Jaktfalk

Jaktfalken är världens största falk med ett vingspann på upp till 135 cm. Honor väger mellan 1 570 och 2 000 gram och hanar väger mellan 1 075 och 1 300 gram. Den stora skillnaden mellan könen är vanlig hos rovfåglar som lever av fåglar.

Jaktfalken är helt beroende av karga miljöer

Arten är helt beroende av den arktiska miljön och lever inte längre söderut än 55 grader nordlig bredd (i Labrador, Kanada). I Sverige häckar den som sydligast i Dalarnas nordligaste fjäll. Den lever på den arktiska tundran, i arktiska bergsområden och i lövskogsbältet strax nedanför tundran eller kalfjället. Den totala populationen i världen uppskattas till mellan 10 000 och 17 000 par.

Falkar bygger aldrig egna bon

Jaktfalken är beroende av risbon som andra fåglar byggt. De övertar oftast bon från korpar, men ibland också bon från fjällvråk och kungsörn.

I Norrbotten börjar jaktfalken häcka i februari-mars. Hanen matar honan inför äggläggningen, som sker någon gång i månadsskiftet mars-april fram till slutet av april. Efter 35 dagars ruvning kläcks äggen. Runt midsommar är ungarna färdiga att ta sina första flygturer.

Jaktfalken börjar återhämta sig

Jaktfalken är sällsynt i Sverige och är uppsatt på Artdatabankens lista över hotade arter. I ett gränsområde mellan Sverige, Norge och Finland kan jaktfalken ha minskat med 78 procent under de senaste 100 åren. Arten minskade även i utbredning och antal mellan 1980-talet och år 2000, men har sedan dess återhämtats sig något men de senaste 10 åren har arten minskat i Norrbotten. Den har gått från att klassas som sårbar av Artdatabanken till starkt hotad. I Sverige förekommer den bara i fjällregionen som häckfågel. Unga fåglar kan ibland ses i södra Sverige.

Jaktfalken befinner sig i toppen av näringskedjan i fjällvärlden och lever till 80-90 procent på ripor. Beroendet av ripa är störst under vintern när andra djur är svåra att finna. Resten av dieten består främst av smågnagare och vadarfåglar.

Antalet jaktfalkar i Sverige uppskattas till ca 60 häckande par (Fåglar i Sverige 2019).
1993 släpptes småviltsjakten fri. Om för många ripor skjuts finns risk för att jaktfalkarna påverkas negativt och minskar i antal i takt med att mängden föda minskar.

WWF har varit med och inventerat Jaktfalkarna i Norrbotten under lång tid och tyvärr har de minskat med 30% under de senaste 10 åren. Det är troligen en kombination av orsaker men klimatförändringarna med vinterregn som fryser till is och hård skare påverkar ripor och gnagare från att komma åt maten och att ripor inte kan gräva sig ned i snön för att skydda sig mot dåligt väder då skaren är för hård. Det verkar även som om hård blåst i kombination med regn och snö förstör häckningen för jaktfalkar med bon som inte är skyddade mot riktigt dåligt väder. Troligen har vindarna på våren ökat i styrka. När gnagarna slås ut av isbark jagar många fler rovdjur ripor och tillgången på mat minskar för jaktfalkarna. Eventuellt kan även jakten på ripor påverka häckningsframgången för jaktfalken. Ett hot som ständigt finns är människor som samlar på fågelägg och jaktfalksägg betingar ett högt pris.