OM Fiskguiden

Du som konsument kan bidra till ett mer hållbart fiske och vattenbruk genom att göra ett medvetet val när du köper fisk och skaldjur. Till din hjälp finns Fiskguiden, WWFs konsumentguide för mer hållbara val av sjömat.

Varför behövs Fiskguiden?

Många fiskbestånd mår dåligt och överfisket är ett stort hot. Globalt är idag cirka 95 procent av alla kommersiella fiskbestånd överfiskade eller fiskade till sin gräns. WWF Fiskguiden hjälper både privatpersoner och andra aktörer att välja miljövänliga och hållbara sjömatsprodukter som kommer från hållbart förvaltade fisken eller från ansvarfulla miljöanpassade vattenbruk.

Klimatförändringar, förstörelse av livsmiljöer och försurning sätter också stark press på livet i haven, men ju fler medvetna konsumenter som aktivt väljer hållbara val, desto större blir påverkan på politiker och marknaden. Många följer Fiskguidens råd sedan många år.

Fiskguiden är, tillsammans med de andra konsumentguiderna, Köttguiden och Vegoguiden, en viktig komponent i många projektet som till exempel Eat4Change, vars mål är att inspirera unga att göra mer hållbara matval. Projektet finansieras av Europeiska unionen.

Vad är det som bedöms i guiden?

Guiden tar upp flera olika hållbarhetsparametrar som är viktiga för att göra en bedömning av hur hållbart ett fiske, eller en fiskodling är. Fisk och skaldjur får efter utvärdering sedan grönt, gult eller rött ljus – som trafikljusen.

WWF bedömer de vildfångade arterna efter tre kriterier: – hur bestånden mår – om kontrollen och förvaltningen är effektiv – och fiskets påverkan på ekosystemet där bland annat fiskeredskapen och bifångstmängder räknas in. För odlade arter granskas även var fodret kommer ifrån, nyttjande av (natur) resurser och miljöpåverkan från odlingen, djurvälfärd, liksom anställdas sociala och etiska rättigheter.

Fiskguiden tar upp cirka 100 olika arter och ger en så detaljerad bild av vilka val som är mer eller mindre hållbara. En art kan ha flera olika färger beroende på var och hur den är fiskad eller odlad.

Du kan bidra till ett mer hållbart fiske

Äter du fisk och skaldjur? Välj då arter som har grönt ljus i Fiskguiden, och sprid gärna guiden till vänner och bekanta. Här är fler sätt att hjälpa till:

Visa att du bryr dig! Har din mataffär eller favoritrestaurang dåligt utbud av grön eller miljömärkt fisk? Eller säljer de produkter som har rött ljus i WWFs fiskguide? Ju fler som frågar desto större sannolikhet att företaget ändrar sina policies och utbud.
Kräv information så du kan göra ett medvetet val. Det är inte alltid lätt att få svar på hur fisken du vill köpa är fiskad eller odlad eller vart den kommer ifrån, men butiker och restauranger är faktiskt skyldiga att uppge det enligt EUs marknadslagstiftning. Artens svenska och vetenskapliga namn måste framgå, samt fångstmetod och ursprung. Är det inte tydligt skyltat i butiken eller i menyn på restaurangen så kan du be personalen ta reda på svaren åt dig, för du har rätt att veta.
Hittar du inte sjömat med grönt ljus rekommenderar vi MSC, ASC och KRAV-certifierad sjömat som andrahandsval. Miljöcertifiering är inget självändamål men ett bra verktyg för att driva fisket och vattenbruket i en mer hållbar riktning.
Kolla upp fiskredskapet och odlingsmetoden. Fisk fiskas på många olika sätt, bland annat med trål, garn, långrev och bur. Olika fiskemetoder har olika påverkan på miljön. Bottentrål påverkar bottenlevande arter och livsmiljöer eftersom redskapet släpas längs havsbotten. Fiske med garn och långrev kan skada sjöfåglar och marina däggdjur som kan fastna på krokarna eller i garnen och drunkna. Välj gärna fisk som fångats med bur. Fisk som inte var tänkt att fångas kan släppas ut levande, och buren har liten påverkan på botten. Fisk som har odlats i slutna system på land har mindre påverkan på den omgivande miljön, men kräver mer energi än havsbaserade kassodlingar. Undersök därför om anläggningen är klimatcertifierad, eller hur deras energianvändning ser ut. Musslor som odlats i havet har generellt en låg milöpåverkan– de kräver inget foder utan livnär sig på växtplankton och alger i vattnet vilket kan bidra till bättre vattenkvalité.
Vissa fiskar är bättre att äta än andra. Arter som sill, skarpsill och makrill som lever i stim, och fångas med mängdfångande redskap som snörpvad och flyttrål. Fisket kan bedrivas med lägre bränsleförbrukning eftersom mycket fisk kan fångas på ganska kort tid, bifångsterna är små och bottenkontakten liten. Detta förutsätter givetvis att beståndet mår bra! Undvik djuphavsfiskar som hälleflundra, marulk, kungsfisk/uer, rödtunga och havskatt. De växer långsamt och blir könsmogna sent vilket gör dem känsliga för överfiske.

