Gå till huvudinnehållet
Skogsbrand i Blue Mountains, nära Sydney
Arter

Efter bränderna: Så ska koalorna bli dubbelt så många

wwf-magasin-01-2023-koala

Australien

WWF storsatsar för att återskapa landets unika natur

Nr 1 2023

En stillsam eukalyptusmumsare, oemotståndligt gullig – koalan är förmodligen ett av världens mest kända och älskade djur. Men skogsskövling och bränder hotar den australiska nationalsymbolen. Nu kämpar WWF för att antalet koalor ska fördubblas till 2050.

TEXT: ROLAND JOHANSSON

Den liknar ett gosedjur, med sin kompakta kropp, sitt stora runda huvud och sina håriga öron. Den är den kanske främsta symbolen för Australiens natur och djurliv.

Ändå var den nära att utrotas redan för 100 år sedan – och är nu åter hotad. De enorma bränderna som härjade östra Australien för drygt två år sedan, under den australiska sommaren 2019-2020, drabbade koalorna hårt. Men bränder är inte koalornas enda problem.

Skogarna i Australien domineras av olika arter av eukalyptusträd och koalan är helt anpassad för att utnyttja dessa till fullo. Den lever nästan hela livet i träden, födan består nästan uteslutande av eukalyptusblad. Där förhållandena är gynnsamma, alltså där det finns eukalyptusskogar, kan koalor uppnå mycket höga tätheter. I skogarna längs bergsryggen Strathbogie i delstaten Victoria i södra Australien har man beräknat att det finns 800 koalor per kvadratkilometer!

Eukalyptusblad är en extremt näringsfattig och fiberhaltig diet. För klara av att smälta bladen har koalan den proportionellt rymligaste blindtarmen av alla däggdjur. Men det minimala näringsvärdet gör att ämnesomsättningen är mycket långsam, vilket i sin tur gör att koalor kräver mycket sömn, cirka 20 timmar per dygn. Resten av tiden går i huvudsak åt till att tugga i sig eukalyptusblad. En annan effekt av den torftiga dieten är att koalan har en av de minsta hjärnorna, proportionellt sett, bland däggdjuren – dess vikt är bara runt 19 gram.

Innebär det att de är tröga och korkade? De kan ge ett sådant intryck när de mumsar i sig eukalyptusblad i jämn takt med halvslutna ögon, ungefär som om de vore drogade. Men man måste komma ihåg att det inte nödvändigtvis är någon fördel att ha en stor hjärna, fast vi människor gärna vill tro det. Stora hjärnor är extremt energikrävande, koalorna slipper den kostnaden.

Skogsbrand i Blue Mountains, nära Sydney

Eukalyptusträden exploderade i hettan när skogsbränderna rasade. Bild från Blue Mountains, nära Sydney.

En man står framför de rykande resterna av sitt hus i Cobargo, New South Wales

Philippe Ravenel framför de rykande resterna av hans hus i Cobargo, New South Wales. Bilden togs i januari 2020.

Koalorna, som är pungdjur precis som kängururna, slipper dessutom en annan krävande insats – de behöver inte släpa runt på en fullgången unge i livmodern i flera månader. Som alla pungdjur saknar de äkta moderkaka och föder i stället mycket små, ofullgångna ungar som nästan liknar larver. Koalaungen kommer till världen efter en dräktighet på cirka 35 dagar – lång tid för att vara ett pungdjur – och är då bara två centimeter lång och väger 0,36 gram. Den föds med andra ord medan den fortfarande bara är ett embryo. Därefter fortsätter utvecklingen i mammans pung, där den sitter fästad vid en av hennes bröstvårtor.
Efter ungefär sex månader flyttar den ut ur pungen och upp på mammans rygg, där den stannar tills den är helt avvand, vilket kan ta ytterligare ett halvår.

