Skräntärna och sillgrissla är så kallade indikatorarter, det vill säga arter som kan användas för att mäta vissa förhållanden i naturen. Genom att följa dem genom speciell märkningsteknik, som GPS- eller ljuslogger får vi data om deras position och flygrutter, för häckning och födosök. Tack vare denna information kan WWF arbeta för att skydda viktiga naturområden och verka för ett hållbart fiske.
Att skräntärna och sillgrissla är indikatorarter betyder att genom att följa deras beteende kan vi få kunskap om hur förhållandena är där de lever och hur fåglarna rör sig mellan olika områden för häckning, födosök och olika tider på året. För att kunna följa hur och när en fågelart rör sig över tid, behöver en särskild slags märkning sättas på fågeln som kallas ljuslogger. Ljusloggern mäter ljus och sätts på fågeln av ornitologer som också är forskare i samband med ringmärkningen. Vid nästa ringmärkningsomgång tas loggern av och genom insamlade data ges en fågels position och flygrutter. Ljusloggerns vikt är jämförbar med ett armbandsur för människor, så det är inte något som stör fågelns naturliga beteendet. Genom två arter, skräntärna och sillgrissla, bidrar WWF till att öka kunskapen om rörelsemönster över tid och därmed kunna öka skyddet för en art.
Världens största tärna
Skräntärnan är världens största tärna och har sin största koloni i Östersjön i Upplands norra skärgård, i naturreservatet Björns skärgård. Skräntärnan lever enbart på fisk, exempelvis mört och abborre i vattendrag och insjöar. Den tar också strömming ur havet under försommaren när strömmingen går nära ytan. Skräntärnor kan fiska långt från kolonierna och för att skydda kolonin på Björn behöver områden främst i norra Upplands kustlandskap ges ökat skydd.
Projektet har skapat skydd för tärnan i Björns skärgård, men också bidragit till att öka arealen för födosök genom att 120 ha våtmarksområden tillgängliggjorts. Detta har skett genom att återskapa våtmarker samt att flera fiskvandringsvägar har öppnats så att gädda, abborre, id och andra arter kan vandra till fler och större lekområden.
Sillgrisslan ute till havs
Sillgrisslan har Sveriges största koloni på Stora Karlsö utanför Gotland. Men i Stockholms skärgård följer vi en koloni belägen i yttre mellanskärgården på Svenska Högarna, landets största marina naturreservat. Sillgrisslor tillbringar största delen av sina liv ute på havet, vilket gör att de påverkas av förändringar i havet. I Östersjön lever de främst av skarpsill och mindre strömmingar, arter som också fångas i stora volymer i yrkesfisket. För att undvika konflikter mellan naturvärden och fisket är det därför viktigt att ha kunskap om födosöksområdena som fåglarna använder, både under och utanför häckningstid.
Genom kunskapen om var sillgrisslekolonin söker efter föda, kan dialogen om pelagiskt fiske, det vill säga fiske av arter som lever i det fria vattnet (ej bottenlevande) fördjupas och fler områden ges så kallat adaptivt skydd, ett skydd som är starkare vissa tider på året för att inte störa sillgrisslorna. Därmed kan vi verka för skydd av både sillgrisslan och verka för ett hållbart fiske.
Projektets övergripande syfte är att, genom sillgrisslan som indikatorart, bidra till hållbart fiske samt ge ökad kunskap för planering och beslut om farleder, placering av havsbaserade vindbruk och andra ställningstaganden som ska göras inom ramen för havsplanering.
Resultat
Med projekt kopplat till loggmärkning av havsfåglar har WWF hittills bidragit till:
Östersjöns mäktiga skräntärnor visar vägen för naturens återhämtning
WWF har stött forskning och ringmärkning av skräntärna för att få reda på hot och lösningar för att minska dessa. I projektet Levande Östersjön tillsammans med Upplandsstiftelsen och med medel från Postkodlotteriet har det yttersta målet varit att bidra till att stärka skyddet av viktiga kust- och havsområden och stötta utvecklingen av åtgärder som bidrar till att bevara marina ekosystem och biologisk mångfald.
Senast ändrad 06/07/23
