Vårt syfte med rapporten "Att se skogen och inte bara träden" är att påverka beslutsfattarna att ta fram en ny skogspolitik där ekosystemen sätter ramarna för hur vi ska behandla skogen, skriver Peter Robertnz, WWF.
Repliken publicerad i Land o Skogsbruk 19 mars. Läs här.
Skogsägaren Alexander Nilson har läst WWFs skogsrapport ” Att se skogen och inte bara träden” från i september 2020, vilket gläder oss. Vi medger att det är lätt att gå vilse i statistik men Nilson drar slutsatser som är tagna ur sitt sammanhang. Han använder statistik precis på det sätt som vi kritiserar i rapporten, nämligen utan att relatera till behovet av att bevara den biologiska mångfalden.
Som de flesta vet ger procentuella förändringar från låga nivåer höga siffror. Så fungerar matematiken. Det är därför inte konstigt att en ökning av död ved i skogen från 5,8 – 8,4 kubikmeter per hektar mellan åren 1996-2017 ger en hög procentuell förändring. Det som inte ryms i procentsatsen är att både utgångsläget och nuläget är långt under vad vetenskapen menar krävs för många arter. Nilson bortser också från att ökningen till stor del kan härledas till stormskador och inte ökad hänsyn från skogsbruket, att död tallved endast har ökat med ynka 0,3 kubikmeter per hektar och att i norra Norrland minskade den döda veden med 0,3 kubikmeter under samma period. Som jämförelse kan nämnas att mängden död ved i boreala naturskogar ligger på cirka 60 – 120 kubikmeter per hektar.
På samma sätt använder Nilson siffrorna om gammal skog och hävdar att vi ska vara nöjda med den ökning om 73 procent som skett. Det är positivt att arealen skog som är äldre än 120 år respektive 140 år har ökat, men samtidigt har arealen brukad skog mellan 80 – 140 år i Norrland minskat med 1,8 miljoner hektar (-42 procent), vilket för Norrlands del faktiskt gett en nettoförlust på 1,4 miljoner hektar inräknat ökningen av träd äldre än 140 år. Vi står alltså inför alltmer polariserade skogslandskap med mycket ojämn åldersfördelning. Ålder på skog och träd bör också sättas i relation till att en gran kan bli uppemot 300 år och en tall 700 år, vilket var vanligare i skogslandskapen innan starten av det mer industrialiserat skogsbruk.
Nilson har rätt i att många inlägg är ”mer baserade på känslor än fakta”. Vår rapport är därför i huvudsak baserad på underlag från våra myndigheter och forskning som inte är finansierad av parter som har ett ekonomiskt intresse av att öka utkomsten från skogen. Vi känner oss därför trygga med att föra fram det vi gör.
Om skogsägarna förhöll sig till de förslag som vi lägger fram skulle diskussionen bli mer givande. Exempelvis att skogsägarnas frivilliga avsättningar och övrigt naturvårdsarbete behöver synliggöras, att kunskap om biologisk mångfald och naturvård måste stärkas inom skogsbruket och att skogsbruket bör anpassas till de naturgivna förutsättningarna för att bland annat kunna möta klimatförändringen.
Vårt syfte med rapporten är att påverka våra beslutsfattare att ta fram en ny skogspolitik där ekosystemen sätter ramarna för hur vi ska behandla våra skogar. Vi är övertygade om att det är det långsiktigt rätta för att stärka den biologiska mångfalden och skapandet av ett mer långsiktigt hållbart och resilient skogsbruk.
Peter Roberntz,
senior rådgivare svensk skog, WWF och skogsägare