Ladda ner appen Matguiden

Använd gärna vår app med alla WWFs tre konsumentguider samlade:
Köttguiden, Vegoguiden och Fiskguiden.

Appen finns att ladda ner gratis både i App Store och i Google Play.

Läs mer

Fiskguiden och företag

WWF välkomnar att konsumentguiderna Köttguiden, Fiskguiden, och Vegoguiden marknadsförs mot konsumenter i butik, på restaurang och i konsumentappar och andra verktyg! Många fler behöver göra betydligt bättre val för planeten och vi är glada om företag vill bidra till det. Guiderna kan också fungera bra i utbildningar eller som information till anställda.

WWF vill gärna se företag använda Fiskguiden och ser positivt på att företag lyfter fram guiden i sin marknadsföring. För att detta ska bli trovärdigt mot konsument och kunder måste företaget leva upp till sina påståenden. Här finns mer information om hur guiderna får användas i marknadsföring liksom marknadsföringsmaterial.

Spridningsmaterial och mer

Marknadsföringsmaterial om WWFs konsumentguider Fiskguiden ingår i projektet Eat4Change

Frågor och svar om Fiskguiden

Vad är Fiskguiden?

Fiskguiden är WWFs konsumentguide för mer hållbara och miljövänliga köp av fisk och skaldjur. Guiden i Sverige har getts ut sedan 2002. Fiskguiden omfattar ca 100 av de fisk- och skaldjursarter som vanligen finns på den svenska marknaden.

Hur bör jag tänka om jag vill äta sjömat som har liten påverkan på klimatet?

Ett fiske kan ha en låg klimatpåverkan i form av exempelvis koldioxidutsläpp, men kan fortfarande vara icke hållbart ur miljösynpunkt, dvs ha en negativ ekosystempåverkan, exempelvis att man fiskar på ett bestånd som är svagt, eller att fisket har problem med bifångst och utkast, eller att fisket inte har en effektiv förvaltning.

Sill, skarpsill och makrill är exempel på fisken som kan ha låga CO2-utsläpp. De lever i stim och fångas med redskap som snörpvad och flyttrål. Fördelarna med fångstmetoderna är låg bränsleförbrukning för båtarna, fisken fångas på ganska kort tid, bifångsterna är små och bottenkontakten liten.

Odlade musslor (som fångar kväve och minskar övergödning) är också klimatsmarta. WWFs matkalkylator ger tips om hur du kan äta klimatsmart. Där kan du se vilka utsläpp olika livsmedel ger, bland annat de vanligaste matfiskarna, och komponera en måltid som ryms inom de planetära gränserna.

Vilka är nyheterna i Fiskguiden 2024?

Grönt ljus:

- Lax (Salmo salar). Odlad – landbaserade slutna recirkulerande system (RAS). Norge.

