Grönfläckig padda
Ett av våra mest hotade ryggradsdjur
Tillstånd i världen
- VU
Sårbar (Vulnerable)
En art är Sårbar när bästa tillgängliga data indikerar att den uppfyller något av kriterierna A–E för Sårbar och att den därmed bedöms löpa hög risk att dö ut i vilt tillstånd.
Okänt antal
Källa: Artdatabanken
-
Vetenskapligt namn
Grönfläckig padda, Bufo viridis
Den grönfläckiga paddan, (Bufo viridis), är ett groddjur som inte har något emot salta miljöer.
I Sverige är den en riktig strandälskare och lever i kustnära miljöer med många soltimmar. Favoritplatserna är små grunda vattensamlingar med hög vattentemperatur, t ex hällekar på klippkuster, strandängar, sanka åmynningar och faktiskt också vissa människoskapade miljöer, som vattensamlingar i botten på grustag och kalkbrott.
Den grönfläckiga paddan har huvudsakligen en östlig och sydlig utbredning, ner till Nordafrika och bort till Centralasien, där den lever i sandiga, gärna stäppartade miljöer med grunda dammar och vattensamlingar.
Idag finns den grönfläckiga paddan endast i Skåne och Blekinge.
Den grönfläckiga paddan har sakta minskat i Sverige under hela 1900-talet men de senaste åren har minskningen gått dramatiskt och arten finns nu bara kvar på ett fåtal av femtio tidigare yngelplatser. Av dessa är det bara två som har ett större antal djur, de övriga endast ett tiotal exemplar vardera. Det har till och med hänt att folk har plockat med sig paddor hem. Den grönfläckiga paddan är därmed ett av våra mest hotade ryggradsdjur!
Dess minskning har flera orsaker. Dels har dess miljöer ofta förstörts av människan, strandängar har bebyggts, vuxit igen, plöjts upp, planterats med skog eller torrlagts. Små dammar har fyllts med tegel och sten för kräftodling, fyllts igen helt eller dikats bort. I jordbruksområden har lekdammar förgiftats genom konstgödning och giftanvändning. Grundvattnet har sjunkit på flera platser och lekdammarna har därmed torrlagts under sommaren.
Även de allt vanligare milda vintrarna ställer till det för paddan som går i ide under årets kallast månader. Om det är en regnig och blöt vinter bildas mycket is i stället för snö vilket gör att de dels går miste om ett skyddande och isolerande snötäcke, samtidigt som deras jordhålor kan fyllas på med smält- och regnvatten. När vattnet fryser till is, fryser paddorna ihjäl. De fryser alltså ihjäl, fastän vintern är mild. Läs mer om hur de varm vintrarna påverkar våra vilda djur här.
Om vi ska kunna ha kvar den grönfläckiga paddan i vår fauna måste vi:
- se till att dess återstående yngelplatser skyddas och att lekdammarnas vattennivåer och vattenkvalitet garanteras.
- fortsätta de avelsförsök som inletts – med bidrag från bland andra WWF med odling av yngel för återinplantering på nuvarande och tidigare kända yngelplatser.
- skapa nya och restaurera äldre lekdammar på en rad platser där arten funnits under 1900-talet. Detta i nära samarbete med markägare, kommunala förvaltningar och lokala företag.
Att ha en fast stam grönfläckiga paddor i kommunen borde vara en stolthet, en fjäder i hatten, för varje Sydsvensk kustkommun!
Fakta om den grönfläckiga paddan
Vad äter en grönfläckig padda?
På menyn står olika insekter (den äter samma mat som den vanliga paddan). Som grodyngel är den som alla groddjur knuten till vatten, där den äter alger och smådjur.
Hur låter den grönfläckiga paddans läte?
När paddorna leker i april/maj sjunger hanarna med ett ljust knorrande eller drillande läte som har en lite sorgsen klang. Sången påminner lite om storspovens sång, för den som har hört det
RÄDDA NATUREN!
Igelkotten, skogsharen och björktrasten… Antalet rödlistade arter ökar. Idag är 4 746 arter i Sverige rödlistade och för nästan hälften av dem är läget så allvarligt att de klassas som hotade. Vårt arbete är viktigare än någonsin.
