Noshörningar har vandrat på vår jord i 60 miljoner år, och ett tag fanns det 30 noshörningsarter. I dag återstår fem arter och det är en kamp mot tiden om vi ska lyckas rädda dem.
Hot mot noshörningen
Under miocentiden (för cirka 20 miljoner år sedan) fanns hela 30 noshörningsarter. I dag finns fem arter kvar, som alla är hotade. Två av dem lever i Afrika (trubbnoshörning och spetsnoshörning) och tre i Asien (indisk noshörning, javanoshörning och sumatranoshörning).
Trubbnoshörning (Ceratotherium simum)
Trubbnoshörningen är den största av dagens noshörningsarter. Den kallas också ”vit noshörning”, trots att den inte alls är vit. Vit kommer från holländska ”widje” vilket betyder vid och syftar på den breda överläppen som är anpassad för att beta gräs.
På 1880-talet trodde man att trubbnoshörningen var utrotad, men sedan upptäckte man 20 individer i vildmarkerna i Natalprovinsen. Det finns idag ungefär 20 000 trubbnoshörningar, merparten i Sydafrika. Det visar att man genom skydd och bra förvaltning kan rädda arter från utrotning.
Färre noshörningar tjuvskjuts i Sydafrika
Tjuvjakten förvärrades i början av 2000-talet och nådde en kulmen 2014, då 1 215 noshörningar dödades. Mellan 2018-2019 minskade tjuvjakten från 769 till 594 djur, vilket är glädjande. På fem år har tjuvjakten i princip halverats. Många års anti-tjuvjaktsarbete med bättre skydd, effektivare kontroll och ökat samarbete mellan myndigheter, naturvårdsorganisationer och lokalbefolkningen har bidragit. Men fortfarande dödas drygt 11 noshörningar varje vecka för sina horns skull.
Den nordliga underarten anses nu vara utdöd i det vilda. Det finns idag bara två honor kvar på bevarandecentret Ol Pejeta i Kenya. Den sista hanen, kallad Sudan, avled i mars 2018. Två honor återstår och med dem ett minimalt hopp om konstgjord befruktning. Tanken är att några befruktade embryon ska sättas in i surragotmammor, två sydliga trubbnoshörningar, för att rädda underarten.
Spetsnoshörning (Diceros bicornis)
De första européer som utforskade Afrika berättade om slätter som myllrade av spetsnoshörningar. För drygt 150 år sedan vandrade uppemot 100 000 noshörningar över större delen av Afrika söder om Saharaöknen. I dag återstår ungefär 5 000 individer och arten är akut hotad.
Spetsnoshörningen kallas ibland svart noshörning och drabbades hårt av tjuvjakt redan på 1970-talet, då efterfrågan ökade på knivskaft av noshörningshorn (se faktaruta).
Det finns flest spetsnoshörningar i Sydafrika (cirka 1900) och ungefär lika många i Namibia. I Kenya finns cirka 770 djur och tjuvjakten har här minskat kraftigt – 2019 dödades fyra spetsnoshörningar, vilket är rekordlågt jämfört med tidigare år. I Zimbabwe finns omkring 500 noshörningar. Botswana, Tanzania, Swaziland, Zambia, Mocambique, Malawi och Uganda har ett mindre antal.
Javanoshörning (Rhinoceros sondaicus)
Javanoshörningen är i dag den mest sällsynta arten bland noshörningarna. WWF samarbetar med indonesiska regeringen i området Ujung Kulon på ön Java i Indonesien för att rädda arten, som är akut hotad. Så vitt man vet finns i dag omkring 60 individer kvar i Ujung Kulon. Antalet har legat och pendlat kring den siffran under flera år med en liten glädjande ökning det senaste året. Tidigare fanns runt tio javanoshörningar i Vietnam, men 2011 förklarades arten utdöd där. Då dog den sista individen i tjuvjakt.
Sumatranoshörning (Dicerorhinus sumatrensis)
Sumatranoshörningen är den minsta av alla noshörningsarter. I dag räknar man med att det finns färre än 80 sumatranoshörningar kvar i världen uppdelade på flera isolerade populationer.
Tjuvjakten är ett ständigt hot men också att skogarna där den ”lilla” noshörningen lever krymper snabbt. Stora arealer huggs ned för att ge plats åt oljepalms- och akaciaträdsplantager.
Om Sumatranoshörningen ska överleva krävs stora insatser för att skydda skogarna där arten lever. WWF samarbetar med den indonesiska regeringen genom alliansen Sumatran Rhino Rescue för att rädda de sista Sumatranoshörningarna på Borneo genom att försöka flytta noshörningar till en rehabiliteringsanläggning där de kan föröka sig.
Indisk noshörning (Rhinoceros unicornis)
Den indiska noshörningen går det bra för. Tack vare strikta skyddsåtgärder ökade populationen från 600 individer under 1900-talet till 3 500 år 2015.
Mellan 2011 och 2015 ökade arten med 600 individer. De flesta finns i indiska Assam med cirka 2600 i Kaziringa tigerreservat. I Nepal lever omring 650. Arten klassas som sårbar.
De skyddade områden söder om Himalaya i Indien och Nepal som är hem för den indiska noshörningen, omgärdas av byar. Det är helt avgörande för noshörningens överlevnad att se till att lokalbefolkningen som lever intill kan få fördelar av att ha noshörningar i närområdet. WWF jobbar med detta och med utbildning och information.
I Nepal arbetar WWF tillsammans med lokala organisationer med att omplacera noshörningar från nationalparken Royal Chitwan National Park till andra reservat. Naturvårdsarbetet som WWF gör i Nepal är mycket framgångsrikt. De senaste åren har bara en noshörning dödats där.
Kämpa med oss mot naturkrisen
På drygt 50 år har populationerna av vilda ryggradsdjur minskat med 69 procent i genomsnitt* och ofattbara 1 miljon arter är riskerar att försvinna**. Men det är inte för sent att ändra den negativa utvecklingen.
Stötta vårt arbete för en levande planet – bli Planetfadder!
*Visar undersökningar av 31 821 populationer hos 5 230 arter av vilda ryggradsdjur, mellan åren 1970 och 2018. Källa: Living Planet Report 2022. **Källa: IPBES Global Assessment on Biodiversity and Ecosystem Services, 2019