Norge har ett kontrollerat avelsprogram och avelsbestånd. Det antas att foder koefficienten inte överstiger 2.  Alla foderråvaror är icke-GMO. Odling i RAS kan begränsa risken för direkt utsläpp av näring i den omgivande miljön jämfört med andra produktionssystem (t.ex. öppna nätkassar).  RAS-systemen minimerar även risken för rymning vilket förväntas medföra en lägre negativ påverkan på miljön och vilda arter.  Sjukdomsutbrott minskas betydligt. Det förekommer ingen överföring av sjukdomar eller parasiter till vilda arter eller den omgivande miljön. Det reglerande ramverket för akvakultur i Norge är till stor del effektivt och kan hantera relaterade frågor kring laxodling (ny utvärdering av ny produktionsmetod)

- Alaska pollock (Theragra chalcogramma), Trål/bottentrål, Berings hav (Nordvästra och östra Stilla havet.

Beståndets status har förbättrats och bedöms befinna sig på hållbara nivåer. Fiskedödligheten ligger under de nivåer som behövs för att upprätthålla beståndsstorleken. Koldioxidavtrycket från fisket är måttligt. Fisket är dock förknippat med negativ påverkan på hotade, skyddade och sårbara arter (ETP-arter) och det behövs mer forskning kring hur fiskeuttaget påverkar ekosystemet under klimatförändringens påverkan (tidigare gult ljus).

- Sej (Pollcahius virens). Trål/pelagisk trål. Färöarna, Färösockeln.

Beståndets status har förbättrats. Fiskedödligheten har minskat och ligger under satta gränsvärden. Den biomassan ligger väl över satta gränsvärden.  Koldioxidavtrycket från fisket är lågt och risken för att fisket bidrar till nedskräpning i form av övergivna och förlorade fiskeredskap (spökgarn) är måttlig.

Förvaltningen bedöms vara delvis effektiv. Etablerade åtgärder är i stort sett effektiva för att säkerställa efterlevnad och verkställande av fiskeregleringar, även om övervakningen bör stärkas. Det ör dock osäkert om införda åtgärder är tillräckliga för att upprätthålla hållbara mål för beståndsstorlek och struktur (tidigare gult ljus).

- Kolja (Melanogrammus aeglefinus). Långrev, Island, Skagerrak, Nordsjön, Hebridernas farvatten.

Beståndet befinner sig på en hållbar nivå, men fiske-dödligheten ligger samtidigt på nivåer som troligtvis kommer att minska beståndsstorleken på lång sikt. Det finns en medelhög till hög risk för bifångst av sårbara och ETP-arter. Koldioxidavtrycket från fisket är lågt, liksom risken för att fisket bidrar till nedskräpning i form av övergivna och förlorade fiskeredskap (spökgarn). Inrättade åtgärder är i stort sett effektiva för att säkerställa efterlevnad och verkställa fiskeregler (tidigare gult ljus).

- Siklöja (Coregonus albula). Trål/bottentrål. Svenskt fiske, Bottenviken (Östersjön)

Beståndet i Bottniska viken bedöms befinna sig inom biologiskt säkra gränser. Siklöjefisket i Bottenviken är ett småskaligt fiske med begränsad tids- och områdesavgränsning. Fångsten består huvudsakligen av målarten. Koldioxidavtrycket från fisket förväntas vara måttligt. Förvaltningen bedöms vara delvis effektiv. Dock saknas strategier för att uppnå förvaltningsmål i en ekosystembaserad förvaltning (tidigare gult ljus).

- Tonggol tonfisk (Thunnus tonggol). Lin och spöfiske. Västra och centrala Stilla havet och Vit tonfisk, albacore (Thunnus alalunga) Lin och spöfiske. Södra och centrala Stilla havet.

Båda arterna fiskade med lin och spöfiske (hook and line) har en låg påverkan på bottenmiljö och låg bifångst men fisketrycket bör minska för att säkerställa biomassan i de olika fisken som beskrivs. Den övergripande förvaltningen anses delvis effektiv. Fiskekvoter, förvaltningsplaner- och åtgärder saknas (tidigare gult ljus).

- Blåfenad tonfisk (Thunnus thynnus). Lin- och spöfiske, Tinor/fällor (Almadraba) Medelhavet.

