatpåverkan samt ökad biologisk mångfald, och där producenten även använder mer långsamväxande kycklingraser. Detta blir en avsevärt dyrare kyckling, men det visar att det ju går att producera med mervärden och att få medvetna köpare intresserade av att köpa den.
För det fjärde, gällande uttalandet att klimatpåverkan kommer att öka om djuren växer mer långsamt, vill vi återigen lyfta att det blir fel om man adresserar en hållbarhetsaspekt i taget. När svensk kyckling lyfts fram som ett klimatsmart alternativ får det inte ske på djurens bekostnad likaväl som att jakten på billigt kött till middag inte heller får gå ut över kycklingarnas välfärd. De konsumenter som kan måste tillsammans vara beredda att betala mer för produkter som producerats med mervärden som en god djurvälfärd och hög hållbarhetsprestanda. Söker man billig, klimatsmart mat så är det väldigt lätt idag att bredda registret och äta mer vego i vardagen, något som vi förstås tycker är bra.
Slutligen skriver forskarna så här: För att kunna hävda sina mervärden krävs att kycklingbranschen ökar sin öppenhet mot konsumenter, myndigheter och forskare. Vi kunde inte säga det bättre själva. En uppfödning som bygger på forskning, tydliga mervärden och transparens ser vi som vägen mot en mer hållbar framtid.
Gustaf Lind
generalsekreterare WWF
Anna Richert
senior matexpert WWF
