Gå till huvudinnehållet
Merlangius merlangus_mer vitt

Vitling, sydlig blåvitling

Merlangius merlangus, Micromesistius poutassou

Vitlingen tillhör familjen torskfiskar och bär likt sina kusiner den karakteristiska skäggtömmen.

Vitling är en utpräglad rovfisk som lever i stim. Vitlingen har en genomsnittslängd på 40–70 cm. Den trivs bäst på ler-, sand- och grusbottnar på 30–100 meters djup. Dess föda består främst av räkor, krabbor, mollusker, småfisk, havsborstmaskar och bläckfisk.

Blåvitling finns både som en sydlig och en nordlig art. Arten är en stimfisk som lever pelagiskt på djup mellan 70 och 800 m. Blåvitlingen förekommer längs hela Atlantkusten. I svenska vatten förekommer arten i Skagerrak och norra Kattegatt. Den sydamerikanska populationen är vanligast vid omkring 200 m, medan den nyazeeländska vanligen håller sig på omkring 500 m. Fisken vandrar in till kontinentalsockeln på sommaren, för att dra sig ut mot dess sluttningar under vintern. Varma somrar kan den dra sig söderöver till norra Antarktis.

Förekomst

Vitling är vanlig i nordöstra Atlanten och Västerhavet men förekommer även i sydvästra Östersjön. Sydlig blåvitling finns kring södra Sydamerika samt södra Nya Zeeland.

Fångstmetoder

Den fångas främst med trål.

WWFs råd

Bra val

  • Fiskad med flyttrål eller ringnot i Nordostatlanten (M. poutassou)
  • Fiskad med handlina eller spö i Nordostatlanten (M. merlangus)

Var försiktig

  • Fiskad med skotska snurrevadar i Nordsjön och östra Engelska kanalen (Merlangius merlangus)

Låt bli

  • Fiskad med bottentrål, långrev eller garn i Nordostatlanten

Dela gärna:

Senast ändrad 28/09/23

Stäng sök

Har du frågor?

Besök Frågor och svar om du har några frågor.

För press

Besök vårt pressrum där du hittar pressmeddelanden, debattartiklar, rapporter, pressbilder samt WWFs talespersoner.

Telefon pressjour: 08-54657500
E-mail: press@wwf.se