Förbättrad beståndsstatus. Fiskedödligheten har minskat. Lekbeståndets biomassa (SSB) har ökat de senaste åren från mycket låga nivåer. Fiskemetoderna har en låg påverkan på bottenmiljö samt låg förekomst av utkast och bifångst.

Förvaltningen bedöms vara delvis effektiv och bevarandeåtgärder på plats, tex kvoter, fredningsperioder och fiskeredskapsbegränsningar. Det saknas dock åtgärdsplaner för att begränsa fiskets påverkan på ekosystemet. Koldioxidavtrycket från fisket är lågt. Risken för att fisket bidrar till nedskräpning i form av övergivna och förlorade fiskeredskap (spökgarn) är låg (tidigare gult ljus).

Gult ljus:

- - Torsk (Gadus morhua). Odlad – öppna kassar. Norge
Norge har ett kontrollerat avelsprogram och avelsbestånd. Uppfödning sker i öppna kassar med låga energiinsatser. Foder koefficienten är relativt låg (1,1–2). Habitatpåverkan för detta produktionssystem bedöms vara låg. Trots insatser för att minimera rymningar så kan dessa medföra en hög påverkan på miljön, och många rymningar har nyligen registrerats. Djurvälfärd och humana avlivningsmetoder är /finns på plats. Virus-, bakterie- och parasitsjukdomar förekommer. Riskerna för överföring av parasiter och sjukdomar är dock okända. Övervägande effektiv förvaltning (ny utvärdering av ny produktionsmetod).
- - Vit tonfisk/Albacore tonfisk (Thunnus alalunga). Lin och spöfiske. Norra och centrala Stilla havet.
    Förvaltningen bedöms vara ineffektiv och svag. Förvaltningsåtgärder saknas. Fisket är förknippat med bifångst av juveniler och andra (icke-målarter) arter (tidigare grönt ljus)
  - Anchoveta, (Engraulis ringens), Ringnot. Sydöstra Stilla havet (Chile EEZ).
Beståndets status har förbättrats. Fiskedödligheten har minskat men om nuvarande fisketryck fortsätter, kommer dock sannolikt påverka beståndets storlek negativt. Fisket är förknippat med utkast. Dataunderlag saknas angående bifångst och påverkan på ETP-arter, men bedöms vara måttlig. Förvaltningen bedöms vara delvis effektiv. Åtgärder för att förhindra (IUU) finns på plats men bedöms vara endast måttligt effektiva. Stärkt kontroll och övervakning behövs (tidigare rött ljus).
- - Sej (Pollachius virens). Trål/bottentrål. Barents Hav, Norska havet och farvattnen kring Svalbard och Björnön.
Beståndsstorleken ligger väl över nivån för maximal produktion. Fiskedödligheten är under de nivåer som behövs för att upprätthålla en hållbar målstorlek på beståndet. Bifångstproblematik förekommer.

