Gå till huvudinnehållet

HOT MOT DEN SVENSKA SKOGEN

I delar av Sverige har skog avverkats mer eller mindre hårt under århundranden – oftast för att odla mat och förbättra beten, men även för olika industrier som järnbruk och glasbruk. Behovet av att avverka allt mer skog uppstod under slutet av 1800-talet, i och med framväxten av sågverksindustrier, följt av pappers- och massaindustrier. Avverkning av naturskogar flyttade sig allt längre norr- och västerut för att idag befinna sig vid de fjällnära skogarna.

En skogshistorisk resumé

Idén om att systematiskt odla monokulturer med kalhyggesbruk och återplantering av större ytor importerades från Tyskland under 1800-talet. Det dröjde dock till 1950-talet innan denna industriella skogsbruksmetod fick brett fotfäste i skogspolitiken och bland skogsägare. Med kalhyggesbruk följde andra, ofta så kallade ”rationella” intensiva metoder, som markberedning, dikning, giftbesprutning, introduktion av främmande trädslag med mera. Det effektiva kalhyggesbruket omvandlade effektivt den svenska skogen, något som blev till nackdel för naturvärden. I början av 1990-talet tillkom en ny skogspolitik med högre miljöambitioner, som har lett till vissa förbättringar när det gäller miljöhänsyn vid avverkning eller areal skyddad skog. Men denna skogspolitik kompenserar inte det faktum att tusentals hektar skyddsvärda skogar avverkas årligen i jakt på virke och att hyggesbruket fortfarande tillämpas på över 95 procent av den brukade arealen.

Kalhygge. © Marcus Westberg / WWF

Skogsbruket, industrin och konsumtion

Kalhyggesbrukets dominans i Sverige har drivits på av den industriella utvecklingen, först genom en framgångsrik sågverksindustri och sedan en omfattande massa- och pappersindustri. Som i många andra sektorer har det även skett en koncentration av industrin till nackdel för mer småskalig förädling i hela landet. Industrin har utvecklats till att vara mer intresserad av volym än av kvalitet. Till en viss grad har detta hindrat utvecklingen av tillverkning av skogsprodukter med högre förädlingsvärde. Tvärtemot vad man skulle kunna tro har utvecklingen inte ekonomiskt gynnat de över 300 000 enskilda privata skogsägare som äger omkring 50 procent av Sveriges skog. Faktum är att lönsamheten i skogsbruket har försämrats sedan början 1990-talet, samtidigt som antalet arbetstillfällen inom skogsbruket och skogsindustrin har minskat successivt med omkring 10 procent mellan 2010 och 2020.

Sverige är ett av de ledande länderna när det gäller export av sågade trävaror och olika pappersprodukter, men det har skett på bekostnad av biologiskt rika och fungerande ekosystem. Skogsindustrins företrädare menar att Sverige tar ansvar genom att skogsprodukterna ersätter mindre klimatvänliga fossila produkter i Sverige och andra länder och genom att man bidrar till en förnybar bioekonomi. Men om detta påverkar skogens miljö och andra samhällsvärden negativt så kan det inte anses vara hållbart. Vi människor måste anpassa oss till en hållbar produktions- och konsumtionsnivå inom ekosystemens gränser.

Gammal gran med garnlav. © Ola Jennersten / WWF

Skogen och klimatförändringar

Vi är mitt inne i en klimatförändring som innebär stora utmaningar i skogen och för samhället. Forskare är eniga om att detta innebär ökade extrema väderhändelser med stormar, torka och översvämningar. Forskning pekar också på att biologiskt rika ekosystem är mer motståndskraftiga. Det är svårt att förhindra extrema väderhändelser, men det går att motverka skadeverkningar genom anpassningar i samhället. Detta gäller även i skogen. Blandskogar med löv och barr medför en minskad risk för stormskador och skadegörare jämfört med likåldriga skogar med enbart gran. Genom att återställa vattenbalansen i skogslandskapen med anpassat skogsbruk, i stället för att dika och avvattna, motverkas torka och bränder.

Mer fossilfria skogsprodukter eller mer kol i skogen?

