Totalt 36 vargar kommer att få skjutas under 2024 års licensjakt, vilket är ungefär hälften av det antal som fick fällas förra året. Det förväntas hålla vargstammen på samma nivå eller möjligen ge en liten ökning. Men problemet med inavel inom vargstammen är fortfarande stort.
– Den svenska vargstammen härstammar till största delen från ett fåtal individer som levde i Sverige på 80-talet. Det gör att alla vargar i dag är väldigt nära besläktade, så mycket att ett syskonpar ofta får valpar. Hade detsamma gällt för hundar skulle det inte vara tillåtet att avla på dem på grund av inaveln, säger Benny Gäfvert, rovdjursexpert på Världsnaturfonden WWF.
Vid den senaste varginventeringen uppskattades den svenska populationen till cirka 450 individer, vilket överstiger den uppsatta referensnivån på 300 individer. Anledningen att Naturvårdsverket väljer att minska jakten i år har att göra med risken att stammen hamnar under referensnivån. Där räknas bland annat illegal jakt, sjukdomar och skyddsjakt.
– Vi ser att det finns en kontinuitet och tanke med de beslut som Naturvårdsverket fattar om vargen. Men de politiska och rättsliga processerna runt vargen skapar en stor osäkerhet och polarisering kring frågan. WWF ser med stor oro på regeringens uttalade ambitioner när det gäller vargen i Sverige, som skulle drabba både människan och naturen, säger Benny Gäfvert.
De utredningar som Naturvårdsverket jobbar med, på uppdrag av regeringen, har som mål att kraftigt minska antalet vargar. Riskerna med det är flera – bland annat att den dåliga genetiska statusen i vargstammen kan försämras ytterligare, vilket är en betydande risk för små populationer.
– Problemet med genetiken är akut och måste hanteras snabbt. I första hand bör det ske genom naturlig invandring från den finsk/ryska populationen och i andra hand genom att flytta vargar som vandrar in och som annars riskerar att fällas i skyddsjakt. Naturvårdsverket ser över möjligheterna just nu, men det går för långsamt. Det måste till snabba och starka åtgärder nu för att förstärka den genetiska statusen, säger Benny Gäfvert.
En hög grad av inavel kan leda till minskade kullstorlekar, medfödda defekter som bettfel, skelettdeformationer eller att hanvargar saknar en eller båda testiklarna. Det kan också leda till sämre motståndskraft mot sjukdomar.
WWF vill att rovdjuren i Sverige ska ha en gynnsam bevarandestatus, det vill säga att man säkerställer deras överlevnad på lång sikt. Om det ska vara möjligt måste konflikterna minska och en fördjupad dialog krävs mellan politiker, myndigheter och intresseorganisationer, både i Sverige och EU.
– Varg och andra rovdjur har viktiga roller i naturen. Rovdjur är viktiga för ekosystemen och den biologiska mångfalden, bland annat genom att reglera hur bytesdjuren rör sig och äter, säger Benny Gäfvert.
