
Abborren fäster sina äggsträngar vid bottenvegetationen. Grunda frodiga vikar, våtmarker och insjöar är idealiska lek- och yngelplatser.
När det är dags för att föröka sig lämnar många fiskar sina vanliga vatten. De simmar upp i åar, älvar eller våtmarker för att leka. På de här mötesplatserna träffas alltså hanar och honor på en bestämd tid – men det gäller att komma fram! Och att mötesplatsen finns kvar…
Gäddor och abborrar lever både i sjöar och längs Östersjöns kust. När det är dags att leka vill de hitta en grund vik – eller vandra längs åar och bäckar till en våtmark. Det blir en perfekt, lugn barnkammare. Här finns skyddande växtlighet att fästa romkornen på och ett skafferi med mat när ynglen kläckts, för här i undervattensdjungeln trivs även insektslarver, mindre kräftdjur och småfisk.
Men det finns problem. Många av de vandringsvägar som leder till lekplatserna har stopp och hinder. Det kan vara så enkelt att en bäck vuxit igen, men det kan också vara människans vägar, infrastruktur eller ett vattenkraftverk som gör att fiskarna inte längre kan komma fram. Och sen gäller det förstås att själva mötesplatsen finns kvar. Idag är många av fiskens lekplatser borta – i grunda vikar har växtligheten kvävts av övergödning, våtmarker har dikats ut, och mer än 2500 sjöar har torrlagts eller gjorts grundare för att få mer odlingsbar mark.
Laxens är en utpräglad vandringsfisk – och den ger sig ut på ett antal tuffa strapatser under sin livstid. Den föds i en älv, där den tillbringar sina första år. Sen tar den sig ut och lever sitt vuxna liv i havet eller i stora Vänern. Men varje år när det är dags för parningslek, så söker sig laxen tillbaka sin födelseplats.
Det kan ta flera månader att ta sig hem – och för många laxar är det rentav omöjligt. Deras vandringsvägar har täppts igen eller torrlagts, ofta av vattenkraftverk och dammar. När laxens vägar är avstängda får vandringen ett abrupt slut.
Idag har bara en tredjedel av Sveriges åar och älvar god ekologisk status. Århundraden av exploatering har förstört miljön. Bara runt 10 procent av vattenkraftverken har idag fiskpassager, och långt ifrån alla fungerar som de ska.
Vi arbetar med handfasta, konkreta och fungerande sätt att hjälpa gäddor och abborrarnas lek.
Läs mer om projektet Återskapa Östersjöns Livskraft
Abborren fäster sina äggsträngar vid bottenvegetationen. Grunda frodiga vikar, våtmarker och insjöar är idealiska lek- och yngelplatser.
Det är hög tid att vattenkraftsbranschen tar sitt ansvar och miljöanpassar sina kraftverk på riktigt. I Sverige finns omkring 2000 vattenkraftverk och ytterligare några tusen dammanläggningar som tillhör vattenkraftverken. Vattenkraften är en viktig förnybar energikälla, men behöver anpassas till vattendragets omgivande natur och sötvattensmiljö.
I januari 2019 infördes ny lagstiftning för vattenmiljö och vattenkraft i Sverige. Enligt den ska Sveriges vattenkraftanläggningar förses med moderna miljövillkor. Regeringen har beslutat om en nationell tidsplan för när villkoren för varje kraftverk ska prövas i domstol. De påbörjas i februari 2022 och beräknas pågå under 20 år.
WWF visar att det går. Vi har genomfört tre restaureringsprojekt i Ångermanälven: Bullerforsen, Torvsjöån samt Albloselbäcken. Här visar vi tydligt att det går att göra vattenkraft naturvänlig till en rimlig kostnad. Projekten är genomförda tillsammans med Telge Energi och Vilhelmina Model Forest.
WWF och Naturskyddsföreningen kräver att branschen genomför konkreta miljöförbättringar så att fiskarna kan vandra upp i älvarna för att leka. Vi vill se följande åtgärder i svenska kraftverk:
Läs mer om vattenkraft
Senast ändrad 28/07/23