Koalor lever ensamma, bortsett från honor med ungar. De håller sig inom ett bestämt hemområde som omfattar ett antal favoritträd och där stannar de i allmänhet i flera år. Hemområdena överlappar sällan varandra, och en koala som klättrar upp i någon annan koalas träd kan räkna med att bli attackerad av den rättmätige innehavaren. Sådana attacker är mycket våldsamma och inkräktarna får ibland utstå svåra bett – deras framtänder är både långa och vassa. Koalor kan, sitt gulliga utseende till trots, även bita omisstänksamma människor som plockar upp dem i famnen.

Så sent som på slutet av 1800-talet fanns det miljontals koalor i Australien. Men då upptäckte de nyinflyttade européerna att koalornas pälsar var både varma och vattentäta. Jakten antog enorma proportioner, mellan 1888 och 1927 dödades runt åtta miljoner koalor. År 1924 exporterades två miljoner skinn till Europa och Nordamerika. Samma år utrotades koalorna i delstaten South Australia, och näst intill utplånades i delstaterna Victoria och New South Wales. Fortfarande fanns en stor population kvar i Queensland. Efter påtryckningar från jägarorganisationer släppte delstatsregeringen jakten fri också där 1927. Resultatet blev att ytterligare 600 000 skinn exporterades.

Australien hamnade i vanrykte världen över och politikerna tog slutligen sitt förnuft till fånga – jakten förbjöds och massakern stoppades för gott. Då fanns bara några få tusen djur kvar i landet.

Koalor har gått från livskraftiga till sårbara till starkt hotade på ett årtionde. Det är en chockerande snabb utförsbacke

Stuart Blanche

Bevarandexpert, WWF Australien

Olika skyddsåtgärder, bland annat fridlysning av livsmiljöer i nya nationalparker och reservat, samt återinförande i områden där de försvunnit, gjorde att koalorna så småningom återhämtade sig.
Då kom nästa kris – avverkningen av Australiens skogar tog fart, enorma arealer skog har huggits ner för produktion av träflis – som i hög utsträckning exporterats till pappersbruk i Japan. Betesdrift, jordbruk, vägbyggen och vanligt skogsbruk har också ödelagt stora områden. Analyser visar att uppemot två tredjedelar (63 procent) av koalornas ursprungliga livsmiljöer har förstörts.
Koalorna minskade i antal, en långsam nedgång som har fortgått sedan 1970-talet.

2016 uppskattade australiska forskare att det fanns cirka 330 000 koalor i landet, varav lite drygt hälften, 182 000, i Victoria, och ytterligare en fjärdedel, 78 000, i Queensland. Forskarna konstaterade också att stammen sannolikt minskat med nästan 30 procent sedan 1990. Läget bedömdes som värst i New South Wales – där kan koalan vara utdöd inom 30 år, om inte trenden snart bryts.

Koala med brännskador på nos

Denna koala döptes till Flash av sina vårdare. Flash hittades med brännskador på nos och tassar i december 2019, New South Wales.

Grå känguruhona med unge i sönderbränd skog

De överlevde – en grå känguruhona med unge i den sönderbrända skogen vid Mallacoota, Victoria, januari 2020.

Brinnande skog i Bowraville, New South Wales

Skogen brinner i Bowraville, New South Wales, november 2019.

Sommaren 2019-2020 drabbades Australien alltså av de värsta bränderna någonsin – enorma skogsbränder böljade fram över östra Australien i månader. Över trettio människor omkom, mer än 3 000 hem förstördes och konsekvenserna för Australiens unika djurliv var katastrofala. En yta motsvarande nästan en tredjedel av hela Sverige brann, med en enorm ödeläggelse som följd. 143 miljoner däggdjur, 2,46 miljarder reptiler, 181 miljoner fåglar, och 51 miljoner grodor påverkades av bränderna. Enligt forskares beräkningar fanns drygt 60 000 koalor i de områden som brann. Hur många som dog är det ingen som vet – men eftersom koalor inte är särskilt lättrörliga kan man befara att en stor andel omkom i lågorna. De svartbrända skogslandskapen med förkolnade trädstumpar och döda och skadade koalor chockade människor över hela världen. Heroiska insatser gjordes för att rädda skadade koalor och andra vilda djur, flera hundra brännskadade koalor vårdades, bland annat med stöd från svenska WWF-supportrar (se ruta här intill).