Fisket har en negativ påverkan på hotade, skyddade eller mycket sårbara arter (ETP-arter). Fisket leder sannolikt till långsiktiga förändringar i den trofiska kedjan eller ekosystemets funktion, främst på grund av den fysiska påverkan på bottenhabitat. Koldioxidavtrycket från fisket är måttligt. Risken för att fisket bidrar till nedskräpning i form av övergivna och förlorade fiskeredskap (spökgarn) är hög, samt åtgärder för att minska mängderna och påverkan av övergivna och förlorade fiskeredskap (spökgarn) på ekosystemet är bristfälliga och endast marginellt effektiva på grund av bristande efterlevnad och otillräcklig utformning (tidigare gult ljus). Förvaltningen bedöms vara effektiv (tidigare rött ljus)
- - Blåfenad tonfisk (Thunnus thynnus). Ringnot (FSS). Medelhavet.
Förbättrad beståndsstatus. Fiskedödligheten har minskat. Lekbeståndets biomassa (SSB) har ökat de senaste åren från mycket låga nivåer under de senaste årtiondena. Förvaltningen bedöms vara delvis effektiv. Det finns bevarandeåtgärder på plats, tex kvoter, fredningsperioder och fiskeredskapsbegränsningar. Förvaltningen baseras på vetenskapliga råd, men dessa efterlevs inte alltid i praktiken. Det saknas åtgärdsplaner för att begränsa fiskets påverkan på ekosystemet. Fisket är associerat med olagligt, orapporterat och oreglerat fiske (IUU). Fisket medför negativ påverkan på ETP-arter och sannolikt långsiktiga förändringar i näringskedjan och ekosystemets funktion Risken för att fisket bidrar till nedskräpning i form av övergivna och förlorade fiskeredskap (spökgarn) är måttlig, samt åtgärder för att minska mängderna och påverkan av övergivna och förlorade fiskeredskap (spökgarn) på ekosystemet är bristfälliga och endast marginellt effektiva på grund av bristande efterlevnad och otillräcklig utformning. Koldioxidavtrycket från fisket är måttligt (tidigare rött ljus).
- - Blåfenad tonfisk (Thunnus thynnus). Ringnot (FSS). Nordöstra Atlanten
Förbättrad beståndsstatus. Fiskedödligheten har minskat. Lekbeståndets biomassa (SSB) har ökat de senaste åren från mycket låga nivåer under de senaste årtiondena. Förvaltningen bedöms vara delvis effektiv. Det saknas dock åtgärdsplaner för att begränsa fiskets påverkan på ekosystemet. Fisket är associerat med olagligt, orapporterat och oreglerat fiske (IUU) och åtgärder saknas. Utkast och bifångster förekommer. Fisket medför negativ påverkan på ETP-arter och sannolikt långsiktiga förändringar i näringskedjan och ekosystemets funktion. Risken för att fisket bidrar till nedskräpning i form av övergivna och förlorade fiskeredskap (spökgarn) är måttlig, samt åtgärder för att minska mängderna och påverkan av övergivna och förlorade fiskeredskap (spökgarn) på ekosystemet är bristfälliga och endast marginellt effektiva på grund av bristande efterlevnad och otillräcklig utformning. Koldioxidavtrycket från fisket är lågt (tidigare rött ljus).

Rött ljus:
- - - Tunga (Solea solea). Nät/garn. Biscayabukten.
  Lekbeståndet har minskat. Det finns en ökad risk att reproduktionskapaciteten för beståndet påverkas negativt. Fiskedödligheten ligger under nivåer som behövs för att upprätthålla ett bärkraftigt bestånd. Påverkan på vissa hotade, skyddade och mycket sårbara arter (ETP-arter). Åtgärder för att mildra påverkan på ETP-arterna är marginellt effektiva. Koldioxidavtrycket från fisket är lågt. Åtgärder för att minska mängderna och påverkan av övergivna och förlorade fiskeredskap (spökgarn) på ekosystemet är bristfälliga och endast marginellt effektiva på grund av bristande efterlevnad och otillräcklig utformning (tidigare gult ljus).
  - - Liten hälleflundra, blåkveite (Reinhardtius hippoglossoides). Långrev, trål/bottentrål. Farvattnen norr om Azorerna, Grönländska sjön och farvattnen sydost om Grönland, Islands och Färöarnas socklar, Rockall bank och Hebridernas farvatten.
  Beståndets biomassa ligger under den försiktighetsmässiga referenspunkten. Biomassan har minskat och en ökad risk föreligger för att reproduktionskapaciteten är nedsatt. Fiskedödligheten ligger på en nivå som sannolikt kommer att minska beståndsstorleken på lång sikt. Fisket medför negativ påverkan på ETP-arter. Fisket medför sannolikt långsiktiga förändringar i näringskedjan och ekosystemets funktion. Bottentrålsfisket orsakar skador och förlust av potentiellt viktiga bottenhabitat. Koldioxidavtrycket från fisket är måttligt. Risken för att fisket bidrar till nedskräpning i form av övergivna och förlorade fiskeredskap (spökgarn) är hög, samt åtgärder för att minska mängderna och påverkan av övergivna och förlorade fiskeredskap (spökgarn) på ekosystemet är bristfälliga och endast marginellt effektiva på grund av bristande efterlevnad och otillräcklig utformning (tidigare gult ljus).
  - - Ansjovis (Engraulis encrasicolus). Ringnot. Portugals östra farvatten.
  Beståndets biomassa har minskat. Överfiske pågår. Fisket är förknippat med utkast och bifångst av marina däggdjur. Förvaltningen bedöms vara ineffektiv. Ringnotsfiske om korrekt utövat orsakar ej skador och förlust av potentiellt viktiga bottenhabitat. Fisket medför negativ påverkan på ETP-arter. Fiskets långsiktiga förändringar i näringskedjan och ekosystemets funktion kan ej uteslutas. Risken för att fisket bidrar till nedskräpning i form av övergivna och förlorade fiskeredskap (spökgarn) är generellt låg. Koldioxidavtrycket från fisket är generellt lågt.

