I sydvästra Kenya konkurrerar boskapsskötande massajer, migrerande gnuer och industrijordbruk om utrymmet. Nu har 3 500 familjer tillsammans skapat ett naturvårdsområde som ger dem försörjning samtidigt som de vilda djuren skyddas.
Varje sensommar äger ett unikt skådespel rum i naturreservatet Masai Mara i sydvästra Kenya. Från Serengeti, på andra sidan gränsen mot Tanzania, rör sig över en miljon gnuer norrut tillsammans med hundratusentals zebror och antiloper. Efter några månader, när savannen är nedbetad, vänder djuren söderöver igen. I gräsätarnas närhet ruvar rovdjur som lejon, leoparder och geparder.
I århundraden har djuren gjort samma vandring på jakt efter det bete som följer i regnens spår. Men de stora mängderna djur kräver utrymme och ibland leder regnen dem bortom reservatens gränser.
Utanför Masai Mara lever massajerna, boskapsnomader som är beroende av betesmark för sin överlevnad. När reservatet bildades på 1960-talet var det här ett glest befolkat område. Men befolkningen har växt snabbt under de senaste decennierna och så även antalet tamdjur. Det har ökat konkurrensen om betet och också skapat fler konflikter mellan människor och rovdjur. Masai Maras livsnerv – den viktiga Mara-floden – lockar dessutom storskaliga industrijordbruk till området. Allt det här har lett till en drastisk minskning av antalet vilda djur.
29-årige Moses Sikona bor i Siana alldeles norr om Masai Mara. Han konstaterar att livet som boskapsskötare har blivit allt tuffare.
– Utrymmet är för litet för att föda alla våra djur och vi saknar alternativa inkomstmöjligheter.
I jakten på alternativ försörjning har en del familjer sålt sin mark till investerare som har anlagt majs- och veteodlingar. Men det har bara gett kortsiktig försörjning, samtidigt som stora landområden har hägnats in vilket hindrar gnuernas vandring.
Men de 3 500 familjerna i Siana har valt en annan väg för att hitta försörjning för sig och för kommande generationer. Inspirerade av liknande projekt som har rönt framgång på andra håll i Kenya har alla markägare gått samman och skapat ett ca 10 000 hektar stort naturvårdsområde tillsammans med lokala myndigheter och Världsnaturfonden WWF.
– För att vi ska kunna överleva som folk har vi kommit överens om att vår mark ska användas till att skydda de vilda djuren som kan locka turister och ge oss en inkomst.
Naturvårdsområdet hindrar också utförsäljning av marken, säger Moses Sikona.
Mot en avgift kommer han och de andra markägarna att låta ansvarsfulla turistföretagare bygga exklusiva stugor i området – pengar som delas mellan alla familjer. Samtidigt bildas en skyddande buffertzon intill reservatet som patrulleras av lokalbefolkningen och som gör det möjligt för de vilda djuren att fortsätta vandra.
Massajer som saknar boskap livnärde sig tidigare ofta som jägare. Att döda lejon var dessutom ett sätt för unga män att bevisa sin manlighet. Nu har situationen förändrats.
– Naturvårdsområdet har i stället skapat vänskap mellan människor och djur eftersom vi kan dra fördel av dem och eftersom ekoturismen växer snabbt ökar chanserna att få jobb, säger Moses Sikona.
När massajbyarna och turistföretagen inledde sitt kompanjonskap vid en symbolisk ceremoni var det första steget på ett samarbete som ger Moses Sikona och de andra familjerna större makt över sin egen framtid.
– I framtiden kan våra barn försörja sig genom naturvård och samtidigt skapa en bättre miljö och ett rikare djurliv.
– I framtiden kan våra barn försörja sig genom naturvård och samtidigt skapa en bättre miljö och ett rikare djurliv.
Moses Sikona Boskapsskötare
Kämpa med oss mot naturkrisen
På drygt 50 år har populationerna av vilda ryggradsdjur minskat med 69 procent i genomsnitt* och ofattbara 1 miljon arter är riskerar att försvinna**. Men det är inte för sent att ändra den negativa utvecklingen.
Stötta vårt arbete för en levande planet – bli Planetfadder!
*Visar undersökningar av 31 821 populationer hos 5 230 arter av vilda ryggradsdjur, mellan åren 1970 och 2018. Källa: Living Planet Report 2022. **Källa: IPBES Global Assessment on Biodiversity and Ecosystem Services, 2019