Hur stor koalastammen är idag, tre år efter bränderna, är oklart. De största förlusterna drabbade den delstat där koalorna redan innan var som mest utsatta. Cirka 7 800 koalor, eller 21 procent av hela delstatspopulationen i New South Wales, kan ha dött i eldhavet.

För ett drygt år sedan uppgraderades koalorna på hotlistan, från sårbara till starkt hotade, i delstaterna Queensland och New South Wales. En sorglig markering av koalornas utsatthet, men något som WWF Australien kämpat för. Genom att koalornas hotstatus höjts lösgörs också mer resurser till deras bevarande. Regeringen har nu anslagit motsvarande över en halv miljard kronor för att långsiktigt skydda koalorna.

Samtidigt storsatsar WWF Australien med ”Koalas forever”, ett jätteprogram där målet är att fördubbla antalet koalor i östra Australien till 2050.  Det handlar om allt från att kartlägga var koalorna finns och hur de är besläktade till att finansiera nya djursjukhus, stoppa skogsskövling och hejda klimatförändringarna. Insatser som inte bara hjälper de älskade koalorna utan också räddar livet på hundratals andra, mindre kända, men lika unika arter.

KÄLLOR: Walker´s Mammals of the World, IUCN, WWF Australia, Australian Federal Government, New Scientist, San Diego Zoo Wildlife Alliance Library, Diversity and Distributions.

Läs mer här

wwf.org.au/what-we-do/bushfires
wwf.org.au/what-we-do/regenerate-australia

Viltvårdare med koalahona och unge

Fri igen – en koalahona och hennes unge släpps ut av viltvårdaren Emily Cordy, efter att ha fått vård för sina brända tassar. Eftersom koalornas hemområde brunnit ner släpptes de i en annan skog, som klarat sig undan bränderna.

Dr Kita Ashman håller i en koala

Dr Kita Ashman, expert på hotade arter och klimatförändringar, WWF Australien, samlar prover från koalor. Målet är att förstå om vissa populationer har gener som bättre klarar klimatförändringar. Isåfall kan spridning av sådana individer vara en väg att stärka koalabeståndet.

Australiens unika djurliv

Bland ryggradsdjuren är 83 procent av däggdjuren, 89 procent av reptilerna, 93 procent av groddjuren och cirka 50 procent av fåglarna endemiska för Australien, det vill säga finns ingen annanstans. Det är en långt högre grad av endemism än på någon annan kontinent.

Sårbarheten finns det siffror på. Av de 273 arterna av endemiska landlevande däggdjur har 30 (11 procent) dött ut på grund av mänsklig påverkan de senaste 200 åren. Ytterligare 21 procent av arterna är hotade. Detta är långt värre siffror än för något annat område av motsvarande storlek i världen.

Orsakerna är flera, men i första hand två. Den ena är införsel av främmande, invasiva rovdjur, främst rödrävar och katter. Forskare bedömer att merparten av de utdöda arterna utplånades av rävarna och katterna när dessa infördes och började sprida sig på 1800-talet.

Den andra huvudorsaken är brand. Bränder är ett naturligt fenomen i Australien, men klimatförändringarna med extremt heta somrar och intensiv torka har på senare år bäddat för katastrofala jättebränder som hotar både människor och djur.

Stäng sök

Har du frågor?

Besök Frågor och svar om du har några frågor.

För press

Besök vårt pressrum där du hittar pressmeddelanden, debattartiklar, rapporter, pressbilder samt WWFs talespersoner.

Telefon pressjour: 08-54657500
E-mail: press@wwf.se