Varför behövs en konsumentguide om fisk?

Guiden hjälper både privatpersoner och andra aktörer att välja miljövänliga och hållbara sjömatsprodukter som kommer från hållbart förvaltade fisken eller från ansvarfulla miljöanpassade vattenbruk.

Många fiskbestånd mår dåligt och överfisket är ett stort hot. Globalt är idag cirka 94 procent av alla kommersiella fiskbestånd överfiskade eller fiskade till sin gräns.

Klimatförändringar, förstörelse av livsmiljöer och försurning sätter också stark press på livet i haven. Ju fler medvetna konsumenter som aktivt väljer hållbara val, desto större blir påverkan på politiker och marknaden. Många följer Fiskguidens råd sedan många år.

Vad är skillnaden mellan rödlistning och rött ljus?

Att en art får rött ljus i Fiskguiden är inte samma sak som att den är officiellt rödlistad av SLU Artdatabanken. Rödlistan är en bedömning över arters risk att dö ut i Sverige. WWFs röda ljus i Fiskguiden är en ögonblicksbild från verkligheten baserad på hur bestånden mår, förvaltningens effektivitet och hur fisket eller odlingen påverkar ekosystemet (uttag, redskap och bifångster). 

Vad avgör om fisken får grönt ljus (Bra val), gult ljus (Undvik – ät max 3-4 gånger per år) eller rött ljus (Låt bli)?

För odlade arter tittar vi också på var fodret kommer ifrån och miljöpåverkan från odlingen liksom anställdas sociala och etiska rättigheter. Fisk och skaldjur får efter utvärdering av odlingen sedan grönt, gult eller rött ljus – som trafikljusen.

En art kan ha flera olika färger beroende på var och hur den är fiskad eller odlad.

Hur kan jag som konsument bidra till ett mer hållbart fiske?

Välj fisk och skaldjur som har grönt ljus i Fiskguiden, och sprid gärna guiden till vänner och bekanta. Upptäcker du restauranger eller butiker som säljer fisk med rött ljus, säg gärna till och fråga varför de har dessa arter i sin butik. Ju fler som påtalar att de vill se fler hållbara fiskar i handeln, desto större sannolikhet att företaget ändrar sig.  
  
Ta reda på hur fisken fångats eller odlats. Fisk fiskas på många olika sätt, bland annat med trål, garn, långrev och bur. Olika fiskemetoder har olika påverkan på miljön. Bottentrål påverkar bottenlevande arter och livsmiljöer eftersom redskapet släpas längs havsbotten. Fiske med garn och långrev kan skada sjöfåglar och marina däggdjur som kan fastna på krokarna eller i garnen och drunkna. Fisk som har odlats i slutna system på land har mindre påverkan på den omgivande miljön, men kräver mer energi än havsbaserade kassodlingar. Undersök om anläggningen är klimatcertifierad, eller hur deras energianvändning ser ut. 

Får jag använda illustrationerna i Fiskguiden?

Illustrationerna är från Scandinavian Fishing Yearbook, och WWF äger inte rättigheterna för att dela dessa vidare.

Ger WWF ut fiskguider i andra länder?

Ja. Arbetet med Fiskguiden och utvärderingen av fisk- och skaldjur (sjömat) görs i samarbete mellan många WWF-kontor. Fiskguider finns numera i 17 länder.

