Naturvårdsverket har utrett hur skyddade land- och sötvattensmiljöer ska rapporteras internationellt till Europeiska miljöbyrån (EEA) för att göra ländernas insatser mer jämförbara. WWF är positiv till översynen men tycker inte att alla naturvårdsavtal ska räknas in.
Vikten av att få jämförbar rapportering av skyddet i olika länder har förstärkts. Det är inte minst viktigt eftersom EUs 2030-strategi för biologisk mångfald har som mål att skydda 30 procent av naturen, inklusive 10 procent strikt skyddat. WWF tycker att Naturvårdsverket huvudsakligen landar i välavvägda bedömningar av vad som kan rapporteras enligt Internationella naturvårdsunionen, IUCN:s kriterier.
– Vi delar Naturvårdsverkets slutsats att strandskydd och skogliga impediment i dagsläget inte uppfyller IUCN:s kriterier för skydd. Inte heller frivilliga avsättningar kan rapporteras som OECM (andra områden av betydelse för att bevara natur), om de inte är geografiskt avgränsade, långsiktiga och är offentliggjorda, säger Emelie Nilsson, sakkunnig svensk naturvårdspolicy WWF.
WWF är däremot kritisk till Naturvårdsverkets slutsats att alla naturvårdsavtal ska rapporteras in.
–Det är tydligt att IUCNs krav på långsiktighet inte alltid uppfylls. Naturvårdsavtalen skyddar dessutom endast mot skadliga aktiviteter från markägaren men inte från kommunala eller statliga markanvändningsintressen, vilket är en stor brist, fortsätter Emelie Nilsson.
Detta problem kan förstärkas i och med att skogsutredningen och artskyddsutredningen har föreslagit att en större andel av skyddet ska bestå av naturvårdsavtal, och att det kan bli fler kortsiktiga avtal. Därför kan vägvalet ha betydelse för inrapporteringen av skydd framöver. Varken Finland eller Estland som har naturvårdsavtal har valt att rapportera dem.
Studien visar att Sverige redovisar mindre andel skyddade land- och sötvattensmiljöer, men att vårt skydd generellt är starkare. Huvudfokus för Sverige bör vara att öka andelen skyddför att nå 30-procentsmålet. Ett jämförelsevis starkt skydd gäller dock inte för haven där det ofta saknas tillräckliga regleringar.
Naturvårdsverkets studie visar att både Tyskland och Österrike rapporterar in skydd av områden som har andra huvudsyften än naturvård och som därför inte heller uppfyller IUCNs kriterier. Det visar att det är fler länder än Sverige som behöver göra sin hemläxa och se över sin rapportering, enligt WWF.
När det gäller flera typer av riksintressen gör Naturvårdsverket analysen att de inte når upp till IUCN:s kriterier. När det gäller obrutna fjäll och vattenområden bör de utredas vidare för att kunna rapporteras, anser Naturvårdsverket. Enligt WWF behövs stora förändringar i skyddsformerna för att några riksintressen ska kunna rapporteras, eftersom de inte uppfyller IUCNs kriterier bland annat om heltäckande skydd och att främsta syftet ska vara naturvård.
Fakta:
Uppdraget: Naturvårdsverket fick den 12e februari uppdrag att jämföra det internationella sättet att redovisa skyddad natur (land och sötvatten) till Europeiska miljöbyrån (EEA) i enlighet med Internationella naturvårdsunionens kriterier. Jämförelsen omfattar Tyskland, Storbritannien, Finland, Österrike och Estland.
Uppdraget var en del av januariavtalet där myndigheter ska få i uppdrag att föreslå ett nytt enhetligt sätt att räkna skyddad mark.
Den 18 juni presenterade Naturvårdsverket sitt förslag om att utöka antalet skyddsformer som ska räknas in. Det omfattar bland annat nationalstadsparken, biotopskyddsområden, Natura 2000-områden samt befintlig rapportering för art- och habitatdirektivet och naturvårdsavtal.
Skyddat område enligt IUCN: Ett skyddat område enligt IUCN är ett område där områdets naturvärden är av stor betydelse för biologisk mångfald och där skyddet är utformat så att naturvärdena bevaras inom området, det vill säga att områdets syfte, mål, regleringar och förvaltning avse biologisk mångfald som ska ha prioritet mot andra värden över tid.
Läs Naturvårdsverkets pressmeddelande här.
För frågor, kontakta:
Emelie Nilsson, sakkunnig naturvårdspolicy WWF, mobil 076-314 79 58