En del vill hävda att det är bättre för klimatet att maximera produktionen och avverkningen i skogen för att vi då kan producera mer skogsprodukter som kan ersätta fossila produkter och bidra till minskade utsläpp. Oftast åsidosätts biologisk mångfald i denna argumentation till förmån för tveksamma klimatargument. Andra hävdar att vi måste lagra allt mer kol i skogen för att det ger en snabbare och större klimatnytta än att avverka.

Beroende på vilka antaganden man gör, som till exempel inom vilket tidsperspektiv en positiv klimatnytta ska uppstå och hur stor denna bör vara, kan man komma fram till olika resultat. Men samtidigt som vi behöver ha ett skogsbruk, måste det bedrivas inom hållbara ekologiska ramar. Här finns möjligheter till positiva synergier där kollager i skogen värnas, samtidigt som vi på ett hållbart sätt kan ta ut skogsråvara och stärka den biologiska mångfalden. Exempel på detta är att tillämpa mer hyggesfritt skogsbruk, att förlänga omloppstider och att lägga igen diken och återväta vissa skogar. I möjligaste mån bör vi även använda skogsråvaran till hållbara och slitstarka produkter.

Skogspolitiken

Svensk skogspolitik med delat sektorsansvar mellan stat och frivillighet hos skogsägare har varit densamma i snart 30 år. Detta är en skogspolitik som lägger ett stort ansvar på skogsägare och andra intressenter att definiera den frivilliga nivån av skydd och hänsyn till miljön. Skogsvårdslagen i sig kräver endast en låg miniminivå när det gäller hänsyn till naturen och gemensamma samhällsvärden. I klartext betyder det att skogsägare som inte vill ta hänsyn till miljövärden kan strunta i det i stor utsträckning. Det visar sig också i officiell statistik, där exempelvis certifierade markägare frivilligt skyddar omkring sju procent av sin produktiva skog medan ocertifierade markägare endast skyddar omkring två procent. Det är tydligt att den nuvarande skogspolitiken som till stor del baseras på frivillighet inte fungerar för att uppnå våra nationella miljömål, EUs regelverk eller internationella åtaganden. Sverige har ett åtagande att leva upp till EUs naturvårdsdirektiv, vilket innebär lagkrav för skydd av livsmiljöer och arter. Detta skydd regleras genom Artskyddsförordningen, men har hittills varit dåligt tillämpat i skogsbruket. EU ställer också ökade krav inom andra områden som rör skogen. Sammanfattningsvis finns ett stort behov av att se över hela Sveriges skogspolitik för att utveckla de ekologiska ramarna och styrningen för ett hållbart skogsbruk.

Kontakt

Linda Berglund, biträdande avdelningschef med fokus på svenska frågor

Linda Berglund

Tillförordnad chef Skog & Arter

08-546 575 04

073-274 42 88

linda.berglund@wwf.se

Mer om mig
Peter Robertnz, senior rådgivare skog

Peter Roberntz

Senior rådgivare skog

073-342 32 27

peter.roberntz@wwf.se

Mer om mig
Per Larsson, Expert Skog och handel med träprodukter
regnskog

SKOG I VÄRLDEN

Hela 90 procent av livet på land ryms i våra skogar. Skogar upprätthåller balansen i atmosfären, påverkar klimatet, renar luften vi andas och medverkar i vattnets kretslopp. Uppskattningsvis hälften av jordens ursprungliga skogar har försvunnit och det mesta har skett under de senaste 50 åren. Hoten mot skogarna kommer från många håll. Skog huggs ner för ved att elda med,  för mer odlingsbar mark eller för bebyggelse. Skogsbolagen är ständigt på jakt efter värdefulla timmerstockar.

Läs här

Dela gärna:

Senast ändrad 24/05/22

Stäng sök

Har du frågor?

Besök kontakt.wwf.se om du har några frågor.

För press

Besök vårt pressrum där du hittar pressmeddelanden, debattartiklar, rapporter, pressbilder samt WWFs talespersoner.

Telefon pressjour: 08-54657500
E-mail: press@wwf.se