Wild Wonders of Europe Staffan Widstrand WWF.

Däggdjur i Sverige

 Fjällräv

 

När olika djurarter ökar eller minskar i antal har detta oftast flera orsaker. En del orsaker är naturliga. Men oftast beror förändringarna på olika mänskliga åtgärder som påverkar djurens livsmiljöer, biotoper. Nya, mekaniska eller kemiska metoder, i samband med jord- och skogsbruk hör till de viktigaste. I Sverige har främst växtskyddsmedlen inom jordbruket påverkat faunan kraftigt. När det gäller rovdjuren spelar främst jakt en avgörande roll.

Det finns totalt 71 reproducerande vilda däggdjursarter i Sverige. Två däggdjur har försvunnit från Sverige, nämligen vildrenen ca 1880 och svartråttan. Vildsvinet försvann redan omkring 1690, men har från slutet av 1970-talet åter spritt sig i flera landskap bland annat efter rymningar från vilthägn.

De hotade arterna har indelats i olika kategorier med hänsyn till graden av hot: Akut hotad, starkt hotad, sårbar, nära hotad

För mer detaljer runt vad hotkategorier innebär så hänvisar vi till Artdatabanken.

Av de svenska däggdjuren har alltså två försvunnit helt efter 1850.

 

Rovdjurshat

Den svenska vargen har i flera omgångar befarats vara utrotad och hör till de akut hotade arterna. Vid sekelskiftet försvann den från de mellersta och södra delarna av Sverige, varefter den endast överlevt periodvis i norr. Människans jakt och rovdjurshat har alltid varit och är fortfarande, det största hotet. Vargen fridlystes 1966 då antalet uppskattades till mindre än tio. Året innan hade den sista kända vargkullen skjutits i Jokkmokksfjällen. Under 70-talet rapporterades bara enstaka vargar längst uppe i norr förutom en föryngring i Kirunatrakten 1978. Dessa sköts dock bort och efter 1981 har varg uppträtt endast tillfälligt i fjällområdet. Vintern 1980/81 konstaterades arten i norra Värmland där en kull föddes 1983. Därefter har vargstammen ökat i Värmlands och Dalarnas skogstrakter och sedan även i Närke och Västmanland.  Idag (vintern 2013/2014) finns ca 320-520  djur i Sverige efter den av miljörörelsen hårt kritiserade licensjakten.  

Järven har decimerats hårt till följd av jakt. När snöskotern i mitten på 1960-talet blev ett allmänt färdmedel i fjällen blev hotet allvarligare och arten skulle förmodligen ha utrotats om den inte hade totalfredats 1969. Järven ses som ett problem framför allt därför att den river renar, och tjuvjakt förekommer än idag. Den räknas till de sårbara arterna.

 


När rovdjuren minskar i antal drabbas också fjällräven. Den är till stor del asätare och lever på resterna av vad andra har lyckats fånga. Fjällräven var vanlig i Sverige ännu vid 1900-talets början. 1928 var stammen hårt reducerad, varför arten totalfredades. Idag räknas fjällräven till de starkt hotade, eftersom stammen är liten och geografiskt splittrad. Den förökar sig främst under lämmelår. Tyvärr har det av okända skäl varit ont om lämmelar de senaste åren, vilket har missgynnat fjällräven. Rödräven verkar dessutom sprida sig norrut och konkurrerar ut den mindre fjällräven som drar sig högre upp på fjället, där bland annat födotillgången är sämre. Rävskabb har ytterligare försvårat livet för dem.

Populationen av lodjur har minskat stadigt under 1900-talet i huvudsak på grund av jakt, men på senare år även till följd av rävskabb. Efter totalfredningen 1991 har stammen åter ökat.  På senare åren har ökningen avstannat och den räknas som sårbar.

Gifter hotar säl och utter

Uttern betraktas som sårbar hos oss och i stora delar av övriga Västeuropa är den numera helt försvunnen. Fram till 1950-talet fanns uttern i större delen av Sverige. Idag finns den kvar längs vissa älvdalar i Norrland samt i delar av större vattensystem på några ställen i Götaland och Svealand.

Uttern får i sig miljögifter genom fisken den äter, främst PCB, men även DDT och kvicksilver, gifter som förstör honornas förmåga till befruktning. Dessutom skadas dess livsmiljöer genom reglering av vattendrag och utdikning av våtmarker. Under de allra senaste åren förefaller uttern åter öka i södra Sverige pga minskade PCB halter i naturen. För närvarande finns minst 1 000 till högst 2000 djur i landet.

För kustlevande däggdjur som äter fisk och vandrar upp i floder och fjordar, är miljögifterna utan tvekan ett av de största hoten. Det gäller också tumlaren. I Nordsjön, Skagerrak och Kattegatt har tumlaren tidigare varit vanlig sommartid även i Östersjön dit den vandrat regelbundet. Idag anses Östersjöbeståndet om ca 1000 djur vara biologiskt separerat från Västerhavet och antalet rapporterade iakttagelser av arten mycket få. Minskat näringsunderlag till följd av utfiskade vatten, och nya nättyper i vilka tumlaren trasslar in sig, är två andra påverkansfaktorer som medfört att tumlaren minskat mycket kraftigt i Östersjön de senaste 40 åren. Det är inte bara i Östersjön som tumlaren minskat starkt. Även utanför Västkusten har arten gått tillbaka. Beståndet i Skagerrak, Kattegatt och danska Bälten uppskattades till ca 36 000 djur 1994. 

 

Fladdermöss hotas

Det finns åtminstone 18 fladdermusarter med fasta populationer i Sverige. Totalt 5 arter är akut hotade, 2 starkt hotade och 2 sårbara.

Det går inte att peka ut någon bestämd orsak till att så många fladdermusarter är hotade, men de övergripande problemen anses vara rationaliseringen av jordbruket och den ändrade markanvändningen. Bechsteins fladdermus övervintrar ofta i grottor, gruvor och klippspringor. Avverkning av ihåliga träd och stängning av grottor, gruvschakt och jordkällare innebär hot mot fladdermössen. Grottsystemet i Ignaberga i Skåne är troligen väsentligt för den svenska stammens övervintring och har därför skyddats. Barbastellen har blivit hotad allt eftersom äldre byggnader restaureras. Sommartid bor den ofta i källare, torn och under brädfodringar, men blir nu allt oftare utestängd.

Fladdermössen finns överallt i landet utom i de alpina delarna av fjällen, men antalet varierar kraftigt mellan olika områden och miljöer. I Skåne finns alla arton arterna, medan bara en, nordisk fladdermus, finns norr om Polcirkeln. 


 

Senast uppdaterad 2015-12-17

Hotade däggdjur

I Sverige är följande antal däggdjursarter hotade:

Akut hotad 5

Starkt hotad 3

Sårbar 6

Nära hotad 2 

Källa: Artdatabanken 2015

Varg foto Staffan Widstrand

Människans jakt och rovdjurshat har
alltid varit och är fortfarande, det största hotet mot den svenska vargen.

© WWF-Canon / Chris Martin Bahr