När Himalaya smälter

TEXT OCH FOTO: TROY ENEKVIST

Ett brunt moln av damm och sand virvlar upp mot den klara himlen när en lastbil stjälper stora kubformade cementblock längs Padmaflodens strandkant utanför staden Naria. Tjugoårige Shalin Alam står några meter bort med bara flip-flop-sandaler på fötterna. Tillsammans med tre andra lyfter han upp ett av cementblocken.

– Vi jobbar 12 timmar om dagen, från sex på morgonen till sex på kvällen, varje dag, säger han.

Shalin Alam har jobbat i tre år med att bygga en skyddsvall längs Padmafloden. Han kommer från norra Bangladesh, nära floden Tista, en av många floder med ursprung i Himalaya, som flyter samman på sin väg genom Bangladesh. Padmafloden vid Naria består förutom av Tista, även av Ganges och Brahmaputra.

Beslutet att bygga skyddsvallen längs floden togs för ett par år sedan, efter att stora delar av staden försvunnit till följd av erosion. Under några få år spolades flera av stadens distrikt bort.

Erosionen drivs av allt större vattenmängder i floden, som i sin tur beror på bland annat snabbare glaciärsmältningar samt kraftigare och mer frekventa regn. Samtliga fenomen kan kopplas till klimatförändringarna – och riskerar att bli allt värre.

En bit bort längs floden hoppar en man i land från sin båt. Med en stor fisk i handen springer han upp för den betongklädda vallen. Där uppe ligger en av Narias fiskmarknader där fiskarna säljer sin fångst

– Åtta gånger har jag förlorat mitt hem, säger Abedin Dhali, och pekar ut mot floden.

– Där ute låg mitt första hus. Det var min fars land, säger han och berättar hur han nu tvingats ta stora lån för att köpa ny mark.

Nästan alla här har liknande berättelser om hur de blivit av med allt de ägde.  En bit bort, i en blåmålad restaurang, står Nunuj Jaman och häller upp mat från en aluminiumkastrull. Han har förlorat sin restaurang 80 (!) gånger och har hela tiden tvingats flytta i takt med flodens utbredning.

– Restaurangen måste vara nära floden. Det är här alla fiskare och fiskhandlare är, säger han.

Förutom restaurangen har Nunuj Jaman förlorat sitt hem fyra gånger. Efter den senaste gången bestämde han sig för att flytta långt bort från floden.

– Nästan alla mina vänner har flyttat. Vissa utomlands till Dubai, Maldiverna, Saudiarabien och Italien, andra till Dhaka eller Shariatpur, säger Nunuj Jaman och berättar att de jobbar i restauranger, affärer eller som byggnadsarbetare.

Mellan 2008 och 2021 har 15,5 miljoner tvingats på internflykt till följd av olika klimat- och väderrelaterade händelser

I hela Bangladesh försvinner årligen tusentals hektar mark till följd av erosion och mellan 2008 och 2021 har 15,5 miljoner tvingats på internflykt till följd av olika klimat- och väderrelaterade händelser, enligt Internal Displacement Monitoring Centre (IDMC).
Men även migrationen utomlands är stor. Bangladeshier är en av de vanligaste nationaliteter på den livsfarliga färden med migrantbåtar över Medelhavet.

Klimatförändringarna tvingar också ihop människor och vilda djur. I sydvästra Bangladesh brer världens största mangroveskogar ut sig, de magnifika Sundarbans, som Bangladesh delar med Indien. I denna ständigt blötlagda vildmark är djurlivet magnifikt. Här finns också tiger – Sundarbans är ett av få områden där antalet tigrar inte minskar.

Men Sundarbans omges av ett extremt tättbefolkat delta, som snabbt äts upp av allt värre översvämningar. Förr odlade många här ris och frukt, men det går inte längre när saltvattnet fyller åkrarna. Enda alternativet för att överleva är Sundarbans, där fiske och jakt på honung ger möjligheter till försörjning. Men att ge sig in i mangroveskogens kanaler är att riskera livet.

– Jag var just bakom pappa när tigern anföll. Den tryckte mer honom under vattnet, berättar fiskaren Saiful, som fiskat med sin far sedan han var liten.

Saiful hittade en träpåk och fick in en hård träff på tigerns ben. Den sprang iväg, men Saifuls far blödde kraftigt från halsen och kunde inte resa sig. Saiful bar honom till båten.

– Pappa dog under vägen hem.

Saiful har slagits med tigrar ytterligare fyra gånger. Sju personer i hans fiskargrupp har dödats av tigrar, men Saiful återvänder ändå, gång på gång, in i Sundarbans.

–Vi måste in, vi har inget val. Vi måste fiska för att överleva, säger han.

Sju personer i hans fiskargrupp har dödats av tigrar, men Saiful återvänder ändå, gång på gång, in i Sundarbans

Trots det fruktansvärt höga pris han och många andra tvingats betala så vill han inte att tigrarna ska försvinna från Sundarbans.

– Om det inte fanns några tigrar i Sundarbans skulle folk kunna göra vad som helst med skogen. Tack vare tigrarna kan inte folk hugga ner träden som de vill. Tigrarna är bra för skogen.