Hur ser rekommendationerna i Fiskguiden ut för våra vanligaste matfiskar?

Alaska Pollock (Theragra chalcogramma):
Grönt ljus om fiskad med trål/pelagisk trål i Norra Stilla havet (Östra Berings hav; USA).
Gult ljus om fiskad med notar/snurrevad. Norra Stilla havet i Alaskagolfen (USA), om fiskad med trål/pelagisk trål i norra Ochotska havet i Nordvästra Stilla havet.
Rött ljus om fiskad med trål/bottentrål i Nordvästra Stilla havet (Japans ekonomiska zon – EEZ).

Lax (Salmo salar):
Grönt ljus om odlad i landbaserade slutna recirkulerande system (RAS) i Norge.
Gult ljus om fiskad med tinor/fällor i Östersjön, samt om odlad i öppna kassar (Norge, Skottland, Irland, Island eller Färöarna).
Rött ljus oavsett fångstmetod eller fångstområde (se undantag på gult), samt oavsett produktionssystem eller produktionsland (vattenbruk) (se undantag på gult ljus).

Räka / Nordhavsräka (Pandalus borealis):
Gult ljus om fiskad med trål/bottentrål vid Island, Norska havet eller farvattnen kring Svalbard och Björnön, eller vid Grönland (Nordvästatlanten).
Rött ljus om fiskad med trål/bottentrål i Skagerrak, Kattegatt eller Nordsjön – Norska rännan (svenskt, dansk och norskt fiske. Danmark, Sverige och Norge ekonomisk zon- EEZ), om fiskad vid Grönland med trål/bottentrål i Nordostatlanten, eller kanadensiskt bottentrålsfiske i nordvästatlanten.

Sej / Gråsej (Pollachius virens):
Grönt ljus om fiskad med långrev eller garn vid Island, eller om fiskad med ringnot i Barents Hav, Norska havet eller farvattnen kring Svalbard och Björnön. Om fiskad med trål/pelagisk trål vid Färöarna.
Gult ljus om fiskad med notar/snurrevadar eller trål/bottentrål vid Island. Om fiskad med trål/bottentrål i Barents Hav, Norska havet eller farvattnen kring Svalbard och Björnön.
Rött ljus om fiskad med trål/ bottentrål i Skagerrak, Kattegatt, Nordsjön, Rockall bank eller Hebridernas farvatten. Om fiskad i Nordostatlanten oavsett fångstmetod.

Strömming/Sill (Clupea harengus):
Grönt ljus om fiskad i Rigabukten, om fiskad med trål/pelagisk trål eller ringnot i Skagerrak, Kattegatt och Nordsjön, östra Engelska kanalen (höstlekande sill), om fiskad med trål/pelagisk trål vid Island, om fiskad med ringnot i nordvästra Atlanten (Kanadensiskt fiske – västra Newfoundland).
Rött ljus om fiskad med trål/pelagisk trål eller ringnot i Barents hav, Norska havet, Nordsjön, östra Grönland (norsk vårlekande sill),
om fiskad med nät/garn eller trål/pelagisk i Skagerrak, Kattegatt tom Västra Östersjön (vårlekande sill), och Östersjön (se undantag på grönt).

Torsk (Gadus morhua, Gadus macrocephalus):
Gult ljus om fiskad med långrev eller nät/garn i Barents hav, Norska havet eller farvattnen kring Svalbard och Björnön. Om fiskad med långrev eller nät/garn vid Island.
Om fiskad med lina eller spö vid Färösockeln, eller om fiskad längs Grönlands kust i Nordostatlanten, med nät/garn. Kanadensiskt lin och spöfiske i Nordvästatlanten. Torsk odlad i Norge i öppna kassar.
Rött ljus om fiskad i Nordostatlanten; inklusive Östersjön, oavsett fångstmetod (se undantag på gult ljus). Norsk kusttorsk fiskad i Barents hav, Norska havet och farvattnen kring Svalbard och Björnön, oavsett fångstmetod.