Skogen och klimatförändringar
Vi är mitt inne i en klimatförändring som innebär stora utmaningar i skogen och för samhället. Forskare är eniga om att detta innebär ökade extrema väderhändelser med stormar, torka och översvämningar. Forskning pekar också på att biologiskt rika ekosystem är mer motståndskraftiga. Det är svårt att förhindra extrema väderhändelser, men det går att motverka skadeverkningar genom anpassningar i samhället. Detta gäller även i skogen. Blandskogar med löv och barr medför en minskad risk för stormskador och skadegörare jämfört med likåldriga skogar med enbart gran. Genom att återställa vattenbalansen i skogslandskapen med anpassat skogsbruk, i stället för att dika och avvattna, motverkas torka och bränder.
Mer fossilfria skogsprodukter eller mer kol i skogen?
En del vill hävda att det är bättre för klimatet att maximera produktionen och avverkningen i skogen för att vi då kan producera mer skogsprodukter som kan ersätta fossila produkter och bidra till minskade utsläpp. Oftast åsidosätts biologisk mångfald i denna argumentation till förmån för tveksamma klimatargument. Andra hävdar att vi måste lagra allt mer kol i skogen för att det ger en snabbare och större klimatnytta än att avverka.
Beroende på vilka antaganden man gör, som till exempel inom vilket tidsperspektiv en positiv klimatnytta ska uppstå och hur stor denna bör vara, kan man komma fram till olika resultat. Men samtidigt som vi behöver ha ett skogsbruk, måste det bedrivas inom hållbara ekologiska ramar. Här finns möjligheter till positiva synergier där kollager i skogen värnas, samtidigt som vi på ett hållbart sätt kan ta ut skogsråvara och stärka den biologiska mångfalden. Exempel på detta är att tillämpa mer hyggesfritt skogsbruk, att förlänga omloppstider och att lägga igen diken och återväta vissa skogar. I möjligaste mån bör vi även använda skogsråvaran till hållbara och slitstarka produkter.
Skogspolitiken
Svensk skogspolitik med delat sektorsansvar mellan stat och frivillighet hos skogsägare har varit densamma i snart 30 år. Detta är en skogspolitik som lägger ett stort ansvar på skogsägare och andra intressenter att definiera den frivilliga nivån av skydd och hänsyn till miljön. Skogsvårdslagen i sig kräver endast en låg miniminivå när det gäller hänsyn till naturen och gemensamma samhällsvärden. I klartext betyder det att skogsägare som inte vill ta hänsyn till miljövärden kan strunta i det i stor utsträckning. Det visar sig också i officiell statistik, där exempelvis certifierade markägare frivilligt skyddar omkring sju procent av sin produktiva skog medan ocertifierade markägare endast skyddar omkring två procent. Det är tydligt att den nuvarande skogspolitiken som till stor del baseras på frivillighet inte fungerar för att uppnå våra nationella miljömål, EUs regelverk eller internationella åtaganden. Sverige har ett åtagande att leva upp till EUs naturvårdsdirektiv, vilket innebär lagkrav för skydd av livsmiljöer och arter. Detta skydd regleras genom Artskyddsförordningen, men har hittills varit dåligt tillämpat i skogsbruket. EU ställer också ökade krav inom andra områden som rör skogen. Sammanfattningsvis finns ett stort behov av att se över hela Sveriges skogspolitik för att utveckla de ekologiska ramarna och styrningen för ett hållbart skogsbruk.
