Sillen har i många sekler varit, och är fortfarande, en viktig matfisk i Norden.
Sillen är en stimfisk och finns i flera olika bestånd med varierande tillväxt, vandringsmönster och lektid. Sillen i östra Östersjön till Bottenhavet kallas strömming, medan arten på västkusten går under namnet sill. Östersjösillen är vårlekande och Nordsjösillen höstlekande. Sillen återvänder gärna till samma lekplats år efter år. Beroende på bestånd blir sillen könsmogen vid 3–9 års ålder. Leken sker över sand- och grusbottnar på 0–40 meters djup men sillen lever på djup ner till 200 meter. Dess föda består huvudsakligen av kräftdjur. I Östersjön ingår även storspigg och andra småfiskar i dieten.
Förekomst
Sillens utbredningsområde är stort och omfattar hela norra Atlanten. Den finns även längs hela den svenska kusten.
Fångstmetoder
Sill fiskas med trål, ringnot och garn.
WWFs råd
Bra val
- Ringnot, trål/pelagisk trål. Skagerrak, Kattegatt, Nordsjön, östra Engelska kanalens östra del (höstlekande sill)¹
- Trål/pelagisk trål. Island, Islandssockeln²
- Ringnot. Nordvästatlanten (västra Newfoundland; Kanada)³
- Trål/pelagisk trål. Irländska sjön⁴
- Tinor/fällor, trål/pelagisk trål. Rigabukten (Östersjön)⁵
Undvik
- Trål/pelagisk trål. Barents hav, Norska havet, Nordsjöns norra del, Islands och Färöarnas socklar, Grönländska sjön (norsk vårlekande sill)⁶
Låt bli
- Nät/garn, trål/pelagisk trål. Skagerrak, Kattegatt, Bälthavet, Öresund, Arkonahavet (vårlekande sill)⁷
- Trål/pelagisk trål. Irländska sjön, Keltiska sjön, farvattnen sydväst om Irland⁸
- Oavsett fångstmetod. Östersjön⁹ (se undantag på grönt ljus)
Fångstområden:
¹FAO 27 – ICES llla, lV, Vlld, ² FAO 27 – ICES Va, ³ FAO 21 (NAFO 4R), ⁴ FAO 27 – ICES 7a; 7a North of 52°30’N, ⁵FAO 27 – ICES 28.1
⁶ FAO 27 -ICES l, ll, lVa, V, XlVa
⁷FAO 27 – ICES 22, 23, 24, llla, FAO 27 – ICES 7a; söder om 52°30’N; ICES 7g; 7h; 7j; 7k, ⁸FAO 27 – ICES – 30, 31 (svenskt fiske), ⁹FAO 27 – 22-32 (ej 28.1))